Tack så jävla mycket skitsjukdom:-( Märker att kroppen inte alls där min hjärna är. Idag har de där biverkningarna givit sig till känna igen. Jag vill inte känna sånt skit ju! Vill ha det lugnt,må bra och orka orka orka! Men nix, nu är det att bita ihop och stå upp! Jag förnimmer mig just att läkaren pratade om att detta skulle komma å gå under lång tid..jaja fick hon rätt igen. Å innan nån av er följare eventuellt tänker att det är för att jag varit på arbetsplatsen vill jag bara förmedla att jag egentligen framför allt besökt jobbet och varit social. Kallar det arbetsträning eftersom det känns lättare för mig då. Jag har i princip varit passiv anställd och ägnat tiden åt att läsa protokoll och se över höstens aktiviteter. Har oxå pratat med försäkringskassan och fått klart för mig hur det fungerar med arbetsträning och som vanligt inte enkelt! Men nu får jag nog snällt vänta och skjuta på saker och ting ett tag. Blä...

Så nu kämpar jag mot halsbrännan, ryggvärken och muskelvärken i benen:-( funkar inte nu heller med smärtstillande förstås. Värmedynan har jag tagit fram så ryggen trivs lite bättre! Men finns det som är positivt oxå, jag sover helt ok och känner mig absolut inte svintrött. Gäller att se det positiva och framåt! Har ännu inte fått tid för återbesök i Örebro så jag får sväva i ovisshet ett tag till.

Denna vecka har iallafall varit helt ok. Varit lite på jobbet, känns helt ok. Hemma har jag äntligen tagit itu med mitt hemmakontor som legat orört typ fem månader. Å så har jag tvättat soffklädseln! Var inte sådär superkul att få tillbaka den på soffkuddarna men nu sitter de som smäck;-) Å så har jag vilat förstås. Nu stundar helg igen och jag har inga särskilda planer. Hoppas på att rygg och ben skärper till sig så ska det nog ordna sig! Önskar er en fin helg!/ Kram

Måndag och midsommar är över! Jag har absolut haft en fin och behaglig helg. Bestående av travsport, social samvaro och god mat. Har mått bra och inte besvärats av egentligen några former av biverkningar. Tycker det känns som att både mage och urinvägar påbörjat sin läkningsprocess och glad och tacksam är jag för det. Hoppas hoppas det fortsätter åt det hållet. Några bakslag vill jag inte veta av! När det gäller den där efterhängsna tröttheten smyger den sig fortfarande på rätt va det är..men absolut inte som förut. Jag intalar mig varje dag att jag är mitt i tillfrisknadet och bara kommer att må bättre å bättre. Vet inte om det är bra eller mindre bra att jag lever i tron att jag är frisk!?!? Vi vet ju egentligen inte det än, men jag tror ju på tankens kraft å så länge jag mår bra lever jag på det och det som kommer sen tar jag då. Klappat!

Därför har jag,förmodligen mot mitt eget bättre vetande, bestämt att trots allt smygstarta lite lugnt på jobbet. Jag är ju fortsatt sjukskriven men läkarintyget lämnar utrymme för mig att vara på arbetet efter ork och förmåga under sommaren, så sagt och gjort nu kör jag! Börjar med tre dagar denna vecka dock halv dagar. Får vi se hur jag känner mig efter det. Håller tummarna att jag klarar att ta det lugnt och en dag och en sak i taget. Vistas på min gamla arbetsplats och det underlättar för mig just nu i vart fall. Ingen pendling och två minuter hem om jag inte pallar. Vi får se! Ha en fin vecka och ta hand om er/ Kram

Ja det är en fantastisk och härlig känsla att få vara hemma och framförallt att inte hela tiden tänka och prata sjukdom,biverkningar och behandlingar! Världen är ju full av massa andra saker att göra och prata om, så det så;-) Jag har under veckan haft en del att pyssla med och gjort det jag tänkt. Försöker att inte dra iväg men jag har ju vissa problem med att inte öka takten, på det viset är det liksom tur att kraften i kroppen inte riktigt återvänt än. Det gör ju att jag trots allt tvingas ta det lugnt och en sak i taget typ!

Tisdagen ägnade jag åt att bli utbjuden på lunch här hemma och lite fönstershopping, som ändå blev ett par påsar;-) Jag som tänkt att först å främst rensa mina garderober innan jag släpar hem nya saker,jo jo sånt kan ju ändras snabbt. Så en klänning och lite nagellack blev det!

Igår var jag på jobbet en hel dag och umgicks med mina kolleger och hann oxå med långlunch med bästa Johan. Å så fick jag komma till Roger och Carina i deras nya boning på God middag och trevligt sällskap. Kom hem vid nio å då var jag trött och nöjd med dagen och sov sött på det.

Idag har jag haft lite oxå å pysslat med! Midsommarstädat lyan och gjort ett besök på min gamla arbetsplats och så lyxlunch på China! Bara frosseri å njutning;-) passar perfekt! Nu planerar jag att ha en lugn helg med främmande, God mat å massa vila. Hoppas ni oxå får en lugn och vilsam midsommarhelg därute<3 Kram från en relativt pigg tjej i sina bästa år!

Just det! Under behandlingen har ju det mesta av kroppshåret dragit sin kos. Både på önskade och kanske på mer oönskade ställen. Men så idag upptäckte jag,det är på väg tebaxs! Nu tänkte jag då inte närmast på håret på huvudet för det växer ju så det knakar! Men mina ögonfransar har kommit tillbaks liksom håret under armarna;-) Hm typiskt,det hade väl kunnat vänta till efter sommaren...armhålshåret alltså. Men nä nä hårrötterna tycks ha hämtat igen sig! Så jag gillar läget som alltid!

Det otäcka som kom idag var väl inte otäckt men jag fick lite associationer som jag inte förväntat mig. Det första jag upptäckt är att under min behandlingsplan har jag besvärats av en hel del av illamående:-(ibland har jag lyckats häva det med hjälp av bland annat tuggummi. Jag tuggar ju ofta tuggummi och alltid samma sort, men nu måste jag byta. För det som hände var att när jag tog tuggummit idag fick jag en känsla av det där jävla illamåendet! Å det vill jag ju inte, så nu ska nya sorter införskaffas. Den andra mindre trevliga förnimmelsen var oxå kopplat till illamående, nämligen det att när jag kollade på förmiddagsteve blev jag lätt illamående...då slog det mig, varje gång jag fick cellgift såg jag dessa program och blev ju lite illamående dock av cellgiftet och inte programmen. Knäppt egentligen,men det var så det kändes. Ja saker å ting är annorlunda och en hel del är inte som förut!

Annars har jag haft en helt ok dag. Försöker varva aktivitet med vila. Det går ju sådär. Jag har nog lyckats strukturera upp denna vecka och har något inbokat varje dag. En hel del trevligheter faktiskt! Känns bra, behöver ju jobba lite med min folkskygghet och det får ske i lämpliga doser och omgångar. Jag har dessutom hela sommaren på mig!/Vi hörs/ Lotta

28 januari 2014,ett datum som jag för alltid kommer förknippa med djävulen och allt den ställt till med och förändrat i min verklighet och i mitt liv. Idag är det 14 juni och nu är ju planen att jobba mig tebaxs till vardagen, kliva av cancerbussen och fokusera på en självläkande och helande process. Allt jag varit med om, allt jag utsatts för å stått ut med ska jag nu hantera och förhålla mig till. Önskar ibland att jag hade en sån off och on knapp. Tyvärr ser livet inte ut så och vardagen öppnar heller inte upp för en sån enkel lösning. Nä nä, utan nu är det små steg tebaxs och en sak och en dag i taget som gäller. Min kropp är skadad och den läker ju inte på några dagar. Psykiskt har jag oxå en hel del att ta hand om. Att få ett cancerbesked sätter ju sina spår på många sätt och ingen som inte behövt utsättas för det kan, enligt min uppfattning,riktigt förstå vad det innebär. Klart många kan förstå lite om hur det är att ha döden och djävulen som hänger över axeln 24 timmar om dygnet. Men smärtan, ångesten och paniken som hänger med, nä det är vi cancersjuka förunnade att stå ut med:-( Jag är absolut tacksam, berörd och glad att så många i min omgivning har stöttat mig på behandlingsresan. Några har funnits vid min sida hela tiden. Även om de inte alltid varit fysiskt närvarande, har jag känt ett massivt stöd och en tro på att jag ska klara detta! Att ta mig igenom en mycket tuff,krävande och stundom jävligt jobbig behandling det har nog de flesta trott,så även jag. Men jag är övertygad om att tack vare att jag är den jag är,att jag lever i övertygelsen att tankens makt kan försätta berg har varit den viktigaste faktorn som gjort att jag är där jag är just idag!

Det jag vet nu är otroligt mycket om sjukdomen cancer, en hel del om mediciner, om hur svensk sjukvård fungerar när det är som bäst likväl som när det fungerar mindre bra. Jag har oxå lärt mig en del om mig själv, vad som är värt nåt för mig i livet och vad jag värdesätter i mitt liv. Delvis andra perspektiv på olika saker och framförallt hur jag inte vill vara och mitt ego har förmodligen förändrats. Då menar jag att det är över och slut med att allt som oftast sätta andras välmående före mitt eget! Jag som de flesta andra, även om en del inte behagar tillstå det,står mig själv närmast, så det så! Det här betyder naturligtvis inte att min empatiska sida har ramlat av utan mer att JAG är oxå viktig och betyder nåt för andra, att jag oxå behöver bekräftelse och sympati hur tuff utsidan än kan verka! Thats life;-)

Att vara i cancerbubblan har varit som sagt ett helvete och nu väntar vardag och verklighet. Resan är ju långt ifrån över om nu någon trodde det!?!? Jag är som sagt färdigbehandlad och det betyder inte mer än att jag har fått den behandling som är möjlig när man som jag har diagnosen avancerad livmoderhalscancer. Det finns, inte idag i vart fall,någon ytterligare behandling att tillgå. Jag vet inte heller hur frisk jag är eller någon prognos för framtiden. Däremot vet jag, att min kropp tagit emot och svarat positivt på behandlingen. Om fyra till sex veckor kommer ju återbesöket och isotop röntgen, då tror jag att jag får veta, vad försvann och vad blev kvar av djävulen. Det jag förstått är att det är tveksamt att jag blir 100% frisk, cancer är ju som en kronisk sjukdom. Det är sällan exakt allt av sjuka celler försvinner för gott. Däremot kan det vara så att djävulen förhåller sig passiv och jag inte drabbas av återfall i cancersjukdomen, då blir jag friskförklarad om 5 år! Skräckscenariot är ju förstås att det kommer ett återfall och allt jag stått ut med börjar om. Men dit ska jag inte!!!!!!!

För dagen kämpar jag ju med biverkningarna,de kommer ju att störa lång tid framöver. Å det är fortfarande så att det inte är mycket jag kan göra åt de. Den enda biverkan som syns är ju hårbortfallet,å det är ändå nåt jag inte stör mig nämnvärt på. Håret har ju kommit tebaxs och ser ut att växa rejält! Blir nog bra;-) Resten av kroppen lider ju av muskelvärk, urinträngningar,dålig kondition,magbesvär och halvtaskiga blodvärden mm... Å så en njure! Sammantaget alltså fortfarande en skitkropp:-( Å så min hjärna då som behöver tas om hand och mitt själsliv oxå. Allt det har jag en plan för men just nu unnar jag mig att bara vara! Ta dagen som den kommer,leva på mina villkor och mig själv först! Å det är jag värd så jävla mycket värd!!! Till sist skulle jag vilja dela med mig bild på de som absolut varit de mest viktiga personerna på min cancerresa och som jag aldrig kommer att kunna tacka nog,mina föräldrar och storebröder,de gjorde mitt tillfrisknande möjligt och jag älskar dem mest på denna jord<3 Puss o kram!

Tjenix! Blev lite bloggpaus eftersom de två sista dagarna har varit intensiva! Mycket tankar som far runt i huvudet och jag försöker ha fokus framåt å tänka på det där med tid för återhämtning. Igår visade det sig att samtliga blodvärden och njurfunktionsvärdet hämtat igen sig så jag fick min sista kur cytostatika som planerat. Hm då tänkte jag, fan då kommer illamåendet säkert sitta i lite till och det ogillas,men samtidigt,om cytostatikan har effekt är det bara tacka å ta emot. Kan meddela att än så länge har inte illamåendet förvärrats så hoppas det uteblir! Efter behandlingen var det dax att kolla upp ett lämpligt tåg för hemresa,dessvärre vräkte regnet ner så jag fick helt enkelt mellanlanda på en pizzeria! Smakade gott som fan! Har ju inte ätit ngn pizza på typ sju veckor och det blev ju som att fira att behandlingen är avslutad och dax att få komma hem på riktigt! Till slut hamnade jag i vart fall på ett tåg och det kuskade jag på i drygt fem timmar. Så vid åttatiden kom jag hem. Underbart,fantastiskt och så skönt!! Resten av kvällen bara njöt jag och kissarna av varandras sällskap. Natten blev lite hackig, måste ju pissa stup i kvarten typ;-)

Idag steg jag upp vid halv sju. Strålande sol;-) Planen var att vakna till liv, känna efter hur jag mådde och om jag skulle orka åka ner på jobbet och hälsa på. Picknick och boule skulle också ingå. Och jag kände som att jag skulle orka. Så frulle,medicin och dusch sen drog jag ner. Överraskade en del eftersom jag varit lite sådär halvhemlig att jag kanske skulle komma. Mottagandet var vackert och varmt. Blir ju lite som flugor kring en sockerbit;-) Haha, så lite saknad då! Jag saknar ju mitt arbetslag och mitt jobb, mer eller mindre ibland bara lite.. Men har haft en fin dag! Vi var ute på picknick, kom lite regn men jag har ju ingen frisyr att vara rädd om så det är lugnt att bli blöt på flinten! Hunnit prata och kramas med alla oxå.Alla är ju så fina mot mig, värmer i hjärtat! Förmodligen gör jag ett nytt besök under nästa vecka om jag känner mig ok! Nu blir de inte av med mig,hoppas jag!

Åkte hem vid fyra. Nöjd å lite trött. Sen har jag skrivit en lång handlingsnota och varit och handlat. Så skönt med vardagsbestyr! Nu käkat middag och pustar ut lite. Är aningen trött men nöjd med dagen. Släpper sjukdomstankar lite, ska samla mig några dagar innan jag tänkt att sammanfatta min sjukperiod lite här i bloggen. Nu är det dock dax att riva i garderoben, för imorgon ska jag på studentparty!! Håller alla tummar å tår att jag får må bra även imorgon. See you/ Kram

Ja det är ju sista kvällen med klubben. Jag tycker det är jobbigt och sorgligt att vi skils åt. Tårar har rullat både av glädje och sorg. Vi har ju, iaf vissa av oss kommit varandra nära under denna tuffa tid. Nu sprids vi för vinden och kanske eller kanske inte ses vi igen, det återstår att se! Vi har umgåtts hela dagen och nu ska vi runda av. Imorgon är en ny dag och hela gänget kommer att kliva upp tidigt för att äta avskedsfrukost med mig! Vilka pärlor<3 Ikväll har ju även några ur hotellpersonalen tackat mig för tiden här och berättat att de ser en unik utstrålning hos mig och att de uppfattar mig som en källa till inspiration och en källa till att sprida energi i det dystra och tunga som en cancerdjukdom innebär. Fan jag blir glad,stolt å rörd. Bekräftelse mår vi alla bra av, så det så!!

Annars har jag haft en ok dag. Uppe tidigt å drog på sjukan. Rasslade av strålning och provtagning under förmiddagen. Drog sen lite på stan, köpte klänning och tröja. Kändes lite skoj att få shoppa lite;-) Sen lunch o lite stödvila. Resten av eftermiddagen har vi strosat i stadsparken, tittat på massa fina växter och lättklädda människor;-) Underbart sommarväder även idag. Å tänk blev shopping en gång till, slog till och köpte två par sommarsandaler, de var så fina, nätta och fotvänliga! Blir superbra. Sen har vi i klubben käkat middag tillsammans, bytt lite telefonnummer och mailadresser. Så vi kommer hitta varann igen, var så säker! Imorgon stor frulle då, sen strålning och kanske en dos cytostatika. Men sen så, då åker jag HEM!!!!!! Å slappnar av. Go kväll på er/ Kram

Idag kom jag ner till Örebro i God tid. Tog ju det säkra före det osäkra tåget eftersom jag idag hade mitt avslutande behandlingssamtal. Sov ju lite knackigt inatt,kanske för jag var aningen orolig inför detta planerade samtal. Detta innebar ju att jag sussade gott på resan ner! Hur som helst,jag checkade in strax före lunch på hotellet. Vackert väder så jag hade inte lust att hänga på rummet utan strosade ut å köpte en sallad som jag sen avnjöt i parken vid Örebro Slott. Kände mig lugn och tillfreds. Knallade sen till sjukhuset och satt mig å vänta på läkaren. Behövde inte vänta länge!

Kom in enligt bokad tid och det avslutande samtalet tog typ tjugo minuter. Jag hade förberett lite frågor och så här i efterhand vet jag faktiskt inte om jag är så mycket klokare. Å andra sidan visste jag ju att ingen skulle kunna berätta för mig hur frisk jag är, har behandlingen haft förväntad effekt el vad?? Så budskapet är: jag har fått den behandling man brukar få utifrån min diagnos och den effekt som kan konstateras är att djävulen krympt,men den är inte helt borta! Min kropp fortsätter stöta bort den med hjälp av strålning och cellgift. Och om cirka fyra veckor kommer jag kallas till återbesök där jag ska genomgå en ytterligare PET CT och då kommer jag att få mer konkret svar om fortsatt förlopp. Självklart lever jag i tron att jag är så frisk som är möjligt utifrån utgångsläget,och framledes blir det uppföljande kontroller var tredje månad år ett, sen glesare kontroller. Och om jag blir 100% fri från cancern dröjer det ju fem år innan jag isåfall blir friskförklarad. Så nu ska jag återgå till det normala men saker å ting kommer att ta tid. Framför allt för kroppen att läka och bli hel igen. Och förstås att jag inte får ett återfall i cancersjukdomen. Dessutom vet vi ju att njuren fortfarande inte fungerar,men jag behöver inte göra nåt med den. Den får ligga där den ligger tills vidare. Är ju inte i vägen liksom;-). Å blodtrycket ska hanteras på mitt hemmasjukhus.

Trodde jag skulle jubla efter dessa besked men just nu känner jag mig rätt tom å vilsen. Har ju kämpat så jävla hårt hela våren och ofta mått så dåligt på olika vis och haft perioder av omfattande trötthet mm. Jag tror det blir kämpigt för mig att samla ihop mig,läka såväl fysiskt som psykiskt. Å att jag måste få komma hem, släppa alla tankar kring sjukdom, död och helvete. Att utgå därifrån och hitta fokus framåt. Jag hyser förstås förhoppningar att omgivningen förstår å inser att jag inte riktigt är mig själv än,bara för att behandlingen är klar. Nu börjar ju nästa etapp liksom. Cancern har berövat mig ett knappt halvår av mitt värdefulla liv och skövlat en hel del av min fysik och min mentala styrka och kraft. Så därför kommer detta att ta tid och måste få ta tid. Just här å nu är jag trött å sömnig, så jag säger God natt för nu./ Kram