Så kom den då, den här känslan som jag bävat för. Något är uppenbarligen fel hos mig. Jag som känt eller faktiskt känner mig frisk. Kurvan avseende min fysik har pekat uppåt under rätt lång tid om jag får säga det själv. Har ju ägnat mig en del åt fysiska aktiviteter senaste månaderna vilket givit mig betydligt bättre flås, mindre ont i kroppen och några minus på vågen! Det här har naturligtvis hjälpt mig framåt och jag har känt mig frisk och stark! Å så vänder det som över en natt typ? Allt började efter påsk dvs. nästan nyss, mina nedre regioner började värka, aha tänkte jag, blåskatarr eller urinvägsinfektion!? Jag har aldrig haft det men tänkte nu har jag blivit kall på träningsrundorna och därmed protesterar kroppen. Hm vad göra? Mer vätska, detoxa med limevatten kanske? Sagt och gjort fyller på med vätska, dag som natt och efter två dagar kändes det lite bättre,kände mig inte längre kissnödig hela tiden, så jag tänkte att faran är över och inget cancerspöke fångade mig! Tråkigt nog har en annan smärta dykt upp, och den är ABSOLUT inte rolig eller trevlig på nåt sätt. Nä nä nu kom den där jävla smärtan nästan exakt på samma ställe som där tumören satt, ni vet tumören som var stor som värsta Jaffa Apelsinen?!?

Å därmed drar ju allt i gång i huvudet. Jag har gått igenom vilka biverkningar som kan komma långt efter avslutad behandling, tro det eller ej,men enligt läkarvetenskapen kan biverkningar komma år efter behandlingen. Så kan det vara det?? Har förstås oxå funderat på vad har läkarna sagt under min sjukdomstid, biverkningar, symtom på återfall vilka kan det vara. Alla mina försvarsmekanismer har slagit till under helgen men hur jag än vänder å vrider på det så är det nåt knas i min kropp. Ångesten har oxå slagit till med full kraft och luften gått ur mig en aning. Nu finns ju ingen återvändo, det går inte över, det kan jag konstatera och den här gången tänker jag inte vänta med ett läkarbesök utan imorgon blir det att kontakta gynekologiska mottagningen och OM jag fortfarande är VIP patient får jag komma på stört. Ni vet väntan är nog så jobbig och plågsam. Samtidigt som jag tänker att ska jag åka till akuten idag? Det känns ju sådär och jag klarar nog att vänta till imorgon, då får jag ju förhoppningsvis träffa min egen doktor istället för ytterligare en ny doktor, orkar och vill inte dra hela historien igen, det är ju liksom historia för mig..... Så nu ska jag ta mig igenom denna dag och låter ångesten riva. Mot smärtan finns det ju tillfällig lindring och mitt medicinskåp har det som krävs för att stilla det onda. Å imorgon vet jag förhoppningsvis om det är biverkningar och läkningsprocessen som påverkar mig eller om djävulen gör ett nytt försök att fånga mig! Jag hoppas på det bästa förstås!/ Kram?

 

Rosita

12 april 2015 18:31

Men va faan. Fattar han inte att du sparkat ut honom och att han inte är välkommen nåt mer, den där jä...la cancer. Ska tänka extra på dig i morgon.

lotten67

13 april 2015 06:18

Tack och Kram!

 

Kringlan

12 april 2015 19:01

Vilken skräck, hoppas du får veta i morgon!
Kram

http://karleksstigen.blogspot.se

lotten67

13 april 2015 06:17

Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jajamän, nu är jag i hamn! Iallafall så nära jag kan vara i detta nu? Några av er kanske noterat eller lagt på minnet att besök på ÖUS skulle ske 7/1. Sagt och gjort,biljett bokades och klockan ställdes på 05.00 för att jag skulle ha god tid på mig ...

Det här året lider mot sitt slut,äntligen! Aldrig har väl ett år känts så långt....Ett år som inte blev som jag tänkt eller hoppats på. Ett år fullt av smärta,ångest,oro, väldigt mycket illamående dessutom. Men också fyllt av tro,hopp och glädje. Ald...

Av de orden möttes jag igår när jag gjorde ett besök på vårdcentralen. Det är ju inte så ofta jag behöver gå dit numera så det värmde fint att få lite bekräftelse på det jag tror mig känna själv. Jag mår rätt bra nu med. Kroppen fortsätter svara posi...

Joråsåatt....tiden fortsätter gå och jag hänger med! Sitter nu med adventsfrukost och kollar nyhetsmorgon Söndag. Det är även kattens dag idag, så det ska förstås firas. Mina fyrfotingar ska få räkor till middag, fint ska det va? Ute är det mörkt,lit...

Jajamän känner mig riktigt i form! Kan vara så att jag snart är i min vanliga form dvs. Fullt ös och sen medvetslös? Skämt å sido, märker fortsatta framsteg med fysiska problemen. Benet är fortfarande halvknas och släpar lite,men jag vill inte bekymr...