Så kom den då, den här känslan som jag bävat för. Något är uppenbarligen fel hos mig. Jag som känt eller faktiskt känner mig frisk. Kurvan avseende min fysik har pekat uppåt under rätt lång tid om jag får säga det själv. Har ju ägnat mig en del åt fysiska aktiviteter senaste månaderna vilket givit mig betydligt bättre flås, mindre ont i kroppen och några minus på vågen! Det här har naturligtvis hjälpt mig framåt och jag har känt mig frisk och stark! Å så vänder det som över en natt typ? Allt började efter påsk dvs. nästan nyss, mina nedre regioner började värka, aha tänkte jag, blåskatarr eller urinvägsinfektion!? Jag har aldrig haft det men tänkte nu har jag blivit kall på träningsrundorna och därmed protesterar kroppen. Hm vad göra? Mer vätska, detoxa med limevatten kanske? Sagt och gjort fyller på med vätska, dag som natt och efter två dagar kändes det lite bättre,kände mig inte längre kissnödig hela tiden, så jag tänkte att faran är över och inget cancerspöke fångade mig! Tråkigt nog har en annan smärta dykt upp, och den är ABSOLUT inte rolig eller trevlig på nåt sätt. Nä nä nu kom den där jävla smärtan nästan exakt på samma ställe som där tumören satt, ni vet tumören som var stor som värsta Jaffa Apelsinen?!?

Å därmed drar ju allt i gång i huvudet. Jag har gått igenom vilka biverkningar som kan komma långt efter avslutad behandling, tro det eller ej,men enligt läkarvetenskapen kan biverkningar komma år efter behandlingen. Så kan det vara det?? Har förstås oxå funderat på vad har läkarna sagt under min sjukdomstid, biverkningar, symtom på återfall vilka kan det vara. Alla mina försvarsmekanismer har slagit till under helgen men hur jag än vänder å vrider på det så är det nåt knas i min kropp. Ångesten har oxå slagit till med full kraft och luften gått ur mig en aning. Nu finns ju ingen återvändo, det går inte över, det kan jag konstatera och den här gången tänker jag inte vänta med ett läkarbesök utan imorgon blir det att kontakta gynekologiska mottagningen och OM jag fortfarande är VIP patient får jag komma på stört. Ni vet väntan är nog så jobbig och plågsam. Samtidigt som jag tänker att ska jag åka till akuten idag? Det känns ju sådär och jag klarar nog att vänta till imorgon, då får jag ju förhoppningsvis träffa min egen doktor istället för ytterligare en ny doktor, orkar och vill inte dra hela historien igen, det är ju liksom historia för mig..... Så nu ska jag ta mig igenom denna dag och låter ångesten riva. Mot smärtan finns det ju tillfällig lindring och mitt medicinskåp har det som krävs för att stilla det onda. Å imorgon vet jag förhoppningsvis om det är biverkningar och läkningsprocessen som påverkar mig eller om djävulen gör ett nytt försök att fånga mig! Jag hoppas på det bästa förstås!/ Kram?

Jajamän, nu är jag i hamn! Iallafall så nära jag kan vara i detta nu? Några av er kanske noterat eller lagt på minnet att besök på ÖUS skulle ske 7/1. Sagt och gjort,biljett bokades och klockan ställdes på 05.00 för att jag skulle ha god tid på mig på morgonen. Blev en liten plump dock, jag har inte hört någon väckarklocka eller har något minne av att jag stängt av den. Å jag slog upp ögonen 06.05...jävlar Jag sover sällan över och så hände det en dag när ju nästan livet stod på spel? Men jag lade i högsta växeln, kastade mig i duschen, nästan så jag hade kaffekoppen i näven samtidigt! Jo jo tåget skulle gå 07.02 och jag var på perrongen 06.57 Känn på den! Jag glömde tydligt totalt bort den stela kroppen och de till viss del icke fungerande fötterna, men vem bryr sig!?! Jag hann ju,till och med med viss marginal. Å det var ju det allra viktigaste. Sen flöt nedresan enligt plan och jag unnade mig en tupplur.

Framme i ett vitt Örebro runt klockan 11.00 och passade på med ett snabbt besök på två av mina favoritaffärer och ser man på blev ett par inköp? Drog sen till sjukhuset å intog en lätt lunch på kaféet. Samma urval på käk, samma personal och framförallt samma dofter på området. Å som vanligt drog ångesten och hjärtklappningen igång! Jag hatar när det händer och enligt mig går det inte att förbereda sig, det typ bara kommer...Men jag härdade ut och drog mig sakta mot onkologen. Anmäld och klar,redo för dagens besked. Tusen tankar,kissnödig och orolig. Tyst omkring bara doktorn var vaken? Såååå, in på besöksrummet, av med kläderna och upp i den där trevliga gyn stolen. Å andra sidan har jag ju gjort detta rätt många gånger nu så jag swingar mig ju upp som värsta akrobaten som ni förstår! Undersökningen check,ultraljud check,blodprover check! Å vet ni vad? Det finns inte ett spår av djävulen kvar!!!!!! Eller jo, ett ärr där djävulen härjat fritt men inga inga levande cancerceller syns till. Fatta va, helvetet är borta och jag är så himla himla lycklig???????. Jag är också medveten om att ultraljud inte är den ultimata undersökningen men här och nu är det fantastiskt!! Anar att det finns olyckskorpar som kraxar utifrån att jag klassar mig som cancerfri för dagen men tro inte att jag bryr mig,så det så!

Min kropp är alltså frisk och jag får fortsätta mot framtiden. Den känsla eller rättare sagt känslor jag bär på är BARA
mina och det kan ingen som inte själv drabbats av en allvarlig dödlig sjukdom förstå. Det törs jag påstå och oxå stå för. Nu jävlar lyser solen på mig och jag är så stolt att jag fixat det så här långt! Behöver jag nämna att jag i princip dansade till tåget för att åka hem? Ville nästan ha händerna i luften och vråltjuta och vrålskratta? Men höll ihop mig lite. På tåget for jag ju ut lite men ingen höjde så där jättemycket på ögonen åt den där lilla satta gråhåriga kvinnan som ömsom grät å log med förmodligen hela kroppen! Glädjen från omgivningen har värmt efterföljande dagar och jag har dessutom firat genom att t.e.x besöka lokal och dricka ett par öl. Vi hade en trevlig kväll och det kommer vi göra om!!

Med det önskar jag er en härlig helg och en fin fortsättning på 2015/ Puss och kram från överlevaren?

Det här året lider mot sitt slut,äntligen! Aldrig har väl ett år känts så långt....Ett år som inte blev som jag tänkt eller hoppats på. Ett år fullt av smärta,ångest,oro, väldigt mycket illamående dessutom. Men också fyllt av tro,hopp och glädje. Aldrig har jag varit medveten eller rättare sagt trott att en människa kan pendla mellan så många stadier och ändå, här och nu,står jag upp och är stolt över den jag är. Har liksom kommit ut på andra sidan och hoppet har inte övergivit mig. Känns som jag gått,bara gått,backe upp och backe ner liksom. Låtit mig uppslukas av den svenska vårdapparaten, även det något helt nytt för mig, som innan sjukdomen knappt mött en läkare eller än mindre tagit en tablett eller blivit så tömd på blod! Ja nu kan jag iallafall säga att jag har erfarenhet av att vara sjuk och vet en hel del om vad som krävs för att man ska ta sig fram och förbi detta helvete. Den här resan torde iallafall vara för livet. Jag har ju rest en hel del i mitt liv, men tidigare har det ju varit underbart,varmt och en lisa för själen. Årets resa har varit precis allt utom just det. Det är ju ett som är säkert!

Att sitta här på årets sista dag och försöka summera är känslosamt och samtidigt glädjefyllt, om ni fattar hur jag menar!? Saker och ting kommer till mig, förnimmelser av dofter,känslor och vips svämmar tårarna över? Det liksom bara kommer. Jag känner mig inte ledsen, inte alls,utan känslan är mer att jag är tacksam för att jag sitter här,god kopp kaffe i näven och ett öppet sinne. Kom ju just på att igår var det 11 månader sen jag fick min diagnos och helvetet startade med dunder och brak. Det är ju inget att fira,eller hur?? Nä nä jag lägger bara ytterligare en månad bakom om mig och jobbar på att se framåt. Behöver fortsätta tänka framåt och inte fastna i det som varit. Historia är historia, så det så!

Ibland är det dessutom så att jag fortfarande kan känna som om att allt som varit i år har handlat om någon annan än mig. Lite som en film ni vet!? År 2014 var året då Lotta medverkade i en film, dock en dyster sådan. Den känslan är overklig men så sann så sann för mig. Jag vet förstås alltför väl att allt är i verkligheten men ändå overkligt...skumt men förmodligen rätt naturligt att jag hamnar där ibland. Inte vet jag, jag har ju aldrig medverkat i en film eller testat på skådespeleri?

Nog med sjukdom för idag! Nu spejar jag framåt, kämpar på och tar en dag i taget. Just idag ska vi ju om inte alltför många timmar fira in ett nytt år. Det kommer jag absolut att göra om än inte med dunder och brak. Nä nä inga fyrverkerier här! Funkar utmärkt att skåda dessa från balkongen på havssidan och sen snabbt ta sig in i värmen igen. Fast å andra sidan, ute är det just nu, 6 grader varmt så det blir nog inte kallt ikväll heller. Kan bli en ganska blöt nyårsafton alltså?

Om någon av er följare undrar hur jag mår..vill jag berätta att jag mår helt ok. Kroppen känns relativt läkt och benet likaså. Vissa dagar knorrar kroppen fortfarande,men det är absolut på väg åt rätt håll. Inga tabletter för värk på länge, linfröoljan är ff ett stående inslag till frukost,verkar funka alltså. Så den kommer få hänga med ett tag till var så säker! Och min psykiska status är oxå ok,även om jag har mina tunga stunder ibland, men så är ju livet.. Och om exakt en vecka åker jag ju till Örebro för behandlingskontroll igen! Min sista resa,förhoppningsvis,till Örebro universitetssjukhus! Ser cancerområdet ok ut behöver jag inte åka tebaxs, känn på den ni? Då kommer jag fortsättningsvis att kallas till mitt hemmasjukhus och genomföra fortsatta kontroller. Blir superbra det.

Ja det var en uppdatering på min värld och en liten inblick i min hjärna? Med det så önskar jag er läsare ett Gott Slut och ett Gott Nytt År! Kom ihåg nu står vi på mot framtiden och lägger år 2014 bakom om oss. / Varm kram från mig och mina fyrfotingar? p.s jag vet inte varför mina utropstecken i texten förvandlas till frågetecken d.s

Av de orden möttes jag igår när jag gjorde ett besök på vårdcentralen. Det är ju inte så ofta jag behöver gå dit numera så det värmde fint att få lite bekräftelse på det jag tror mig känna själv. Jag mår rätt bra nu med. Kroppen fortsätter svara positivt och benet är återigen rätt ok. Efter så här lång tid har jag förstås lärt mig att parera och hantera de smärtor som kommer ibland. Jag är dock säker på att det fortsätter att komma och gå med biverkningarna. Men vissa dagar kommer jag liksom på att armar och rygg inte tramsar och framförallt att hjärnan och mina kognitiva förmågor är tebaxs även om det blir tydligt att hjärnan tagit stryk. Minnet är ju sådär,framförallt närminnet. Vi får se om det kommer att återhämta sig helt eller inte, det är det typ ingen som vet. Hur som helst, igår på vårdcentralen spolades venporten och det gick finfint! Tre månader till nästa gång med andra ord.

Jag har inte bloggat på två veckor av den enkla anledningen att tiden går så fort och jag har fullt upp. Både på såväl jobbet som på hemmaplan. Blir extra mycket när jag snart ska vara ledig i flera veckor. Ni vet i vår verksamhet händer det grejer och jag åker med. Intensiva dagar och riktigt roligt,det är ju huvudsaken. Å som sig bör innebär också veckorna före jul lite extra gott och lite extra samkväm. Och som grädde på moset har jag haft tjejmiddag hemma, hunnit med födelsedagskalas för broder Fluff och en del adventsfirande. Det som känns bra är att jag inte känner nån julstress. Jag firar ju jul sparsamt och slipper storstäda, storkok å sånt som en del ägnar otroligt mycket tid åt. Jag vet att jul blir det alltid ändå!

Årets julbord med jobbet tog vi oss igenom i torsdags, drygt 130 personer i en något trång lokal. Blev en trevlig kväll och möten med många fina och glada människor. Dagen blev förstås extra lång,jag klev upp 04.45 och satt hela dagen i en på många vis kaotisk lefningsgrupp och huvudet var fullt till bredden med alla möjliga tankar och frågor. Betydligt mer än vanligt får jag nog säga? Och kom hem runt elva halv tolv och dagen efter var det på allt igen runt 05.00 Men det var det absolut värt!

Fredagen blev istället lite kortare och jag hann med lussefika två gånger innan lunch så läget var under kontroll. Kvällen igår var däremot mycket lugn och stillsam. Å idag laddar jag på lite, tänker tvätta,städa och baka småkakor till mamma. Känns som en bra dag och gott om tid. Imorgon åker vi på en heldag till Birsta City för inköp av julklappar. Det är oxå enkelt för mig som köper enbart till de barn som finns i min närhet dvs två barn? Enkelt eller hur!? Kan ju bli lite inköp till mig själv oxå förstås. Sen är det måndag igen, då kör vi gemensam jullunch på jobbet och min almanacka är totalt fylld av arbete alla dagar. Det positiva med det är att det är många roliga saker som ska utföras och med siktet mot framtiden tror jag det kommer gå som en dans. Med det får jag önska er alla en fin Luciadag och en trevlig fortsättning på helgen/ Kram och kärlek till er?

Joråsåatt....tiden fortsätter gå och jag hänger med! Sitter nu med adventsfrukost och kollar nyhetsmorgon Söndag. Det är även kattens dag idag, så det ska förstås firas. Mina fyrfotingar ska få räkor till middag, fint ska det va? Ute är det mörkt,lite frostigt och vitt. Faktiskt riktigt fint! Ser gärna att det kommer lite snö för jag längtar efter ljus. Verkar som det kommer till veckan, blir bra det! Ja ja det är ju inget jag kan påverka men hoppas kan jag alltid?

Hur har nu min vecka varit då? Jo den har varit bra och fortsatt bra tempo. I måndags var jag ju hos frissan. Räknade ut att det var knappt ett år sen sist faktiskt. Blev ett glatt och kärt återseende med min frissa, jag har ju gått där drygt tjugo år,så det är som att komma till en bekant typ! Hon tyckte iallafall att jag hade mycket hår. Gick därifrån med en fluffig och fyllig frisyr och nya hårvårdsprodukter. Dock har jag sen plattat till håret? Inte orkar jag stå å föna å hålla på, och trivs ju riktigt bra med kort och rätt platt hår faktiskt. Å det viktigaste är att JAG trivs,så det så. Å jag trivs just nu! Mår rätt bra för det mesta,rullar på bra på jobbet och jag tycker nog att jag tar det lugnare och det funkar. Var på utbildning i Stockholm onsdag och torsdag, träffade en kollega som uttryckte att hon uppfattade mig mycket lugnare nu, bra va! Jag behöver ju lite bekräftelse jag med, som alla andra här i världen. Det blir som en påminnelse till mig att jag inte behöver stå på hela tiden, det är ok att köra i lagom takt! Å apropå Stockhom, de dagarna var så intensiva ni vet!?!? Gå och gå, rulltrappa upp och rulltrappa ner,tunnelbana åt alla håll och på det massa människor och alla har så fruktansvärt bråttom, hela tiden! Och när vi skulle käka middag, typ 30-40 minuter i kö, nä fy jag är glad att jag inte bor där! Jag hann inte heller med någon shopping förutom att kasta några blickar in i de skyltfönster jag passerade under vår framfart? Men nästa gång, då jäklar ska det handlas var så säker!

I fredags kväll kom jag så hem från jobbet, rätt trött och ont i benen. Det är åter igen jobbigt med benen och jag vet inte varför!? Kanske för att jag gått mycket den här veckan och även bytt skor,vi får se om det går över eller om jag ska boka tid för lite knådning av sjukgymnast. Till viss del känns det som det gjorde för nån månad sen, å de sa på sjukhuset att detta kunde komma å gå långt efter avslutad behandling. Blä säger jag då! För övrigt kämpar jag fortsatt på med knaskroppen och hoppas det ändå fortsätter framåt på alla sätt. Det måste det ju göra eller hur?

Hur som helst, fredag kväll gick jag i säng runt halv elva,somnade snabbt! Underbart, och vid halv sju väcktes jag av Felix som bräkte i mitt öra,han kan liksom inte jama riktigt den killen? Jag gick upp å gav de frukost och sen isäng. Å vet ni vad, nästa gång jag vaknade var klockan över tio!! Fatta va, jag sov alltså typ tio elva timmar! Hjärnan var ju helt väck, men jag behövde väl det!! Så sen var jag superpigg när jag väl gnuggat ögonen och fått kaffe. Dagen gick i rasande fart och mitt hem fick adventstouch och matförrådet fylldes på. En bra lördag helt enkelt!

Idag vaknade jag däremot tidigt och har just ätit en lussebulle,supergott. Kollar Nymo och har tänt första ljuset. På agendan idag har jag lite pyssel och sen blir det julskyltning och även besöka julmarknaden på stan. Den kallas gammeldags jul så det känns lite mysigt,trots snöbrist. Kan bli lite inköp oxå? Med det önskar jag er en fin första advent och ännu en bra vecka. Kram från mig?

Jajamän känner mig riktigt i form! Kan vara så att jag snart är i min vanliga form dvs. Fullt ös och sen medvetslös? Skämt å sido, märker fortsatta framsteg med fysiska problemen. Benet är fortfarande halvknas och släpar lite,men jag vill inte bekymra mig om det utan låtsas som det funkar. Rygg och höfter gör sig knappt påminda, det är när det blir råare och ruggigare ute som de vill protestera! Å jag är fortsatt storkonsument av tigerbalsam?. Å det gör absolut inget. En av mina medarbetare sa härom dagen att det luktade omklädningsrum på mitt kontor! Va fan tänkte jag, svett alltså??? Snusk? Haha, men han menade linimentdoft och i positiv bemärkelse, sicken tur? Jag har t o m sovit bättre den här veckan och det är ju guld värt förstås. Så summa kardemumma, fortsatt framåt!

Annars går tiden fort. Flänger runt och ser vårt land genom firman. Under veckan som gått har jag varit lite norrut över en dag. Träffade en del kolleger som jag inte träffat på hela året. Alltid roligt med nya och gamla bekantskaper, även i tjänsten. Fick oxå lite uppskattning när en stabsmedlem sa; Lotta, du riktigt strålar av livsglädje! Å det är sånt jag vill och behöver höra! Efter en tid av svart mörkt hål och tråkigheter tackar jag och suger åt mig av positiva ord och framsteg med för den delen. Fram för mer glada människor och tillrop! Det behöver vi alla?

Nåt som retat mig den här veckan var att jag fick brev från sjukvården. Puh, vad ville de nu? Jag vill inte gå till nåt sjukhus eller träffa någon doktor! Låt mig ha det lugnt tills januari. Men det var ju ingen kallelse utan ett brev om att jag inte får operera bort venporten.. Va tusan, varför inte? Jo den ska sitta till juni 2015 i händelse av återfall i sjukdomen. Blev less eftersom jag inte vill hålla på å springa för att spola den, ni som följt mig vet ju hur krångligt det kan vara! Å andra sidan, sist gick det ju galant. Så då biter jag ihop och bokar ny tid då!

Imorgon blir det en stor dag! För då mina vänner ska jag till min frissa,ÄNTLIGEN! Spännande å se vad hon trollar fram för frisyr. Men färgen, ni vet gråsprängd, behåller jag. Trivs bra med den och nu är det faktiskt riktigt mörkt oxå. Apropå hår, jag lade ut min peruk med tillbehör på cancertjejers sida och nu ska jag skänka bort dessa, jag har ju ingen nytta av den och uppstår nytt behov har jag massor av luvor så jag reder mig!

Det var några rader från mig till er! Önskar er en härlig vecka och på återseende/ Kram

Precis som rubriken säger, så är min vardag just nu! Kroppen värker och knarrar, byxorna stränar över magen och vissa kläder i garderoben har tydligen krympt under hösten! Jag är inte en sån människa som på nåt sätt är utseendefixerad men störs när mina kläder inte riktigt har den passform jag är van. Och jag börjar däremot bli van nästan rutinerad, att kroppen fortfarande protesterar i muskler och leder. Det betyder nog att jag så smått behöver fundera på hur hanterar jag detta? Nån motivation till att kasta mig in i någon slags träningshets eller strikt diet finns inte på min karta! Det har jag inte riktigt psykisk kraft till heller. Så hur angriper jag detta nu då? Och dessutom tycks inte omgivningen riktigt greppa mina fysiska förändringar eller så vill de vara snälla och förstående,vad vet jag!? Det händer ju åtminstone varje vecka att jag möter någon eller några som säger: Å vad pigg du ser ut, piggare och fräschare än nånsin typ? Jo jo, skenet bedrar! Eller egentligen inte, jag mår faktiskt ganska bra! Å känner att jag fortsätter komma framåt på många sätt och fortfarande kan det bara bli bättre, så det så. Onda leder och viss trivselvikt kanske ger sig och då är ju sen allt som vanligt igen, i vart fall nästan,om ni förstår!?!?

Veckan som gått har bjudit på tjänsteresa,hotellvistelse och möten med många nya människor. Å faktiskt kom jag på idag att jag inte längre är lika folkskygg nu, yes! Jag är på väg tebaxs alltså, skönt med den bekräftelsen för mig. Är ju liksom lite svårt att undvika att socialisera mig med andra utifrån mitt jobb. Så måndag em satte jag mig på ett tåg söderut. Landade på Kolmårdens stn runt klockan 21.00 Jag å min kollega A åkte sedan taxi till Vildmarkshotellet, vilket var en upplevelse för sig?. Taxichaffisen hittade inte och ute var det becksvart och spöregn. Hur som helst vi kom fram!

Checkade in och avslutade kvällen med en öl och chips! Sov riktigt bra trots smala sängar och lite småkallt på rummet. Sen gick dagarna rasande fort, ny kunskap delgavs oss, trevliga människor mötte jag och maten var ok men jag har definitivt bott på bättre hotell och det mest tråkiga är ju att jag inte såg ett enda levande djur! Hur som roliga dagar och min inspiration in i framtiden styrktes och vi kände oss nöjda och trötta när vi tuffade hemåt på onsdag kväll! Torsdag tog jag mig en ledig dag, å den var välbehövlig. Behöver mer vila numera och försöker lägga in det i mitt schema!

På torsdagen bokade jag in mig hos frissan. För nu mina vänner har det äntligen blivit dax för klippning! Så ni ser det går framåt på många fronter nu? Min frissa blev dessutom överlycklig när jag ringde så jag räknar med tårta när jag kommer dit! Härligt att kunna göra människor glad! Fredagen åkte jag tillsammans med mitt arbetslag på aktivitetsdag på ett sånt Äventyrshus, kombinerade nytta med nöje. Jag hoppas å tror att vi alla var nöjda med dagen och nu står vi på mot 2015. Fasiken vad det ska bli roligt?..

Å idag är det ju söndag och jag har vilodag. Kollar utförsåkning och käkar frulle. Har lite måsten förstås men gott om tid och ingen brådska.Med det önskar jag er en fin söndag och en kommande bra vecka! Min agenda är full med roliga aktiviter och en dagstripp till Söråkers herrgård ska oxå hinnas med/ Vi ses/ Kram?

Lördag igen! Fasiken va veckorna går fort. Jag är dessutom inne i en intensiv period jobbmässigt just nu! Vilket ju egentligen betyder att jag liksom tagit vid där jag så abrupt fick avbryta min framfart dvs. 28/1-2014,dagen då livet totalt vändes upp å ner,svart hål,en rullgardin gick ner och livet tog en annan vändning! Nu sitter jag här vid bloggen, rätt så frisk och färdigbehandlad. Drabbad av klimakteriebesvär och sömnproblem, men INTE fan gör det nåt, jag besegrade djävulen och allt det fört med sig är inte av ondo. Finns ljuspunkter i det där svarta och det är viktigt för mig att komma ihåg. Framför allt när hjärnspöken hälsar på! För de kommer naturligtvis fortfarande,även om de kan hålla sig borta lite längre just nu. Samtidigt kan de slå till när jag minst anar. Balansen där emellan är hårfin! Men jag kämpar på så gott jag kan och tillåter mig att må dåligt när jag behöver. Klappat!

Ja veckan inleddes ju lite lugnt för att sen öka i intensitet. Drog till huvudstaden med fina kollegor på onsdag och där blev ett intensivt dygn. Hann med gofika,shopping, käk på tapasrestaurang och en hotellnatt. Naturligtvis även en dag med kunskapsinhämtning oxå. Händer spännande saker i framtiden. Å min vana trogen sitter jag längst fram i förändringståget? Sagt å gjort kastade oss på ett tåg norrut torsdag eftermiddag och landade i lyan. Blev förstås inte många timmar i lyan, nä nä, sov lite och klockan ringde 03.45 fredag morgon! Kul, för tydligen börjar min kropp äntligen förstå att jag vill tebaxs till att vara morgonpigg! Drog till Härnösand med bussen 05.00,kändes rätt tomt ute då må jag säga. Avverkade det vi skulle och avslutade det besöket med trevlig lunch och träffade bland annat min vän Helen, dagen till ära hade vi likadana klädslar,typiskt eller hur?. Kul var det hur som helst. Rullade därefter hemåt med nya insikter och kunskaper. Landade hemma å kroppen skrek efter vila, min förkylning sitter ju ff i så lite lite klen! Men en kväll på soffan var underbar. Det bästa med denna intensiva vecka är ju att jag somnade på fredagskväll och sov nio timmar!!!! Det har inte hänt sedan typ augusti,tack John Blund för det!

Idag har jag en skön lördag där jag vilar och tar hand om mitt hem. Kattmys står oxå på agendan förstås. Ska snart iväg på stan och kolla lite, köpa farsdagspresent och lite annat. Imorgon vet ni väl att det är farsdag!? Då ska det firas lite lagom förstås! Å på måndag nya äventyr. Då bär det av i statens tjänst mot Kolmårdens vildmarkshotell, för konferens. Det ser jag framemot. Därmed önskar jag mina läsare en fantastisk helg. Å kom ihåg, vi älskar livet?/ Kram på er