God kväll! Idag har jag haft en bra dag å känner mig tillfreds. Sov nästan nio timmar!!! Välförtjänt får man väl säga;-) sen lugn fm med endast en kontakt m sjukvården på tel. Känner att det är skönt m helg då brukar det ju vara rätt lugnt m läkarbesök å sånt. Hoppas på jag får må bra hela helgen och även nästa vecka förstås. Sliter på mig att behöva ägna så mycket tid t vården. Sen betyder ju inte det att jag inte vill o behöver ha vård men jag behöver oxå utrymme åt mig själv och för mig själv! Så jag hinner landa, reflektera och samla kraft. Märker allt mer att jag behöver kraft å energi för att ta mig fram i ett tillfrisknande på sikt! Så efter att ha kollat OS hockey å ätit en rejäl brunch pysslade jag lite här hemma. Så som jag brukar när jag har ledig fredag! Kändes hemtamt och bekvämt och viktigt. Gjorde mig den iordning eftersom planen var att mot kvällen åka med bror på affären och helghandla. Liksom en stor händelse numera, har ju knappt varit på en affär på flera veckor. Jag blir ju folkskygg annars, å det är inget som passar mig. Alltså iväg å hämtade ett klädpaket och sen handlade vi mat. Och jag kände mig stark och nöjd när jag gjort detta. Herregud känns så där stenknäppt men min tillvaro är ju sån nu. Varje dag är en kamp och idag vann jag den kampen. Kvällen spenderades med pizza, smågodis och mycket skratt! Broder säger att jag var mig så lik i dag och glad!! Testade min nya rosa velour dress. Ja nu öppnar jag mina sinnen och lever ut. Bära eller brista liksom:-D finns smolk i bägaren men ikväll stänger jag av dem och fokuserar här å nu. Vi hörs imorgon/ Lotta

Nu är jag äntligen hemma. Att sitta i typ sex timmar på en vårdavdelning utan mat å dryck tärde rejält. Men till slut 14.30 fick jag komma ner på röntgen. Å då får man åka säng. Tilläggas kan att jag informerat personalen om vilket ingrepp som kan vara aktuellt och så fick jag antibiotika som premedicinering. Ibland undrar jag....piller piller....tugga å svälj! Så ner t rtg, lämnas i ett hörn. De bygger om på rtg avdelningen. Vilken röra! Stackars patienter och personal. Så kommer en kvinna ut från datortomografin å säger; ska du in hit? Va nä nä det där är ju passerat just nu svarar jag. Ok! Går en stund, sen ser jag en personal jag känner, Du frågar jag, vet du var jag ska? Hon bläddrar lite i papper, jo men du står på fel plats! Meen....jaha?  Ja du ska ju få vara med om lite småpyssel och det är i ett annat rum. Ok då väntar jag! Kommer en farbror Acke å tar i hand. Det är jag som ska ta hand om dig. Trevligt! In på rtg salen, möts av en yngre man, sjuksköterska. Japp nu så tänker jag. Hm Hm Hur borde du ligga å vad var det exakt du kom för????? Jag storsuckar, drar allt igen och visar hur jag bör ligga för de ska vara enkelt för dem och bekvämt för mig. Så kommer en tredje man in, mumlar nåt om att han ska hjälpa mig. Va fan ven är doktor tro? Så röntgenmaskin på, och vem blir förvånad, nu undrar denna man vad jag sökt för. Nu är jag nära bristningsgränsen, trött, törstig och hungrig. Då frågar jag, vem är du? Jag är din rtg läkare, Dr Mammon eller nåt. Jag sträcker fram handen å hälsar väluppfostrad som jag är;-). Nu så kör! Och katetern ligger rätt. Bra! Men inget rinner ut. Jag VET! Nu dyvlas det, vem och varför har du denna modell?ge upp tänker jag! Nån måtta får det ju vara. Och sen hämtas en fjärde man, läkare med tysk brytning som står å gapar i ett angränsande rum. Hur gör vi nu?????? Sen kommer han ut och undrar när jag blev opererad....ja mig veterligen har jag aldrig opererats i hela mitt liv! Ja detta är sanslöst, va fan är det för jävla kommunikation? Ska man behöva göra exakt allt själv vården, den frågan kommer liksom lite då och då. Men till slut enas man om att spola katetern och den funkar. Så nytt bandage, den ska spolas två gånger/v. Å går det inte då hittar vi på nåt annat. Tack å Hej leverpastej. Å så avslutar rtg m att säga jag kommer att skicka med en följesedel...då hade jag redan lämnat rummet, lagt mig i en säng å väntar på transport. När vi ska åter t avd kör stackars pojken fel, men jag instruerar rätt väg. Nu så tänker jag åka hem, hoppas att katetern hoppar igång och jag måste ha mat!!!!!! Blir utskriven efter en kort check med avd sköterskan. Jag känner hur slut jag är, fy. Ringer efter skjuts, Å kommer kör mig hem. Hon vill ju veta vad jag vart m om idag så vi drar t lyan. Å när jag kommer hem säckar jag nästan ihop. Tungandas får panik och ångest. Tryggt att Å är här<3 vatten, choklad, andningsövning. Vilar! Lättar efter en stund, men fruktansvärt obehagligt. Jag blev jätterädd helt enkelt. Min kropp tål ju inget! Sen så fixar Å pizza och jag ligger raklång. Bröstet slutar picka hårt och kroppen känns lite lättare. Fortsätter vila och nu känns det bättre. Hoppas på det håller i sig resten av kvällen å natten. Fortsätter dricka och vila. Ja ni vilka pärser jag går igenom! / Kram

God förmiddag!  Inatt sov jag typ tre timmar. Sen vaknade jag å var pigg å hungrig. Totalt omöjligt att sova. Men det är nåt som kan hända,med anledning av kortisondoserna. Så jag gjorde mig iordning för dagens läkarbesök. Pappa är dagens chaffis. Transporteras t gyn mottagningen. Anmäler mig och då ni kommer överläkaren direkt;-)välkommen Lise-Lotte. Jo jo känd även här. Sagt å gjort,blodprover tas utan vete kundens hjälp. Sen ett långt samtal avslappnat å bra med läkaren.Känns bra. Det som felar för dagen är ju njurkateter. Å då blir jag inskriven på vårdavdelning. Men va? Det där ingreppet är ju gjort på ett kick säger jag. Jo förvisso men för att förhoppningsvis få det fixat idag är det bra med trycket att du är inneliggande. Ok då gillar jag läget. Passar förstås på att informera om att det förmodligen kräver fasta och premedicinering! Ni märker ju,nu är jag i läkarbranschen;-) men nu fogar jag mig väl i ledet trots allt. Får en säng på avd men inte tänker jag ligga där. Nä nä tar plats i tv soffan tillsammans med en nyförlöst mamma och en liten bebis som är 8 timmar. Fantastiskt litet liv<3 och nu hoppas jag bli utsläppt innan dagen är slut! Still going strong! Å värt att nämnas ännu inte ett ljud om blodtrycket! 

Kväll i lyan. Dagen har rullat på. Skapligt pigg idag men inte gjort så mycket. Tränar på att ta det lugnt;-) ringde Hudiksvalls sjukhus som planerat. De ringer upp..ok förklarar mitt ärende och frågar försynt om de har tillgång t mina journalhandlingar, svaret på det var: nä jag har inte tittat på nåt!? Undra jag ju vad är vitsen med att lämna personnummer? När man gör det påstås det ju att det ska underlätta hanteringen, men kanske jag missförstått. Hur som kontentan av samtalet blev att denna person skulle återkomma efter att ha pratat med cytostatika sköterskan. Ok då var kl cirka 09.00, å jag hade liksom en viktig fråga, nämligen hur löser jag detta m en icke fungerande njurkateter? Dagen gick, jag käka lunch, småpyssla, sov och kolla tv. Typ 15.40 ringer d äntligen, vilket ju innebar att inga åtgärder skulle vidtas idag. Hm nu har jag ju hört sen förra veckan Hur viktigt det är med denna kateter och blodtrycket....men jag torde ju ha överdrivit den informationen tydligen. Kvinnan som ringer är absolut trevlig, och undrar vad jag hade för fråga......men nu brister jag typ lite! Va fan en fråga jag ställt imorse och likt förbannat får jag börja om. Nä jag har full förståelse att vårdpersonal har massor å göra å svårt å hinna med. Men jag är 100% säker på att jag var tydlig imorse med min frågeställning! Och med min oro oxå, så det så. Så får dra allt igen...Hm Hm Hm och damen i andra änden får en tydlig beskrivning om vad en njurkateter är, syftet med den, dess placering mm. Jag kan det typ utantill. Å då säger hon ja du vet jag planerar för dina kommande behandlingar och gör schemat på fredag. Men va fan, jag vet att jag förhoppningsvis ska göra två cytostatikabehandlingar i Hudik och vilka dagar å hur det går till. Nu var det ju inte det jag frågade om!?!? Tur jag är rätt skarp i hjärnan, å van att ta kommando! Så jag ber damen fråga doktorn om råd å återkomma snarast. Bandaget skulle ju ha byts av dem idag,.....sagt å gjort. Lugn och fin Lotts. Så äntligen, imorgon får jag komma 08.30, ta nya prover, inte vet jag varför jag ska göra det är så sönderstucken...men bara göra. Å naturligtvis se över njurkatetern och kanske en liten röntgen. Ja med andra ord, då börjar jag om!!!!!! Redan nu tänker jag, ok dåliga värden, skyhögt blodtryck jo jo...å så nåt trevligt kontrast som avslut. Kan inte låta bli å fundera på hur många fler sjukdomar jag kommer hem med imorgon om jag kommer hem förstås!!!! Nä nu är jag på hugget själv och hoppas på att må ok även imorgon. Nu är det slutbollat med mig, klappat och klart! Men kvällen har varit lugn å behaglig, mat från donken och god efterrätt. Trevligt sällskap, men verkar svårt för nån att komma ihåg att ta med pannacotta! Förhoppningsvis kommer det fler dagar! God afton och kram/ L

God morgon på er! Nu har jag sovit utan några störningar av diverse biverkningar, typ 8 timmar! Uppskattar att kroppen håller sig lugn även om det är tillfälligt. Gårdagen blev ju rätt ok, med en del praktiska göromål och faktiskt tog jag mig en liten kvällspromenad oxå. Inte långt men jag vet ju hur viktigt det är som så mycket annat, att försöka röra mig. Allt är bättre än att inte göra nåt. Startar upp lite lugnt med OS och kaffe, medicin förstås:-( bara gapa å svälja. Planen idag är att söka kontakt m sjukvården, de verkar ju inte speciellt intresserade av mig. När jag skrevs ut från Örebro sjukhus lät ju allt mycket viktigt men här hemma är jag nog inte prio ett. Men jag behöver ju få ordning på njurkatetern och blodtrycket. Å för jag ska orka bråka behöver jag vara skapligt stabil. Hoppas på det blir en sån dag! Å det här med rökningen kräver ju ett nytt krafttag, så ingen vila ingen ro. Fortfarande är känslan att jag måste fungera som frisk för att orka vara sjuk! Önskar er en fin dag med sol och fågelkvitter;-) Kram

Ja idag är det 21 dagar sedan jag fick min dödsdom:-( tre veckor har gått och jag har varit med om en hel del om jag säger så. Rent tankemässigt vill jag värja mig och fortfarande tro att det inte handlar om mig. Att djävulen skulle ta mig så snabbt och oanat. Jag har insikt i att det handlar om mig och försöker hantera det så gott det går. Ibland är det omöjligt, då kommer den där dödsängeln och vill locka mig men jag säger STOPP, jag är inte redo! Har ju en hel del kvar å ge och vill uppleva mer. Jag väljer att kämpa med en tro på att vetenskap, forskning och svensk sjukvård kan ta mig igenom detta på nåt vis. Samtidigt är jag noga med att inte tänka långt fram, det är inte läge. Å andra sidan brukar ju jag inte tänka jättelångt fram så det är liksom bekant. Försöker hålla humöret uppe men sista dagarna har det gått mindre bra. Dessa biverkningar av cytostatikan är som helvete på jorden typ. Brinner i flera kroppsöppningar, om ni fattar;-) Fast i natt sov jag skapligt! Tack för det. Som vanligt, numera,jobbig morgon, jag som älskat mornarna förut. Efter salta pinnar går illamåendet tillbaka, å så lite chips vid lunch. Skumt, salt och fett är i vart fall bra! I små mängder. Sen lessna jag, drog igång tvättmaskin! Dammsög, svettas som en idiot. Men va skönt å göra nåt!!!!! Vilar lite nu, sen ska jag på promenad m pappa. Mamma kommer grädda pannkakor och ha God glass t middagen. Hoppas och håller tummar att magen fortsätter stabilisera sig. Kom just på att Å och jag kämpade för några år sen oss upp på Helags, då var det jobbigt. Att genomlida dessa biverkningar är trots det än jobbigare. Men jag är stolt att vi tog oss upp på Helags och jag är stolt över mig själv att jag står upp och kämpar mot djävulen. Å glöm inte, Vi ber t högre makt!/ Kram

Godmiddag! Förflyttar mig främst mellan säng,soffa och toalett. Så har det varit sen typ 02.00 inatt:-( kan lova att detta sliter på mig på alla vis. Försöker dricka, äta och sova när helst det går. Känns ändå som magen vaknat men verkar ta tid. Tur jag är ensam slipper nån annan se detta elände! Å luktar fan oxå! Jag visste att det skulle kunna bli så här men tänkte det skulle gå över fortare, men men stå ut. Förutom det har jag inte gjort mycket. Tassar runt och plockar när jag orkar. Kollar OS, kan inte läsa, svårt med fokus. Ute verkar det vara sol å tö men jag kan inte gå ut. Fast jag vill! Å ingen har hörts av från sjukhuset vilket inte förvånar mig nämnvärt men jag antar man ska ordna allt själv!! Typiskt, man ska ju vara fullt frisk för å orka vara sjuk. Ja ja just nu ligger jag tryggt under pläden och väntar på jouren. Får lite varor, kanske kan äta soppa och får lite sällskap. Huvudet behöver oxå hållas igång så ska försöka mig på nåt litet frågespel på plattan. Önskar er alla en fortsatt god måndag! Kram

Puh vilken dygn! Nu ska ni få en berättelse utan Någon form av inlindning eller överslätande. Om nån av er är känslig för kroppsfunktioner och kroppsvätskor å sånt bör ni sluta läsa nu. Jag är inte illa berörd av sånt så jag fortsätter på mitt spår och på det sätt jag är och fungerar! Jag vaknade inatt 02.58 med kraftig halsbränna,mag värk och en känsla av att vilja tömma tarmen. Stapplade upp, in på toa, kissade förmodligen typ en liter men inget annat. Raglar t köket, krafsar efter pillerburkar, en tabl för illamående och en för sura uppstötningar. Drar i mig det å återvänder t sängen. Sover typ två timmar sen åter upp på toa, inget händer. Så pågår det fram till typ 8 då jag skulle upp för å ta morgondosen som idag bestod av Ipren, Alvedon, blodtryckssänkande medicin och så toppar jag med 16 små små kortisonpiller! Å då blir jag förbannad, vad är nyttan med detta egentligen. Djävulen kan ju bara drivas ut med cytostatika, strålning och ibland operation. Så varför ska jag trycka i mig så mycket som jag inte alltid förstår hur de hjälper mig!?!? Fast som jag är tar jag rubb å stubb och sen isäng. Somnar, vaknar,toa,somnar vaknar! Oj nu glömde jag stafetten oxå. Som tur är ringer telefon så jag släpar mig med tunga tunga ben t soffan och får se målgången! Sen kaffe, illamåendet åker liksom upp å ner. Svettas, värker i benen. Försöker äta och dricka det funkar. Tipset är ju filprodukter, soppa,mycket vätska ofta. Så kommer mamma. Hon har stickningen med och är med mig, fixar lite i köket och sådär. Känns tryggt och hemtamt att nån stökar omkring. Jag går runt runt i lyan, magen står still. Fan jag blir tokig och vill bara hoppa ner i svarta hålet, varför måste jag må så dåligt av nåt som kanske kan hjälpa mig att överleva ett tag till? När tankarna hamnar där är det tufft för mig och jag gråter. Ska kämpa, men idag har motivationen inte nått dit. Dagen har ju bestått av illamående, inte få tömma tarmen, inte orkat gå ut, bara rolös och svart. Fast sent på em blir jag lite bättre, mindre illamående i alla fall. Pappa kommer, jag blir akut sugen på bullar. Så då ordnar vi det! Jag skickar hem dem vid halv fem. De behöver vila! Själv sover jag lite och springer t toa. Sen gör jag mig en omelett och mackor. Mer medicin. Duschar och sen tänkte jag sova men inte gick det så då bloggar jag å kollar på Kalle Moraeus. Mår lite bättre just nu. Hoppas på att få en lugnare natt. Imorgon kanske det blir sjukhusbesök eftersom min njurkateter inte funkar, fast jag kissar som vanligt så det är bra. Sen är det ju min hypertoni som egentligen är det mest allvarliga rent akut, den kan ju leda till hjärnblödning el stroke. Senaste tipset från doktorn i Örebro var ju att det kan röra sig om en hormonrubbning som i sin tur påverkat blodtryck och njurfunktion. Återstår å se om jag blir prioriterad här i hemmalandstinget, vilket jag inte är säker på. Önskar er en god natt och glöm inte att vara rädda om varandra och er själva! P.s och jag har fortfarande inte tömt tarmen:-(