Ja då så, igår var jag på en tripp tur å retur Örebro. Dagen började bra och tågresa å tågbyte på nervägen innebar inga problem. Det som var lite jobbigt var ju att fasta från tidiga morronen å inte ens tuggummi är egentligen ok. Men jag tuggade tuggummi ändå;-) Lite wild and crazy liksom och jag tror inte det i sig påverkar röntgenresultatet. Däremot fick jag ju dricka vatten, man ska ju dricka cirka en liter vatten innan man påbörjar andra förberedelser inför PET/CT. Det innebär ju som ni förstår ett jäkla spring på toa, så på det viset är det mest smidigt att åka tåg dessa tillfällen. Jag kom till Örebro runt elva och undersökningen skulle ta sin början 12.45 Lite tid att slå ihjäl, och med kraftiga hungerkänslor i bagaget och fasta var ju inte ett lunchbesök på agendan. Nä nä fortsatte pimpla vatten och gick i sakta mak till ÖUS, i vackert höstväder.

Det jag märker är att när jag går in på sjukhuset händer nåt, det är som om att hela behandlingstiden med allt vad det inneburit för mig,sköljer över mig. Kroppen liksom sjunker ihop och jag slår av på takten! Underlig känsla fast förmodligen inget konstigt tänker jag. Mina minnen från ÖUS är ju av blandad kompott och hjärnan tar väl in de intryck som dyker upp. Hursom helst, jag gick till sjukhusparken och strosade lite och fortsatte pimpla vatten. Allt såg lika ut, stötte till och med ihop med personal från Onkologen och de kände nog inte igen mig tror jag. Gav mig heller inte till känna! Nä nu började ju fjärilarna i magen fladdra inför undersökningen. Fast den har jag gjort två gånger förut och det har funkat utan större problem men det är ju resultatet av den som känns så avgörande för min framtid typ!

Till slut drog jag ner till bunkern, röntgen ligger nere i källaren,väl isolerad från andra delar av sjukhuset,antar det är med anledning av radioaktiviteten som finns runt detta! Kort väntan i väntrummet,sen var det dax. Börjar kunna även dessa rutiner nu,av m smycken och låsa in mina prylar. Stick i fingret,blodsocker ok. Får en nål i armvecket där kontrastmedel ska sprutas in. Gick bra,inga problem idag att hitta ett kärl! Sen är det bara att lägga sig å vänta,ytterligare en liter vatten ska intas. Det lustiga är att jag fick samma sjukrum igen, tredje gången gillt! Å det andra lustiga är att i det rummet somnar jag varje gång så även denna gång. Vilket är bra,för hur kul är det att ligga still i närmare två timmar?! Man får inte läsa,nä nä kolla tv och med jämna mellanrum tömma blåsan. Det radioaktiva medlet/isotoperna kommer som vanligt i aluminumbehållaren! Allt gick i vart fall enligt plan och i röntgenmaskinen fick jag lite panik! Fokuserade och djupandades, vilket gjorde det hela lättare. Ja så efter sådär två timmar var jag genomlyst å klar. Kastade mig över en banan så fort jag kom ut! Tänk va gott det var;-)

Nu väntar det kanske svåraste med den här sjukdomen, nämligen lång väntan! Jag vet alltså lika lite idag som igår Hur min kropp mår, Hur kroppen har svarat på drygt fyra månaders cancerbehandling. Jag kan naturligtvis lyssna på kroppen och dess signaler och få en uppfattning. Problemet blir ju att jag förmodligen varit cancersjuk länge,fast jag mått rätt bra då också. Blir kluven och vet egentligen inte hur jag ska tänka...Därför bestämmer jag mig för att,så långt det är möjligt,fortsätta tänka att jag är frisk!!

Jag har tid för läkarbesök 7/10 och då mina vänner får vi svart på vitt hur jag och min kropp mår!! Fram till dess finns inget alternativ så det så. Ja efter avslutad undersökning smakade såväl bananen som en Sibyllaburgare makalöst gott! Även kaffet var gudomligt;-) Hann med fyra tåget och tuffade hemåt. Sov lite och läste lite. Tyvärr var det lite förseningar så anslutningståget fr Gävle var lite i fara,dock körde vi in lite så jag skulle hinna. Jag hann men nästa tåg hade då drabbats av tekniskt fel så det blev en knapp timme av uttråkad väntan i Gävle:-( Till slut kom jag iallafall hem, vilket vi ju alltid gör,på ett eller annat sätt. Idag är jag ledig och tänker vila lite,Ben å rygg mår inte superbra av allt stillasittande igår! Men det går över och imorgon är jag på gång igen! Önskar er en fin höstdag/ Kram