Det här året lider mot sitt slut,äntligen! Aldrig har väl ett år känts så långt....Ett år som inte blev som jag tänkt eller hoppats på. Ett år fullt av smärta,ångest,oro, väldigt mycket illamående dessutom. Men också fyllt av tro,hopp och glädje. Aldrig har jag varit medveten eller rättare sagt trott att en människa kan pendla mellan så många stadier och ändå, här och nu,står jag upp och är stolt över den jag är. Har liksom kommit ut på andra sidan och hoppet har inte övergivit mig. Känns som jag gått,bara gått,backe upp och backe ner liksom. Låtit mig uppslukas av den svenska vårdapparaten, även det något helt nytt för mig, som innan sjukdomen knappt mött en läkare eller än mindre tagit en tablett eller blivit så tömd på blod! Ja nu kan jag iallafall säga att jag har erfarenhet av att vara sjuk och vet en hel del om vad som krävs för att man ska ta sig fram och förbi detta helvete. Den här resan torde iallafall vara för livet. Jag har ju rest en hel del i mitt liv, men tidigare har det ju varit underbart,varmt och en lisa för själen. Årets resa har varit precis allt utom just det. Det är ju ett som är säkert!

Att sitta här på årets sista dag och försöka summera är känslosamt och samtidigt glädjefyllt, om ni fattar hur jag menar!? Saker och ting kommer till mig, förnimmelser av dofter,känslor och vips svämmar tårarna över? Det liksom bara kommer. Jag känner mig inte ledsen, inte alls,utan känslan är mer att jag är tacksam för att jag sitter här,god kopp kaffe i näven och ett öppet sinne. Kom ju just på att igår var det 11 månader sen jag fick min diagnos och helvetet startade med dunder och brak. Det är ju inget att fira,eller hur?? Nä nä jag lägger bara ytterligare en månad bakom om mig och jobbar på att se framåt. Behöver fortsätta tänka framåt och inte fastna i det som varit. Historia är historia, så det så!

Ibland är det dessutom så att jag fortfarande kan känna som om att allt som varit i år har handlat om någon annan än mig. Lite som en film ni vet!? År 2014 var året då Lotta medverkade i en film, dock en dyster sådan. Den känslan är overklig men så sann så sann för mig. Jag vet förstås alltför väl att allt är i verkligheten men ändå overkligt...skumt men förmodligen rätt naturligt att jag hamnar där ibland. Inte vet jag, jag har ju aldrig medverkat i en film eller testat på skådespeleri?

Nog med sjukdom för idag! Nu spejar jag framåt, kämpar på och tar en dag i taget. Just idag ska vi ju om inte alltför många timmar fira in ett nytt år. Det kommer jag absolut att göra om än inte med dunder och brak. Nä nä inga fyrverkerier här! Funkar utmärkt att skåda dessa från balkongen på havssidan och sen snabbt ta sig in i värmen igen. Fast å andra sidan, ute är det just nu, 6 grader varmt så det blir nog inte kallt ikväll heller. Kan bli en ganska blöt nyårsafton alltså?

Om någon av er följare undrar hur jag mår..vill jag berätta att jag mår helt ok. Kroppen känns relativt läkt och benet likaså. Vissa dagar knorrar kroppen fortfarande,men det är absolut på väg åt rätt håll. Inga tabletter för värk på länge, linfröoljan är ff ett stående inslag till frukost,verkar funka alltså. Så den kommer få hänga med ett tag till var så säker! Och min psykiska status är oxå ok,även om jag har mina tunga stunder ibland, men så är ju livet.. Och om exakt en vecka åker jag ju till Örebro för behandlingskontroll igen! Min sista resa,förhoppningsvis,till Örebro universitetssjukhus! Ser cancerområdet ok ut behöver jag inte åka tebaxs, känn på den ni? Då kommer jag fortsättningsvis att kallas till mitt hemmasjukhus och genomföra fortsatta kontroller. Blir superbra det.

Ja det var en uppdatering på min värld och en liten inblick i min hjärna? Med det så önskar jag er läsare ett Gott Slut och ett Gott Nytt År! Kom ihåg nu står vi på mot framtiden och lägger år 2014 bakom om oss. / Varm kram från mig och mina fyrfotingar? p.s jag vet inte varför mina utropstecken i texten förvandlas till frågetecken d.s