Jajamän, nu är jag i hamn! Iallafall så nära jag kan vara i detta nu? Några av er kanske noterat eller lagt på minnet att besök på ÖUS skulle ske 7/1. Sagt och gjort,biljett bokades och klockan ställdes på 05.00 för att jag skulle ha god tid på mig på morgonen. Blev en liten plump dock, jag har inte hört någon väckarklocka eller har något minne av att jag stängt av den. Å jag slog upp ögonen 06.05...jävlar Jag sover sällan över och så hände det en dag när ju nästan livet stod på spel? Men jag lade i högsta växeln, kastade mig i duschen, nästan så jag hade kaffekoppen i näven samtidigt! Jo jo tåget skulle gå 07.02 och jag var på perrongen 06.57 Känn på den! Jag glömde tydligt totalt bort den stela kroppen och de till viss del icke fungerande fötterna, men vem bryr sig!?! Jag hann ju,till och med med viss marginal. Å det var ju det allra viktigaste. Sen flöt nedresan enligt plan och jag unnade mig en tupplur.

Framme i ett vitt Örebro runt klockan 11.00 och passade på med ett snabbt besök på två av mina favoritaffärer och ser man på blev ett par inköp? Drog sen till sjukhuset å intog en lätt lunch på kaféet. Samma urval på käk, samma personal och framförallt samma dofter på området. Å som vanligt drog ångesten och hjärtklappningen igång! Jag hatar när det händer och enligt mig går det inte att förbereda sig, det typ bara kommer...Men jag härdade ut och drog mig sakta mot onkologen. Anmäld och klar,redo för dagens besked. Tusen tankar,kissnödig och orolig. Tyst omkring bara doktorn var vaken? Såååå, in på besöksrummet, av med kläderna och upp i den där trevliga gyn stolen. Å andra sidan har jag ju gjort detta rätt många gånger nu så jag swingar mig ju upp som värsta akrobaten som ni förstår! Undersökningen check,ultraljud check,blodprover check! Å vet ni vad? Det finns inte ett spår av djävulen kvar!!!!!! Eller jo, ett ärr där djävulen härjat fritt men inga inga levande cancerceller syns till. Fatta va, helvetet är borta och jag är så himla himla lycklig???????. Jag är också medveten om att ultraljud inte är den ultimata undersökningen men här och nu är det fantastiskt!! Anar att det finns olyckskorpar som kraxar utifrån att jag klassar mig som cancerfri för dagen men tro inte att jag bryr mig,så det så!

Min kropp är alltså frisk och jag får fortsätta mot framtiden. Den känsla eller rättare sagt känslor jag bär på är BARA
mina och det kan ingen som inte själv drabbats av en allvarlig dödlig sjukdom förstå. Det törs jag påstå och oxå stå för. Nu jävlar lyser solen på mig och jag är så stolt att jag fixat det så här långt! Behöver jag nämna att jag i princip dansade till tåget för att åka hem? Ville nästan ha händerna i luften och vråltjuta och vrålskratta? Men höll ihop mig lite. På tåget for jag ju ut lite men ingen höjde så där jättemycket på ögonen åt den där lilla satta gråhåriga kvinnan som ömsom grät å log med förmodligen hela kroppen! Glädjen från omgivningen har värmt efterföljande dagar och jag har dessutom firat genom att t.e.x besöka lokal och dricka ett par öl. Vi hade en trevlig kväll och det kommer vi göra om!!

Med det önskar jag er en härlig helg och en fin fortsättning på 2015/ Puss och kram från överlevaren?