Hade en lite sömnlös natt i natt trots att jag kände mig trött å lite utmattad. Vet inte om kortisonsprutan tog snabbare eller om det var nåt annat som störde. Sov i vart fall nån timme:-( upp vid sju för att dagen till ära få käka 15 piller t morgonmackan. Å de enda som möjligen ger nån effekt är ju blodtrycksmedicinerna! Kanske, men fortsätt gapa å svälj är den enda vägen. Hoppas på det blir stabilt nån gång. Sen drog jag iväg på cykeln till vårdcentralen och idag gick det smärtfritt, det var ju skönt, jag kände innan att mitt tålamod inte är det bästa idag och nåt tjafs orkar jag inte med. Kunde ändå inte låta bli att upplysa dem om att igår fungerade det alldeles utmärkt med min infusionsport! Tipsade dem om att jag kan arrangera en liten kurs om de vill,jag har ju massa tid över. De såg väl inte överförtjusta ut över den idéen men jag låter det sjunka in till nästa vecka följer jag upp det då;-) Efter omläggning o spolning bestämde jag mig för att försöka ta mig runt fjärden även idag, blir liksom bra kombo när jag ändå är på den delen av stan. Lite darriga ben och aningen tungandad men envis som jag är peta jag i mig druvsocker och knallade runt enligt plan. Fantastiskt vackert, fåglarna kvittrar och solen värmde! Kändes jättebra efteråt men va törstig jag blev! Drog in på bibblan, snodde vatten i deras kran, tack för det. Hämtade oxå en nyskriven bok jag beställt så nu hoppas jag orka koncentrera mig o läsa den! Den heter La Vie -inte alltid som man tänkt sig. Boken är en självbiografi om en man som diagnostiseras med ca och skriver ner sina tankar under sin sjukdomsperiod, lite som jag å många med mig. Denna bok ser jag framemot. Sen tänkte jag gå hem men istället gick jag å köpte mig en vårjacka, å inte nog med det innan jag var klar hade jag ett par fladderbyxor, en klänning och en sjal oxå. Och observera inget var svart! Sen till mataffären så helgen är räddad. Vid ett var jag hemma, lite tom på ork. Vilade, lunchade sen vila igen.Eftermiddagen gick lugnt,plockade lite. I brevlådan dök ett peppande grodkort upp, tack Siv för ditt peptalk, det betyder mycket för mig! Å som inte det var nog, sen kom blombudet! Fina lysande rosa blommor å god choklad. Ja ni fattar, tårarna kom för att jag får så fint stöd! Tack! Kvällen har gjort sitt inträde i lyan. Käkat pizza, lite karra å tittat på Lets Dance! Bra musik om inte annat. Jag är trött, mår lite illa och magen är lite bråkig:-( blir till att preppa rejält med medicin ikväll och hoppas att jag får sova bättre inatt. Och framför allt att jag får må bra i helgen och kan vara ute. Jag får ju inte sitta i solen vilket många av er vet är bland de bästa jag vet, men bara att glömma nu:-( men ute kan jag vara! Önskar er alla en fin helg och kom ihåg var rädda om varandra Vi vet aldrig vad som väntar runt hörnet/ Kram

Just det, nu har jag idag genomfört behandling nr 3 av tre planerade! Har gått bra idag med, själva behandlingen är ju i sig inte så jobbig. Som ni förstår har jag koll på vad som ska ske, vad som inte får ske och naturligtvis vad som inte får glömmas. Är man chef å har ett relativt stort kontrollbehov, fast bara ibland,funkar det så bara! Sovit ok inatt, steg upp halv sju. Dusch och frulle, skjutsen å dagens sällskap hämtar mig kl.8.00 Blir glad på morgonen när jag får en del glada, varma å stöttande sms mm inför dagen. Tack för det fina ni<3 Framme på sjukan i god tid min vana trogen. Det har liksom aldrig legat för mig att komma försent t möten å sånt där viktigt;-). Idag ska jag få behandling på sjukhusets sprillans nya dagsjukvårdsmottagning, blir ju spännande å se var våra skattepengar tagit vägen eller hur!?! Till sällskap har jag storebror fluff<3 under förmiddagen. Vi har kaffe,choklad och Dextrosol med oss. Vis av erfarenhet vet jag ju inte vad landstinget bjuder på idag. Hittar rätt byggnad å rätt avd. Men så modernt! Å fint, om man nu kan säga det om ett ställe där de främst pågår intravenösa behandlingar med djävulsdroger! Jag får ett eget rum, lite som ett akvarium;-) Fina glasdörrar ut mot övrig lokal. Lite sådär som de ser ut på Din arbetsplats Annika P Å. Du vet så det sipprar ut ljud om man drar igen skjutdörren! Ha ha undra på jag kände mig bekväm eller hur!?! Nä det gjorde jag ju knappast men det funkade iaf!

Sen drog det igång, i med nålen i infusionsporten, å Guess om det funka!? Jo då klockrent på försök ett. Det är liksom otroligt, på sjukhuset funkar det varje gång utan problem. Å ingen är ju mer glad för det utom jag. I med alla förebyggande preparat, glukosdropp och koksaltlösning! Blir kroppen uppvätskad å jag mätt och kissnödig ofta. Broder sitter lugn, pimplar kaffe, han har dock ingen stickning Annika J;-) kanske du kan ha en kurs med honom vid tillfälle? När det sen är dags att påbörja infusion av djävulsdrogerna kommer doktor Nils,se där,ännu en ny bekantskap. Han verkar trevlig, lugn och saklig. Ber om recept, det verkar ju som jag kan få vad jag vill, de säger ja t allt ju. Fast jag tar ju som ni vet absolut inte nåt mer än vad jag absolut inte behöver.Å för övrigt gnällde jag ju lite om att jag inte fick jobba, å inte fan nappa han på kroken. Däremot tyckte han jag kunde börja fiska alt fernissa hans bod på tomten. Nja då vilar jag hellre lite till bara så ni vet! Han var för övrigt tysk, verkar krylla av dem på mitt hemmasjukhus. Tur de behärskar vårt språk så bra, jag är imponerad. Ja sen har det rullat på. Lunchen visade sig bestå av fisksoppa a la Bob eller nåt. Å då undrar ju jag som absolut inte äter fisk, vem har beställt sånt??? Nu har jag hört å läst mer än hundra gånger att vi ca patienter ska äta det vi tycker är gott, det vi njuter av....hmhm. Nöjde mig m pajbiten som bestod av typ ett par kilo strösocker och pajdegen hittade jag aldrig. Nä sjukhusmat är inget för mig. Ja ja så kan det vara. Broder drog t jobbet så jag blev själv men då vila jag å såg på tv. Å så skulle jag få träffa farbror doktorn som sköter blodtrycket, han som tydligen skulle ringt mig för tre veckor sen. Jag undrar ju vem han ringt istället!?! Å inte blev det någon spolning å omläggning av katetern heller, de hade inga bandage, herregud, denna sjukvård. Undra på jag blir knäpp! Jag anade i oför sig detta så jag hade faktiskt bokat tid på vårdcentralen imorgon bitti ifall att. Det bygger ju på att jag och kroppen inte intagits av rejäla biverkningar imorgon får då tar jag mig inte dit det kan jag lova. Runt kl.14.00 var jag klar! Snabbare denna gång och giftet fick ju oxå droppa i snabbare.

Då fråga jag; var är den där blodtrycksdoktorn? De gick å hämta honom, som var lite disträ men cool liksom;-) och det slutade med ytterligare en blodtryckstablett till eftersom nu är undertryck å vilopuls inte ok. Ja det är bara tacka ta emot. Sen gick jag och hämta medicin. Kände mig rätt ok, lite seg men vackert ute så jag gick i lugn takt hem. Det kändes skönt och välbehövligt. Pustat ut, håller på att vätska upp mig nu, ska ju dricka minst ett par liter/Dag och helst lite extra nu efter behandlingen. Jag är trött,varm och hungern lurar runt hörnet. Känns ju inte aktuellt med nåt stor kok ikväll så endera blir det strips å körv eller nåt annat nyttigt å lättlagatB-)...På återseende Alla fina och positiva människor som hänger med på min resa å kom ihåg det är resan mot destinationen TILLFRISKNA och få ett fortsatt bra LIV som är nummer ett. Den andra destinationen döden får vänta ett tag till!/ Kram

Igår skrev jag att jag tycker om mig själv och trivs med mig själv! Idag har jag kommit på att jag inte gör det fullt ut:-( å det handlar uteslutande om rökning! Fan va jag kan ångra att jag en gång i tiden började röka. Vilket jag gjorde när jag var 14-15 så det innebär att jag rökt dagligen i typ drygt 30 år. Fatta vad jag utsatt mig själv för och vad pengar som gått upp i rök liksom. Å jag vet mycket väl att rökning inte är bra för mig och inte heller för någon annan. I min nya situation är det enligt vissa läkare ännu viktigare att vara rökfri, eftetsom rökningen dödar ju friska celler och de har jag förmodligen större behov av än nånsin nu när jag och kroppen ska slåss mot de där förbannande sjuka cancercellerna! Men hur lätt är det att vara rökfri? Alla ni som själva sitter fast eller har suttit fast i beroende har nog i vart fall ett hum om vad jag menar. Det finns som alla vet en stor mängd beroendeproblem som många av oss kämpar med daglig dax. Inte bara alkohol,narkotika å nikotin som en del tycks tro. Läser jag på sociala medier och relaterar till människor jag mött såväl arbetsmässigt som privat svämmar enligt mig, världen över av beroenden så jag känner mig i vart fall inte ensam i detta.

Däremot klarar jag inte av att vara helt rökfri, blir snart galen på denna kamp parallellt med kampen mot djävulen! Jag har testat olika preparat under dessa två månader men jag når inte ända fram. Å detta trots att jag vet å förstår att det är viktigt! Fan jag som brukar vara så envis å vrång, men nu funkar inte det. Jag blir så abstinent och klättrar på väggarna! Det funkar något bättre när jag kan sysselsätta mig med något men efter två månaders sjukskrivning tryter fantasin en aning på den fronten. Nä fy fan det här är inte kul på något vis. Jag behöver fundera på nåt som verkligen skulle funka även om jag tvivlar på att jag orkar,kan och förmår i allt annat som händer nu. Ja en sån dag har det varit idag:-( nu är det dax att packa väskan för en sjukhusvistelse imorgon på sådär sju timmar. Jag har ju inte hört nåt om att proverna inte var ok så än så länge lever jag i tron att de bjuder på en djävulsdos imorgon, eller bjuder,nä det får jag ju betala för kom jag just på. Ja ja huvudsaken jag får behandling och att den är effektiv och att biverkningarna håller sig på avstånd denna gång oxå!/ Vi ses/ Kram

Se där ja! Nu har jag ju avancerat i svensk sjukvård. Blev idag kallad för solstråle på vårdcentralen! De ni, från att småputtra, gnälla och bara stå ut har jag slappnat av och lagt en del av alla rädslor på vänt liksom. Å detta märker jag på två månadersdagen av min sjukdomsperiod. Å jag är ju som en solstråle det vet ni ju i vart fall de dagar jag mår bra, trivs med mig själv och tycker livet är fantastiskt. Det är spännande, senast i fredags sa ju min närmaste chef; underbart att prata med dig Lotta, känns som rivjärnet är tillbaka! Kärt barn har många namn som ni vet;-) Ni kan välja vad ni tycker känns bäst när ni tänker på mig, jag uppskattar som ni vet vad ni än väljer att kalla mig, jag tycker om er ändå. Så det så! Jaidag var det alltså dags provtagning å viktkontroll inför ev behandling på torsdag. Upptäckte på morgonen att det såg fint ut ute och bestämde mig för att först gå till hälsocentralen, sen gå runt fjärden, det är en runda runt fjärden mitt i stan, tror det är typ 3 km runt. Tog därför inte med handväskan,räcker ju m mobil å visakort och dextrosol om jag blir trött. Landar i tid på HC,kallas in och då kommer jag på, fan jag glömde ju remisserna hemma, oj oj. Hur blir det nu? Jag vet ju ungefär vilka prover som ska tas men inte alla. Sköterskorna såg lite olyckliga ut men jag sa: ring kvinnokliniken tror jag det löser sig alt får jag trava hem å hämta remisserna inget mer med det! Det funkade alldeles utmärkt att ringa. Så vägdes jag, ökat 400 gr på tre veckor. Ingen ko på isen med andra ord, å nu tänkte jag inte utifrån någon slagsvikthets eller några skönhetsideal, den typen av grubblerier har jag vuxit ifrån för länge sen, ännu mer sen jag fick min diagnos! Utan för att det är till gagn för mig och kroppen om vikten är så stabil som möjligt utifrån cytostatikabehandlingen, har läkarna sagt. Efter vikt kontroll är det dax, nu ska vi se kan de sticka via porten idag? Jag är ju lite spänd på det men annars helt avslappnad! Å vad tror ni? Tre försök, två distriktssköterskor och en praktikant i rummet, icke sa Nicke!!!!!! Inte en droppe, nähä...ta i armen sa jag, jag är ju inte stucken på tre veckor så d är lugnt. Nä det ser ju så tunt ut m kärlen där,jaha Hur gör vi då? Vi går en trappa upp t labbet, där jobbar Solan, hon är proffs. Oki, på m kläderna o iväg. Kommer t labb, Solan kommer, nu ska vi lösa detta. Jo jo, säkert! Två gånger i armvecket och mina kärl rullar så fint iväg, så inget napp nu heller. Ja detta slutar med att för att få fram blod t tre minirör tar vi blodprov i fingret, pressar ut blod och hon har som en liten mini spade och försöker få ihop så det räcker. Jag assisterar genom att vända rören upp å ner några gånger. Så vi fick till det även idag! De gör nog så gott de kan,och det är tur att jag inte är stickrädd och inte gör det ont heller. Nu hoppas jag ju att värdena är tillräckligt bra så jag får djävulsdrogerna på torsdag som planerat.

Ja ja sen tog jag rundan runt fjärden. Blåste kallt men var vackert och kändes bra. Efter rundan gick jag å köpte mig nya solbrillor som passar t min nuvarande frisyr, eller vad jag ska kalla den. Har ju kommit fram till att jag trivs m att vara utan hår och har tro det eller ej, fått en hel del riktigt fina kommentarer, om det nu inte är så att folk säger sånt för att inte såra mig, men då är det ju så. Det viktigaste för mig, förutom att bli frisk, är att jag tycker om mig själv och den jag är och hur jag ser ut. Sen får hela världen tycka å tänka vad de vill. Huvudsaken jag kan bekräfta mig själv, då är jag nöjd! Köpte brillor, keps och ringar t öronen. Kändes fint. Knallade sen å köpte mjölk och glass ifall jag orkar göra våfflor tänkte jag,det är ju våffeldagen idag! Väl hemma blev det sen lunch, lite vila och nu bloggtime. Lär inte hända mycket mer idag för mig. Som ni vet behöver jag ladda depåerna inför torsdag och vila är bra!!/ Kram

Ligger i divanen å slappar. Känner mig lite grusig i ögonen trots att klockan inte är mycket än. Känner oxå att jag inte gjort något större fysiskt ansträngande idag men uppenbarligen småtrött ändå, försöker vara vaken för kl 23.00 är ett program jag tänkt å se. Som tur är kan jag ju bädda ner mig och se det i sängen. Gör det liksom inget ifall jag somnar ifrån det. Dagen idag har varit helt ok. Lugn förmiddag, fyllt dosetten för veckan, blä....det gillar jag inte fast jag konstaterade att förra veckans ranson av värktabletter hade jag typ tagit hälften av. Vet inte om det är ett gott eller dåligt tecken, men jag fortsätter tänka att det är bra om jag inte äter tabletter i onödan. Så det så! Eftermiddagen ägnades åt ett besök på gamla jobbet, lite fika och lite snack. Det trista är ju att de aldrig har en liten kaka el i vart fall en skorpa, men de tänker ju rätt, spara pengar åt staten;-) Hur som helst drog senare på stan. Käka ceasarsallad och en stor Latte, det är gofika det! Å vips var ju klockan halv sju. Började känna mig lite trött, drog dock till Hemköp en sväng när jag ändå var i farten. Sen äntligen hemma! Där jag trivs bäst och gör vad å hur jag vill;-) Med andra ord, pyjamas på, kanna lingondricka,tv å spel, perfekt! Kom just på en rolig sak från igår, eller först blev jag glad och sen blev det roligt! Först var det klädvalet innan söndagsmiddagen, hittade ju ett par sammetstights med mönster i garderoben och tänk tillsammans med en lite längre stickad klänning kunde jag ha det utan att den där himla tråkiga påsen på benet syntes! Blev ju så glad att jag t o m tog på min älsklingsboa;-) Det roliga blev ju senare på kvällen när jag kommit hem å skulle på toa. Jag har ju skaffat mig vanan eller ovanan att alltid kolla om katetern funkar dvs kommer det nåt urin. Å när jag tittar är katetern lila!!Va fan tänkte jag, nu har ju kroppen kraschat, Hur kan urinen vara lila eller är det blod som är lila????Snurrade till i skallen, vad göra, ringa 112?!? Nä lugn nu Lotta, vad har hänt? Då får jag ju se lite lila på händerna å strumporna, men hur har detta gått till? Då kommer jag ju på, det är fodret i tightsen som färgat. Ha ha ha hur knäpp får jag bli liksom, inte kan ju urinen va lila. Ja ni ser ibland spelar hjärnan mig ett spratt men det blev ju tycker jag lite kul oxå! Apropå alla mina nojjor, men där gick ju gränsen! God natt å kram<3

Söndag, sol idag med. Sovit ok å när jag knäpper på TV för att kolla Nyhetsmorgon hamnar jag naturligtvis i ett pågående inslag om att leva med cancer. Sedan jag fick min cancerdiagnos har jag av och till undvikit den typen program. Ibland medvetet och ibland omedvetet. Men det är ju liksom oundvikligt att det ramlar över mig, både på tv, tidningar mm. Och till viss del tror jag att jag kan hantera det men somliga stunder blir det för mycket. Tankar fladdrar runt i mitt huvud å de numera uttalade och kända nojjorna tar ny fart. Jag förnimmer åter igen känslan av att döden lurar runt hörnet, dödsängeln smyger på tå runt mig och jag kan bli allt mer övertygad om att behandlingen inte bitit tag i djävulen utan att spridningen är ett faktum. Läkarna har ju sagt ett den typ av cancer jag har inte vanligtvis sprider sig till skelettet, men jag undrar jag...har liksom nåt slags ont i ryggraden som lättar ifall jag rör mig eller ligger på värmedynan. Det har kommit sista dagarna, och ni fattar,spridningen är enligt mig ett faktum. När jag vill trösta mig tänker jag att det kommer av att cytostatikan angriper det mesta å att det är muskler som protesterar för de oxå fått sig en törn! På torsdag träffar jag förmodligen läkaren kan jag höra mig för om de har någon aning om vad det beror på. Känns som att alltid är det nåt som gör ont, lite eller lite mer liksom. Jag vill kämpa, fortsätta kampen mot djävulen, och små saker kan numera störa såsom att det gör ont nån stans! Ursäkta att jag tjatar om detta men det är så det känns här och nu. För att återkoppla t gårdagens promenad som blev lite längre än planerat känns det iallafall bra i benen. Kom ju på att jag varit sjuk nästan åtta veckor å motionen blir sådär, beror otroligt mycket på min dagsform och ork och kraft. Inte undra på att kroppen skrumpnar och rörelseapparaten inte riktigt vill det jag vill. Ska ta en promenad idag med,dock lite kortare tror jag! Fram på eftermiddagen bär det av till mor å far för söndagsmiddag och säkerligen God å smarrig efterrätt. Det ser jag framemot;-) Skönt å komma hemifrån, få sitta vid dukat bord omgiven av de jag tycker så mycket om. Blir bra det! Jag vill oxå säga att trots lite ont, grubblerier så mår jag ok. Kan faktiskt fortfarande känna mig mer frisk än sjuk och det lurar förmodligen både mig själv och omgivningen, men håller mig oxå upprätt och stärker kampviljan! Jag ska ju vinna matchen har jag tänkt!!/ Kram

God eftermiddag! Efter typ 8-9 timmars sömn slog jag upp mina ögon å såg solstrålar men hörde inget fågelkvitter! Härligt att jag fick sova, hade lite å ta igen. Kände mig ändå seg! Oj oj det är liksom svårt för mig att vänja mig vid så mycket nytt nästan hela tiden. Å det är på både gott och ont. Jag har varit morgonpigg i alla tider och sömnbehovet har inte varit särskilt stort. Nu är jag trög på morgonen eller det är kroppen som tar tid på sig, i mitt huvud är det ju energi men den verkar ha hamnat i nån slags siraps tillstånd liksom. Jag tycker inte om det å försöker trotsa det där fysiska motståndet, fast det går sådär. Ja som med allt annat just nu, gilla läget å gör det bästa du kan Lotta av det som är. Å så måste jag tydligen sova mer annars blir det stopp:-( Hur som helst efter ett par koppar starkt kaffe å mackor vakna både jag och den här sirapskroppen. Sen har dagen gått som planerat. Dammsugit, pysslat m blommor, hängt ut sängkläder, ljuvligt bara det. Vilat på det! Sen var det dags för promenad, Hm max 30 minuter brukar vara lagom innan benen börjar smådallra. Jag vet inte vad som hände men vips hade jag gått 50 minuter. Å vet ni vad jag blir så glad att jag klarade det, det går inte så fort men huvudsaken det går!!!! Är nöjd å stolt över det, är som en bravad för mig numera att ta mig ut å runt. Å på hemväg kom jag ju på att jag kunde mellanlanda på kioskpiraten så nu har jag lördagsgodis oxå. Nu är jag hemkommen till lyan, pustar ut en stund. Sen ska jag laga en tacopaj m tillbehör och ikväll blir det filmkväll. Har några att välja på! Önskar er oxå en fin lördag med gott lördagsgodis/ Kram

God förmiddag! Nu sitter jag med en något sen frukost och myser lite i grodrocken. Vet ännu inte om jag ska klä på mig så mycket mer idag;-) Grodrocken är ju min favvorock och värmer gott. Igår gick dagen i ett, pyssel hemma, besök på hälsocentralen för omläggning och spolning av katetern. Å denna gång inget strul, grejerna fanns på plats och syster Inger gjorde sitt bästa. Pysslade om mig lite extra, jag tycks nämligen vara extra känslig i huden å får sår av bandaget. Typiskt va, allt ska jag drabbas av! Men nu har jag nåt preparat utstryket på de känsliga ställena som fungerar som ett extra lager hud så hoppas det avlastar lite. Å äntligen har stygnen efter operationen av infusionsporten ramlat bort och nu behöver jag inte ha det bandaget iallafall. Ni vet jag är ju glad för de små sakerna oxå. Njurkatetern tycks fungera fortfarande fast jag känner mig öm i det området. Testar med Alvedon och Ipren, får se om det går tebaxs. Fast nojjorna har börjat om att nu har djävulens tentakler nått njuren än mer och det innebär ju att........fasiken att jag hamnar i de tankarna, men det är nog rätt naturligt i mitt tillstånd! Försöker tänka att så fort vräker inte djävulen ut sig men men vi vet alla att den är lömsk och falsk på alla vis och att även om jag har pågående behandling kan den fortsätta sitt intåg i kroppens olika delar. Ok, nu ska jag fokusera på att det inte är så utan att behandlingen funkar och jag kommer på sikt att må bra igen! För övrigt igår bjöd jag min gamla fina vän Helena på middag och vi hade det mysigt och lugnt. Blev sittande i sådär fem timmar. Jag sa ju innan att jag orkar umgås i vart fall en stund;-) Blev ju lite mer än det, fast det var det absolut värt. Mycket att prata om, berätta om och vi pratade INTE bara om mitt sjukdomstillstånd. Trevligt hade vi och fina presenter hade Helena med sig. Maten var oxå God liksom den numera obligatoriska lingondrickan;-) Natten var ok även om jag sover lite oroligt igen, vet inte varför men hoppas det vänder snabbt. Börjar ju närma sig nästa cytostatikabehandling och gäller att börja samla kraft, näring och ha magtarmkanalen i trim. Allt för att förebygga ev biverkningar naturligtvis. De vill jag ju slippa så långt det går. Ja ja tillbaka t en sak och en dag i taget nu då! Inte stressa, acceptera att det tar tid, fortsätta vara i ovisshet om vad som händer efter nästa behandling, hoppas på det bästa!! Och just ja, försäkringskassan har ju kommit fram till att jag är berättigad till sjukpenning tillsvidare så nu kan vi släppa det och slösa lite kulor på nåt skoj;-) Önskar i vart fall er alla en fortsatt fin fredag och en fin helg. Vi håller tummar å tår att våren tar ett nytt steg och att vårtecknen dyker upp bakom hörnet/ Bamsekram till alla mina följare<3