Jajamän äntligen har jag kickat djävulen riktigt rejält!! Idag är det glädjens dag för mig och tårarna har trillat flera gånger. Tror all spänning,oro,ångest och längtan till livet släppte efter dagens besked. För alla dem som tänkt på mig idag,kanske hållt tummar å tår,bett till högre makt om ett positivt besked har oxå tårarna rullat! Som att öppna en kran och det inte går att stänga av liksom! Jag är så jävla glad,så stolt över mig själv och att jag trots mina egna tvivel,min uthållighet och förmodligen mina styrkor i mig själv tog mig igenom denna helvetesresa. Toppar och dalar,smärtor och annan skit. Men nu så kliver jag av cancertåget och sätter mig längst fram på ett framtidståg,så det så!!

Åkte ju till Örebro igår kväll, en del oro kröp på mig ju närmare jag kom. Förnimmade smärtor lite här å där, på slutet av resan hade jag egentligen cancer i typ alla kroppens beståndsdelar! Å det är ju typ inte roligt överhuvudtaget. Men jag kom fram och plockades upp av storebror. Tur eftersom jag förmodligen annars fortfarande suttit på ett tåg överöst av cancer. Hos bror blev det God mat och trevligt sällskap å tv på det. Somnade nog vid ett eftersom kroppen var spänd som en fiolsträng. Vaknade tidigt,stack i fötterna och vallningarna hälsade förstås på i vanlig ordning. De kommer ju ungefär samma tid nästan varje natt och blir mer å mer en vana,dock ingen kul vana;-)

Sagt och gjort,lyckades somna om och lurade i soffan länge. Kaffe på det och någon slags avslappning inför det kommande läkarbesöket. Till slut blev klockan ett och vi åkte till ÖUS....Allt var sig likt där och samma dam i luckan på Onkologmottagningen. Incheckad å klar...väntan..å så kom hon! Min doktor Louise,glad som vanligt. Berömde mitt hår igen! Jo jo, försökte förstås göra mig avslappnad,det där har jag ju avslöjat för länge sen. Genomförde gynundersökning och ultraljud. Det enda jag tänkte på när jag låg uppfläkt med benen i gynstolen var ju röntgensvaret! Herregud,Hur länge skulle jag behöva vänta liksom!?!? Ok undersökningen visade på fortsatt fin läkning,dock lite sammanväxningar och strålfibros runt livmodertappen....jaha nån ny biverkning och det är det jag känner när jag tror det är tumören. Puh där kom lättnaden lite grann. Får fortsätta bäckenövningarna kan det ge med sig med tiden! Inget farligt iallafall. Sen så,på med kläderna och nu var det dax! Alltså tumören som i januari var som en apelsin är nu nästan ett russin!!!!! Fattar ni, den finns nästan inte!! Den har heller ingen aktivitet och har inte spridit sin jävla skit någon annanstans i min kropp!!!! Tårarna kom blandat med glädje, jag blev så glad så glad!! Jag klarade DET! Numera kan jag kalla mig överlevare. Känn på den;-) Jag visste inte hur fort jag kunde komma ut från Onkologen men snabbt gick det.

Jag ska tebaxs om tre månader och fram till dess och förhoppningsvis efter det ska jag må bra,leva och leva och leva!! Skuttar fram och trallar glatt;-) Fuck you tumördjävul!!! Just ikväll är jag helt smärtfri, full av kraft,styrka och livsglädje! Å imorgon är en annan dag förstås. Kommer fortsätta blogga eftersom det är många av er som uttryckt att ni vill fortsätta följa mig. Å egentligen tar ju denna cancerresa inte slut. Drygt fyra år till jag blir friskförklarad så vi ses igen/ Väl mött/ Puss å kram