Vaknar upp 07.20 sovit knackigt haft ont efter ingreppet igår och drabbats av ångest:-( tuff start på dagen idag. Men pallrar mig upp å kör igång lite kaffe. Blir sen sittande och gråter. Känner mig så jävla less just idag. Min vardag består av sjukdomar, sjukhus, läkare, mediciner och tusen frågor. Drar lite i håret....usch usch. Nu händer det liksom:-( Jag gråter lite till. Tar ett blodtryck å ångesten blir ju inte bättre av det! Nä fy nu vill jag gömma mig och vakna sen när jag mår bättre. Hm vad var det jag skulle göra idag? Jo ringa å medd att njurkatetern inte hoppat igång, försöka få någon kontakt med nån som kan utreda mitt höga blodtryck, med vårdens hastighet hinner jag nog få både stroke och hjärtinfarkt innan de vaknar till liv. Hälsocentralen har ju inte hörts av ännu, jag ligger väl i nån hög där. Jag kan bli fruktansvärt förbannad, Alla skriker om detta blodtryck, Hur farligt det är blabla bla. Jamen varför gör inget nåt då?? Sagt o gjort, samlar mig, stärker mig med frukost å morronmediciner. Ringer upp min kontaktsjuksköterska Barbro på gyn. Förklarar mina bekymmer å tillägger att jag har en bad day. Då säger hon, jag är till för å hjälpa dig. Nu ska vi lösa dessa två bekymmer på nåt sätt inför helgen. Wow, är det sant? Jo då jag får komma t avd under dagen, spola katetern, går inte det, kommer läkaren att ta bort den, ok. Och läkaren ska skicka en akut remiss till medicinmottagningen angående blodtrycket. Äntligen!!! Jag blir lite lättare till sinnet. Gör mig iordning, knallar iväg. Glad för varje dag jag står på benen och kan gå ut. Kommer t sjukan, omhändertagen direkt, in på sal, Barbro är ju uppenbarligen en doer;-). Drar ner brallorna å vad ser vi då? Urin i katetern.....va fan? Ja du säger jag det måste vara tillfälligt. Vi spolar, den funkar. Ok doktor Christina kommer, glad som alltid. Klappar om mig. Hm den får sitta till måndag, ny koll då. Ok så tänker jag gå..nä nä Lotta vi är inte klar. Meeen va fan alltid alltid är det nåt mer. Vad ska jag göra nu då? Jag får en akut remiss i handen!? Å en gullig undersköterska vid namn Eva kommer in, nu du går vi på akuten! Du ska utredas för blodtrycket å för det ska hända nåt gör vi så här. Jahapp det var den fredagen det tänkte jag. Vi knallar ner, och får kalla handen av akuten. Nä nä inga akutremisser här. Remissen ska faxas till bakjouren på medicin sen avgör de vad som ska ske.Ibland vill jag spy! Hur svårt ska det vara!?! Men Eva och jag vi går direkt t medicinmottagningen, och se där inom tio minuter får jag träffa en läkare. Då ska vi se blir jag kvar eller....Trevlig doktor, ställer relevanta frågor, går igenom mina journaler. Jag är nästan i chock, han tar sig tid, lyssnar, frågar och diskuterar. Oklart vad blodtrycket beror på, klar koppling t den typ slocknade njuren. Ok! Vad gör vi? Jo nu ska vi utreda enligt konstens alla regler. Utreda eventuell hormonrubbning, kolesterolhalt, å lite annat smått å gott. Höja medicindosen och komplettera med ytterligare en blodtryckssänkande medicin. Jag är liksom glad att jag har dosett nu! Å så smög han in lite rökning å. Jag sa som det var, det går så där. Ok vill du prova läkemedlet Champix? Sagt o gjort jag ska testa det! Bollen är i rullning. Jag lite gladare och lugnare. Betyder mycket för mig att träffa en läkare som inger förtroende. På måndag ska jag tebaxs för ett gäng prover då. Det är inte nåt jag oroar mig för längre. Är typ stickvan nu. Så nu har jag knallat hem, ny luft under vingarna igen;-) Snart dax att åka på restaurang med broder Fluff och Nellie. Sen blir det soffhäng, chips och tv. Å förhoppningsvis en bra helg utan sjukhus! Ha en fin fredag/ Kram

Nu så infusionsporten på plats. Och jag är åter igen aningen justerad. Kom ju på att nu har jag ännu mer främmande föremål i kroppen min! Djävulen är främmande och hen ska bort, bort åt helvete helst. Njurkatetern är främmande men skulle vara till hjälp men det verkar ju inte funka och så nu en port gjord av titan som oxå ska vara till hjälp för mig och för sjukvårdspersonalen. Porten verkar ju vara en klok idé och nu återstår att se om den fungerar. Ja det blev i vart fall typ fyra timmar på sjukan idag, ni vet jag levde ju i villfarelsen att detta ingrepp skulle gå snabbt å smärtfritt! Hm snabbt var ju fel men smärtfritt var det nästan;-) Jag tror jag börjar vänja mig vid detta med sjukvård, olika ingrepp, undersökningar mm och därför gör inte allt ont och jag är inte riktigt lika rädd för allt detta hela tiden just nu. Idag kom jag till lunch som var överenskommet. Hungrig förstås eftersom jag fastat! Blev snabbt emottagen av trevlig personal på dagkirurgen. Doktorn kom precis när jag svidat om till fina kläder och de fantastiska strumporna de vill man ska ha! Doktor Dan artig och saklig. Berättade vad som skulle ske, ritade lite på mig, å frågade om jag spelade fiol...nä men vad då? Ja detta undrade han ju eftersom porten ska sitta ungefär under nyckelbenet. Ja sa jag du kan sätta den var du vill, jag skippar nog fiolspelandet! Sagt å gjort, sen kom sköterskan då och bjöd på Alvedon, jag som har så svårt med medicin, men idag förstår ni, fick jag Alvedon tuggtabletter med fruktsmak! Ibland blir jag glad för det lilla. Sen sitta å vänta, koppla på glukosdropp och vänta! Slapp ligga;-) Kl 13.00 dags att komma in i op salen, tre vänliga glada damer forslade dit mig och bara så ni vet, jag gick för egen maskin. Upp på britsen, nytt dropp, pencillin då. Sen förbereddes jag med lokalbedövning, kändes ytterst lite. Därefter inkapslades jag och huvudet å lite till. Jag fick nämligen ligga med huvudet åt vänster hela tiden! Det gick bra det med. När bedövningen började ha effekt tuggade de förstås om blodtrycket. Jag sa jag VET, väntar ju på att någon ska utreda det vidare. Sen så karvades det, lukta bränt kött:-( och lät lite. Jag låg lugnt och funderade på allt möjligt. Rätt var det var säger de sådär då ska vi röntga. Ok, porten ser ut att ha hamnat rätt. Yes! Ok tänkte jag nu får jag snart kaffe;-) nä nä du ska på lungröntgen först. Men va? Ska jag måste ner på röntgen, om ni minns var ju senaste besöket där ingen höjdare. Ok rullar ner och jag lovar er, snabbt o smidigt, inget tjafs. Underbart. Å bonusen var ju när Acke från förra veckan erbjöd sig att rulla mig tebaxs! Sen kaffe? Nix nu ska vi vänta på röntgen svar, om porten inte ligger rätt måste vi göra om och dricker du kaffe å den hamnat fel, får du fasta på nytt idag! Jag trodde jag skulle få spel;-) men ligger lugn å fin. Å till slut kommer svaret, då hade ju jag som ni förstår, redan fantiserat om att den låg fel, att de sett nåt annat fel på röntgen. Jävla skitnojjor! Den ligger RÄTT!! Kaffe och smörgås fick jag då äntligen. Skitgott. Sen klä på mig med höger arm som inte riktigt funka men det löste sig. Tackade för ett fint och proffessionellt bemötande och slank snabbt ut genom dörren. Ringde pappa, han hämtade mig. Jag kände mig i behov av lite ompyssling och då är det fint att åka till mina föräldrar<3 Och jag kan säga att jag inte blev så dålig denna gång som förra veckan när jag fasta. Tack för det! Käkade gröt hos mor som jag säkert inte ätit på typ 15 år. Herregud nu händer det grejjer;-) morötter å broccoli igår å idag gröt. Nya tider. Så lugnt och skönt hos mor. Nu har jag landat hemma i lyan. Har lite ont men det går över. Kör Alvedon till natten så tror jag det är ok imorgon. Och i postlådan låg peruk katalogen. Nu närmar det sig. Märkte imorse att håret börjar tunna ur så snart så. Kan jag ju konstatera att det där med kylmössa inte var effektivt. Känns jobbigt med håret, fast det går ju inte att göra nåt åt. Å så är det ju bara. Å imorgon är det en ny dag! / Kram

Tänk vad dagarna går! Ibland blir jag liksom brydd eftersom jag har det lite långsamt, men tiden går ju liksom ändå. Idag knallade jag till sjukhuset på förmiddagen eftersom de åter igen glömt att ta prover inför morgondagens kirurgiska ingrepp. För imorgon ska jag få en sån där Port-a-Cath infusionsport ni vet!? En port som ska underlätta vid behandling med cytostatika och i samband med provtagning. Den opereras in under lokalbedövning, tur slipper jag sövas! Men måste vara fastande, igen, å operationen är inte förrän kl. 12.00 och jag hoppas jag inte mår dåligt efteråt utan kan äta och dricka snabbt efteråt. Vill absolut inte hamna i det där jobbiga tillståndet som förra torsdagen...usch å fy! Efter provtagningen gick jag över till dagkirurgen för att fylla i nån blankett inför imorgon å fick oxå med mig instruktioner inför ingreppet. Jag fattade ju inte att när jag kom dit hamnade jag på uppvaket! Tyst å stilla var det där. Här kommer du oxå att ligga imorgon sa de, nja sa jag, jag räknar med att kasta mig ut snabbt som ögat så ingen säng för mig;-) De log lite sådär ni vet....ja ja huvudsaken det går bra imorgon. Hann oxå med att äntligen reda ut det här med frikort och högkostnadsskydd, så nu har jag koll på det med! Sen en sväng på stan och promenerade även hem. Om ni visste vad skönt det är att jag går för egen maskin och kan sköta mig själv! Resten av dagen har jag städat, pysslat, fika främmande med semlor, sen lagat mat! Åter igen blir det lite märkligt, när jag tycker jag funkar bra, när jag orkar vanliga saker är det ju än svårare att jag ska fatta att jag är sjuk, allvarligt sjuk dessutom. När smärtan smyger på blir jag påmind..fast mina värktabletter fungerar utmärkt och jag har inte behövt ta de där morfin prylarna på flera veckor nu. Det jag skulle vilja veta är ju fortfarande om det är bra eller dåligt att jag har mindre ont....men verkar som det kan betyda både att djävulen lurar lite eller vräker ut sig ännu mera! Ibland vill jag inte veta. Försöker istället fokusera här å nu. Målet är ju att ta mig igenom två behandlingar till sen får jag veta nåt i allafall. Hur som helst, nu ska jag fylla på fettdepåerna så kroppen är redo imorgon. Jag får äta fram till 24.00 och bara gott ska jag ha! Ha en fortsatt fin Lill lördag/ Kram

Se där hela dagen har gått och idag har jag känt mig aningen stark! Lite trögstartad på morgonen, börjar ju bli van vid det nu även om jag inte är superbra på att hantera det. Sagt å gjort, drog igång kroppen lugnt å fint. Lite fjärilar i magen inför mötet med mina närmaste kollegor. Jag tänker att jag känner dem väl men vad tänker å känner de? Tror de jag är annorlunda? Kan de vara som vanligt med mig? Ja så gick tankarna. Men jag knallade ner t min gamla arbetsplats, tar typ fem-sju minuter men kändes som typ en mil, jävla skitkropp:-( jag är van att ta mig fram som en iller men det går inte just nu. Lugn å fin Lotta! Och kommer ner, pustar lite å sen in. Möter min kära chef som spricker upp i ett leende. Han känner mig väl efter alla våra år tillsammans. Lugn o trygg i hans famn men han är ju förkyld så det blev en kort kläm;-) sen möter jag en efter en på väg mot konferensrummet. Kliver in och då vill naturligtvis alla kramas! Jo jo, det gör vi och då säger jag nu så måste jag gråta å det får ni leva med! Katarina, klok som hon är, det är lugnt, här vågar vi visa känslor! Klappat. Får en present som jag öppnar när jag kommer hem. En underbart fin groda som ska bringa tur i mörkret. Tack fina Carina<3 Sen sitter jag lugnt å lyssnar. Konstaterar att de är sig lika å låter lika oxå. Hemtamt och bekvämt. Käkar sen gemensam lunch, pratar om allt möjligt. Känns helt ok. Efter lunch fortsätter de med ledningsgrupp och jag sitter m Katarina som vikarierar för mig och sköter sitt uppdrag på bästa sätt. Tryggt! Jag blir liksom kvar på arbetsplstsen t klockan fem! Fixar med lite smått å gott å pratar lite skit oxå. Saknar dock Kringlan trodde jag äntligen skulle få träffa henne, det hade jag uppskattat. Kanske nästa gång. Kommer på mig själv att jag varit igång hela dagen, Hm är jag trött? Nja kanske lite men går en stund på stan. Skönt å känna som vanligt en stund. Köper mig en mysoverall till och den är inte svart! Nix blå å orange;-) sen blir det fika på Waynes med broder Fluff. Äntligen!!!! Inte sett en café latte på fem veckor! Nu känner jag dock att kroppen små protesterar en aning. Drar på Hemköp å sen måste jag hem! Och jag går lugnt och fint hem. Landar vid köksbordet och andas, andas. Fasiken va glad jag är tänker jag, idag har jag varit aktiv, skött mig själv och hoppat över värktabletterna......straffar sig säkert men det skiter jag i! Jag behövde den här dagen! Viktigt för mig med aktivitet, social samvaro och lite jobbtänk. Jag har fått ytterligare en present idag. Götta och lite hjärngympa! Tack annijon<3 det värmer. Just nu ligger jag i soffan, bloggar lite och tänker vad många fina kloks människor jag har omkring mig. En rätt stor hejaklack i allt det svåra och svarta. De ska jag inte glömma. Å så har det visat sig att en del av er som följer mig här blir lite oroliga och får knasiga tankar när jag är lite sen med uppdatering. Jag vill säga till er jag är så jävla glad att ni finns, att ni följer mig på min blogg och jsg tycker så mycket om er allihopa. Glöm inte det! Rundar av för ikväll och resten av veckan blir det sjukhusbesök onsd och torSd och vårdcentral på fredag. Och ni blir alla vsrse om jag får några fler sjukdomar, verkar ju hända så fort jag besöker en sjukvårdsinrättning. Och till sist Fuck Cancer!/ Kram

Hm nu börjar jag tröttna på att inte ha så mycket att göra! Imorgon är det en månad sen jag tvingades kliva på det här djävulståget:-( jag har varit med om massor, både i vården och framför allt med mig själv och alla tankar jag bär på och alla känslor som poppar upp! Att livet kan förändras så snabbt visste jag ju, men jag hade inte en aning om att det skulle ske nu typ. Cancer är en djävulsk sjukdom som kan lura oss hur mycket som helst, smyga sig på oss när vi minst anar. Den förstör massor, både hos den som är sjuk men omgivningen dras ju med i karusellen oxå. I min omgivning har vi liksom slutit leden, Alla nära finns hela tiden till hands<3 och ställer upp 24 timmar om dygnet för mig.Det är en styrka för mig att ha min familj att luta mig emot! Må de orka och må jag orka kämpa!  

Förutom det har jag idag tagit det lugnt. Laddar lite energi för imorgon tänker jag träffa mina chefskolleger en stund. Jag har inte sett dem på en månad så det ser jag framemot! Hoppas jag mår bra när jag vaknar. Och det tror jag ju, för fysiskt känner jag mig rätt ok förutom tröttheten som kommer och går. Har även pratat med Örebro sjukhus idag. De ville kolla hur jag mått efter behandlingen och lite sådär. Och sen har jag ju insett att jag förmodligen trots allt kommer tappa håret! Slipper jag ju raka benen i vår;-) men jag är inte allt för sugen att vara typ flint så jag har kontaktat en perukmakare idag! Kommer en hel katalog hem, bara å välja å vraka! Jo jo nu ska jag ta chansen t en helt ny frisyr......å tänk va jag kommer spara in på hårvårdsprodukter ett tag framöver, inget ont som inte har nåt gott med sig!/ Kram

God förmiddag! Vaknat upp till OS sista dag. Idag åker jag fem mil längdskidor, käkar rejäl frukost och sen rejäl lunch under tiden jag spelar hockey sextio minuter. Står jag fortfarande på benen efter det tar jag en promenad i sakta mak. Helgen har ju rullat på, jag mår under rådande omständigheter ok. Igår hade jag oxå en bra dag. Om jag liksom bortser från min fysiska ohälsa var det som en vanlig helg. Städade lite, vilade, bjöd min älskade familj på hemlagad mat och ÄNTLIGEN fick jag äta pannacotta. Det är så himla gött;-) Orkade vara uppe hela dagen och djävulen var lugn. Undrar lite hur djävulen tänker just nu, har hen märkt att nåt kommit och försökt ge den en smocka eller fortsätter den trycka sig ut i min något numera sargade kropp?? Jag kan liksom bli lite frustererad av att inte veta fast hela den här sjukdomen är ju typ att inte veta, vänta och vänta. Mitt tålamod har aldrig varit särskilt långt så snacka om ytterligare prövning! Och då försöker jag intala mig, en sak och en dag i taget. Hur som helst kan jag uppleva att illamåendet av behandlingen för tillfället lämnat mig, magen känns rätt ok. Håller tummar å tår att det kommer funka ända fram t nästa cytostatika behandling. Har hittat lite tips hur jag kan förbereda kroopen för nästa dust av djävulsutdrivning iaf! Min psykiska status går upp å ner. Kämpar med att peppa mig, tar emot omgivningens peppande och det är stort ofta å mycket! Jag kan kånna som om att hjärtat svämmar över när så många lägger sin tid på att skicka mig energi på olika sätt. Fortsätt med det snälla ni och stor kram till alla er<3 Så gårdagen var bra! Och jag har faktiskt köpt mig en egen blodtrycksmätare. Har kommit fram till att om jag kan ha lite kontroll på mitt blodtryck vill jag tro att jag slipper stressa upp mig för det. Stress är typ det sista jag behöver. Njurkatetern har inte hoppat igång så nu får jag se vad de gör med det, kanske tar bort njuren???? Men jag hoppas inte det...hur fan ska jag orka med det? Oroar mig lite för det men låter inte det ta över i dag i vart fall. Jag har tänkt att ha en vilosam söndag! Å just ja igårfick jag två fina silvriga paket i min brevlåda. Ett smycke, en groda, ni vet ju att grodan är min skyddsängel och en underbart söt glasgroda. Tack och jättekram till dig Helena<3 nu bär jag smycket runt halsen!  Önskar er alla en vilsam söndag/ Kram

God kväll! Idag har jag haft en bra dag å känner mig tillfreds. Sov nästan nio timmar!!! Välförtjänt får man väl säga;-) sen lugn fm med endast en kontakt m sjukvården på tel. Känner att det är skönt m helg då brukar det ju vara rätt lugnt m läkarbesök å sånt. Hoppas på jag får må bra hela helgen och även nästa vecka förstås. Sliter på mig att behöva ägna så mycket tid t vården. Sen betyder ju inte det att jag inte vill o behöver ha vård men jag behöver oxå utrymme åt mig själv och för mig själv! Så jag hinner landa, reflektera och samla kraft. Märker allt mer att jag behöver kraft å energi för att ta mig fram i ett tillfrisknande på sikt! Så efter att ha kollat OS hockey å ätit en rejäl brunch pysslade jag lite här hemma. Så som jag brukar när jag har ledig fredag! Kändes hemtamt och bekvämt och viktigt. Gjorde mig den iordning eftersom planen var att mot kvällen åka med bror på affären och helghandla. Liksom en stor händelse numera, har ju knappt varit på en affär på flera veckor. Jag blir ju folkskygg annars, å det är inget som passar mig. Alltså iväg å hämtade ett klädpaket och sen handlade vi mat. Och jag kände mig stark och nöjd när jag gjort detta. Herregud känns så där stenknäppt men min tillvaro är ju sån nu. Varje dag är en kamp och idag vann jag den kampen. Kvällen spenderades med pizza, smågodis och mycket skratt! Broder säger att jag var mig så lik i dag och glad!! Testade min nya rosa velour dress. Ja nu öppnar jag mina sinnen och lever ut. Bära eller brista liksom:-D finns smolk i bägaren men ikväll stänger jag av dem och fokuserar här å nu. Vi hörs imorgon/ Lotta

Nu är jag äntligen hemma. Att sitta i typ sex timmar på en vårdavdelning utan mat å dryck tärde rejält. Men till slut 14.30 fick jag komma ner på röntgen. Å då får man åka säng. Tilläggas kan att jag informerat personalen om vilket ingrepp som kan vara aktuellt och så fick jag antibiotika som premedicinering. Ibland undrar jag....piller piller....tugga å svälj! Så ner t rtg, lämnas i ett hörn. De bygger om på rtg avdelningen. Vilken röra! Stackars patienter och personal. Så kommer en kvinna ut från datortomografin å säger; ska du in hit? Va nä nä det där är ju passerat just nu svarar jag. Ok! Går en stund, sen ser jag en personal jag känner, Du frågar jag, vet du var jag ska? Hon bläddrar lite i papper, jo men du står på fel plats! Meen....jaha?  Ja du ska ju få vara med om lite småpyssel och det är i ett annat rum. Ok då väntar jag! Kommer en farbror Acke å tar i hand. Det är jag som ska ta hand om dig. Trevligt! In på rtg salen, möts av en yngre man, sjuksköterska. Japp nu så tänker jag. Hm Hm Hur borde du ligga å vad var det exakt du kom för????? Jag storsuckar, drar allt igen och visar hur jag bör ligga för de ska vara enkelt för dem och bekvämt för mig. Så kommer en tredje man in, mumlar nåt om att han ska hjälpa mig. Va fan ven är doktor tro? Så röntgenmaskin på, och vem blir förvånad, nu undrar denna man vad jag sökt för. Nu är jag nära bristningsgränsen, trött, törstig och hungrig. Då frågar jag, vem är du? Jag är din rtg läkare, Dr Mammon eller nåt. Jag sträcker fram handen å hälsar väluppfostrad som jag är;-). Nu så kör! Och katetern ligger rätt. Bra! Men inget rinner ut. Jag VET! Nu dyvlas det, vem och varför har du denna modell?ge upp tänker jag! Nån måtta får det ju vara. Och sen hämtas en fjärde man, läkare med tysk brytning som står å gapar i ett angränsande rum. Hur gör vi nu?????? Sen kommer han ut och undrar när jag blev opererad....ja mig veterligen har jag aldrig opererats i hela mitt liv! Ja detta är sanslöst, va fan är det för jävla kommunikation? Ska man behöva göra exakt allt själv vården, den frågan kommer liksom lite då och då. Men till slut enas man om att spola katetern och den funkar. Så nytt bandage, den ska spolas två gånger/v. Å går det inte då hittar vi på nåt annat. Tack å Hej leverpastej. Å så avslutar rtg m att säga jag kommer att skicka med en följesedel...då hade jag redan lämnat rummet, lagt mig i en säng å väntar på transport. När vi ska åter t avd kör stackars pojken fel, men jag instruerar rätt väg. Nu så tänker jag åka hem, hoppas att katetern hoppar igång och jag måste ha mat!!!!!! Blir utskriven efter en kort check med avd sköterskan. Jag känner hur slut jag är, fy. Ringer efter skjuts, Å kommer kör mig hem. Hon vill ju veta vad jag vart m om idag så vi drar t lyan. Å när jag kommer hem säckar jag nästan ihop. Tungandas får panik och ångest. Tryggt att Å är här<3 vatten, choklad, andningsövning. Vilar! Lättar efter en stund, men fruktansvärt obehagligt. Jag blev jätterädd helt enkelt. Min kropp tål ju inget! Sen så fixar Å pizza och jag ligger raklång. Bröstet slutar picka hårt och kroppen känns lite lättare. Fortsätter vila och nu känns det bättre. Hoppas på det håller i sig resten av kvällen å natten. Fortsätter dricka och vila. Ja ni vilka pärser jag går igenom! / Kram