Superglad, supernöjd och lite trött ikväll, men en sån där skön trötthet ni vet!? Som kommer när man haft en bra arbetsdag, inte den där tröttheten som kommer av behandlingen och som inte försvinner trots att jag vilar eller sover. Jag klev upp klockan sex, som jag sagt förut, lycklig över att jag fick ställa väckarklockan o studsar upp när den ringer;-) kände efter hur jag mådde, jo rätt ok. Så idag åker jag på jobbet! Frulle, dusch och hur gör jag med skallen idag? Jo ingen peruk, mössa på och iväg. Funkade bra, tåget i tid och i Gävle kl.9.00 Promenad t jobbet, benen funkar än. Sen har dagen gått av bara farten. Träffat mitt gäng, minglat runt, pratat, skrattat och vet ni vad? Jag har världens bästa gäng, ett fantastiskt jobb som jag trivs med och fy va jag längtar tebaxs. Så det så, klappat och klart! Å nu har jag ju fått lite ny energi och hejarop, så jag orkar kämpa förhoppningsvis ännu mera. Käkade oxå en smarrig lunch, satt som smäck. Åkte hem vid halv fem och det med tre kollegor, som vi brukar göra när allt var som vanligt. Nu ligger jag i soffan, grodrock på! Räknar med att somna gott och sova sött om inte alltför länge/ Kram

Med risk för delvis upprepning, idag är det sju veckor sen sjukdomsbeskedet. Sju veckor har jag suttit på djävulståget och det går som en berg-och dalbana såväl fysiskt som psykiskt. Jäkla lång berg-och dalbana dock. Inget säkerhetsbälte finns det heller liksom, far åt alla håll och ska jag tänka airbag vette katten om det finns heller. Jag slungas ju lite hit och dit, pendlar från frisk t sjuk,ibland bara över dygnet. Den här veckan är ändock än så länge ok, men idag förnimmer jag smärta i bäckenet. Det oroar mig starkt och ni som följt mig här vet ju vid det här laget att nojjorna gärna tar över och när jag märker nån smärta är jag nästan övertygad om att djävulen lever, sprider sitt jävelskap å cytostatikan har haft noll effekt så här långt. När dessa tankar kommer är det inte roligt, ångest sveper över mig och när jag tänker på vad vi som behandlas för cancer utstår, inte alla och inte alltid, men de biverkningar som följer av cytostatikabehandling är för jävliga för många. Både fysiskt och psykiskt, jag kan säga ärligt att efter min första var inte steget långt till att göra lidandet kort, fy fasiken vilket helvete och därför fortfarande så tacksam att jag mådde betydligt bättre efter behandling nummer 2. Och ber varje kväll t högre makt att behandling nummer 3 också blir skonsam. Åter t smärtkänningen, jag försöker tänka att jag inte ska oroa mig, fokusera på det friska och ta värktabletter om så krävs. Jag har ju mediciner fulla skåpet, en del oöppnade än. Fast än är det inte aktuellt möjligen när jag ska sova, beror på. Det positiva i sjukdomen är ju att blodtrycket är fortsatt rätt ok och att njurkatetern fungerar fortfarande! Ni ser det finns positiva saker i det här helvetet oxå. Gäller att plocka fram dem när det behövs för min egen skull! Och totalt sett mår jag rätt ok ikväll och ser framemot morgondagen då drar jag med tåget till mitt jobb! Inbokad på lunch med fröken Ullis och Johan. Det blir mysigt och gott;-) Därför dax att samla lite mer kraft så jag kommer i säng i skaplig tid och orkar vakna när väckarklockan ringer imorgon bitti/Kram

Se där jaa;-) jag har mått bra hela dagen och gjort det jag tänkt. Känns bra! Som förutspåddes kom snön tebaxs, å det var ju väntat och den försvinner när den tiden kommer. Jag är ju som ni vet mest inne så det gör inte mig ett dugg. Jag har städat lyan idag och faktiskt börjat fundera på vårgardiner och nya gula glada blommor. Men får nog samla lite mer kraft först! Å idag har Försäkringskassan hörts av, efter knappa sju veckors sjukskrivning. De ringde och numera har jag en handläggare att bolla eventuella frågor med. Känns ok. Men de har ännu inte fattat något beslut angående rätt till sjukpenning eller inte. Så jag får fortsätta vara glad att jag har pengarna i madrassen att försörja mig på. Å andra sidan gör jag ju inte av med pengar heller. Löser sig! Å så har de ringt från Örebro sjukhus, de ville boka in tider för strålbehandling!?!? Men hallå, nu blev det visst fel eller? Det är ju såvitt jag vet inte klart om jag ska genomgå strålbehandling eller när isåfall. Ja ni fattar, fick jag redogöra för vad jag uppfattat om min behandlingsplan osv. Det är ju sagt först tre cytostatikabehandlingar, sen rtg för att se om djävulen har minskat eller inte, därefter skulle ju fortsatt plan göras. Så samtalet avslutades med att de får utreda hur och vad som ska ske å återkomma till mig. Jag har räknat ut själv att ev strålbehandling torde bli tidigast i senare delen av april och ev fortsätta hela Maj. Hm innebär att jag får uppleva våren i Örebro med en vistelse på hotell och lyx å flärd! Nja inte lockande men om jag har chans att leva ytterligare ett tag till och i vart fall inte bli sämre är det som vanligt, sitt lugnt i båten och åk med! Så jag väntar på vårdens nästa drag, inte annat göra. Nu ikväll har broder Fluff å jag varit å veckohandlat. Klarar jag mig hela veckan och behöver inte släpa kassar fram å tebaxs. Idag har jag oxå hittat en sida på nätet där jag kan lära mig hur jag knyter en sjal snyggt på skallen. Modellen kallas kanelbullen! Ser riktigt bra ut faktiskt. Ska gå på jakt efter ett par snygga sjalar vid tillfälle har jag tänkt. Så till er från mig ha en fridfull natt. Vi hörs/ kram

Ännu en helg lider mot sitt slut. Ute försöker våren kämpa sig fram och inne försöker jag kämpa mig fram och förhoppningsvis förbi den där djävulen som tror den har mig i sitt grepp. Du! Skulle inte tro det då. Jag är ingen som viker ner sig i första taget å egentligen inte i andra eller tredje taget heller, så det så! Idag har jag faktiskt mått helt ok, den där förkylningstendensen har jag motat så gott det går med vila, ingefära/mandarinthe och strepsils. Nu hoppas jag den drog iväg å inte försöker fånga mig på nytt. Det har liksom gått upp för mig nu först att immunförsvaret är kraftigt sänkt å därmed undanbedes Alla former av infektioner, tackar på förhand. Å alla andra former av sjukdomar med för den delen. Min bestämda uppfattning är ju att jag på knappa sju veckor fått min beskärda del av sjukdomar för väldigt lång lång tid framåt, eller hur?!? Fokus ska vara på att bli frisk, kom ihåg det!

Idag har jag alltså vilat, jag börjar bli rätt bra på det nu och ibland vill jag liksom krypa ur kroppen och flyga iväg. Flyga iväg till ett varmt land med sol,bad å go mat. Vilket jag hoppas vara tillräckligt frisk för att göra i juni 2014! Känn på den, nu tänker jag ända dit. Fast läkarna säger att jag inte ska tänka så långt fram:-( Men idag gör jag det för det känns bra för mig. Blir det ingen solresa i juni så har jag iallafall fått njuta av tanken å känslan av den typen av resa och eftersom jag rest en hel del vet jag precis hur det känns att ströva barfota i het sand med havet som sällskap! Det längtar jag efter. Å om jag kämpar allt jag kan blir det verklighet. Ja förutom vila har vinterstudion underhållt mig, sista dagen idag, blir det tråkigt för mig på dagarna. Jag gillar ju att kolla vintersport. Men men anar det löser sig. Jag tänker att jag behöver vara ute mer, fast så länge det blåser så kallt stannar jag inne!! Ni kan ju hålla tummarna att blåsten mojnar då går jag ut. Ryktas om snö imorgon å det stör inte mig, det är ju så det funkar i vårt avlånga land. Fyra årstider och vi tar oss igenom dem alla. Jag har haft lite fika främmande med idag. Det är ju lite lyxigt å vara sjuk, förstå mig rätt, Alla som kommer har ju nåt gott med;-) Tur är ju det! Å så fick jag en Bingolott, jag som inte spelat på typ tio år, nu har vi spelat och absolut ingen vinst, fast det kunde ju ha blivit det. Bättre lycka nästa gång! En ny vecka är alltså på ingång, bara ett besök i sjukvården är planerat. Skönt! För övrigt har jag tänkt mig att ägna veckan åt lite städning, tvättstugan, kanske bakning och ett besök på mitt jobb skall jag oxå göra. Därför håll Alla tummar å tår att jag får må bra hela veckan och att mina värden håller formen! Då är jag om inte allt för länge back in business!/ Kram

Idag stormar det ute. Viner runt husknut å hustak. Jag som kände mig helt ok igår har fått snuva, lite frossa å så den där muskelsmärtan:-( nä inte kul! Hoppas på att med vila,varm dryck,apelsiner och pannacotta drar det förbi snabbt. Är glad att det finns vinterstudio på tv,korsord och filmer. Kommer dagen att gå undan å imorgon är jag fit for fight igen! Önskar er en fin och stillsam helg! Bjuder oxå på lite bilder av mina fyrfota sambos som alltid alltid finns vid min sida<3/kram

Idag har jag haft en hel ok dag. Sov typ sju timmar å det var riktigt skönt! Min kropp verkar ha så smått ställt in sig på lite större behov av sömn och att inte vakna till liv runt 05.00 Blir ju skitjobbigt när jag återfår möjligheten att jobba igen, hur ska jag komma upp då? Hm torde väl lösa sig hoppas jag. Efter lite morronbestyr fick jag en lunchinbjudan från en kollega, en ännu bättre start alltså;-) Gjorde mig iordning, mössa även idag! Blåser ju halvstorm å jag vill absolut inte bli förkyld. Det finns liksom inte plats för det i min kropp har jag förstått. Ner på min gamla arbetsplats för å hämta chefskollegan å mingla lite. Läget verkade ju lika lugnt som vanligt där. Och det rycker i mig, förstås, att få sätta tänderna i något arbetsrelaterat! Jag tänkte ju ha lite låg profil, vilket ni alla vet, absolut inte är en av mina starkare sidor. Men jag höll mig skapligt om jag får säga det själv;-) Sen drog vi på lunch och min kollega är en generös man så jag väljer lunchställe! Jag är så himla sugen på tacos så det käkar vi. Skvallrar lite oxå under lunchen!! Haha det satt fint. Eftermiddagen tillbringade jag på gamla arbetsplatsen och pratade runt lite, kasta iväg några mail så kollegor i firman inte glömmer vem som egentligen bestämmer! Vid fyra börjar kroppen protestera lite så jag packar ihop å knallar hem. I brevlådan hittar jag i dag en fint kort med fina budskap å hejarop, Siv hon kan hon <3 . Måste vila lite! Pustar ut och funderar över middag, idag är jag ju rätt pigg å då vill jag laga mat, poppa lite musik å njuta! När jag gör det känns det ju nästan som vanligt, ni förstår förmodligen hur jag menar. Jag bestämmer mig för en god pastarätt, Gott bröd å härlig kall svartvinbärsdryck! Det är ju fredag, då får jag dricka annat än vatten å vatten. Maten blir perfekt, jag är mätt och kroppen känns rätt ok. Struntar i de där som känns mindre bra och tänker att det ger sig när jag varvat ner. Resten av denna dag blir det lugnt i lyan. Nåt tv program blir det säkert å lite spel förstås! Å imorgon har vi lördag, vilodag å inget planerat förutom att fortsätta må ok!/ Kram. P.s Jag fick med mig lite hemarbete.........

Vältrat mig i ångest, biverkningar ett par dygn, funderat på mängden blodkroppar, blodplättar och friska och sjuka celler! Jag är imponerad av mig själv att jag ens funderar på det;-) men nu gör jag det och funderar vilka som slåss å fightas med vem. Det jag vet är att de åker runt i min kropp och att cytostatika förhoppningsvis trycker till de där djävla sjuka cellerna och lämnar de friska som fortfarande finns kvar, att de får vara i fred och inte ska behöva kryckor eller rullator till hjälp för att överleva! Jag ska hjälpa dem så gott jag kan och förmår, var så säker. Att biverkningarna ändå varit lindrigare denna gång är jag djupt tacksam för! Tror det delvis beror på att jag var bättre förberedd fysiskt denna gång! Samt att kortisondoseringen var oerhört skonsam och en helt annan nedtrappning än sist. Vi håller alltså alla tummar å tår 27/3 när nästa behandlingstillfälle är planerat. Om jag inte vore så astrött nu, skulle jag,tror jag må ganska ok! Har i princip varit inne två dygn. Men idag bestämde jag att jag skulle ut lite mer än liten promenad runt närområdet. Startsträckan är dock lång så det hinner bli eftermiddag innan jag o kroppen känner oss redo. Jag ska ju oxå bestämma vilken hår look som gäller för dagen ni vet, skallbasen framme, mössa el peruk el kanske sjal? Möjligheterna är ju oändliga numera och tänk er,,fasiken va snabbt jag fixar håret;-) Blev en liten mössa idag! Strax innan jag skulle gå kom ett blombud, va glad jag blev. En blomma som påminde om våren och mig om vilka fina människor som finns omkring mig. Å inte nog med det, en av mina fina juristvänner hade ju skickat ett fantastiskt kort med min absoluta favorit Leif GW Persson i kombination med grodor å hjärta! Ja ni fattar hjärtat svämmer över och tack vare såna fina gester, tankar hittar jag ny kraft. Förresten alla ni som fortsätter stötta mig på alla olika vis ger mig energi,kraft och ork. Jag har skrivit det förut och säger det gärna igen! Ni är bäst!!! Jag kan storgråta ibland när ni skriver, ringer,skickar sms,mms, brev, kort, hälsar på ja allt och överväldigas av att så många fina människor tänker på mig, orkar å hinner bry sig om mig<3 när jag är tillräckligt frisk hoppas jag på att få chansen att tacka er allihopa personligen! Åter till dagen, tog i vart fall cykeln till vårdcentralen för omläggning å spolning av katetern, Vi säger att det gick ok även om jag styrde ingreppen i vanlig ordning, så jag är säker på att de gör rätt ni vet!? Sen en stund på stan, köpte ett par fladderbyxor, som kanske funkar utan att påsen syns. Ska prova imorgon, när jag orkar! Sen dryftade jag mig till att svepa in på Hemköp, köpte två kassar mat! Så nu slipper nån skjutsa mig å helghandla! Därefter mot lyan. De sista hundra metrarna stod cykeln still, benen likaså. Jag trodde jag aldrig skulle ta mig hem, fast jag är vrång och envis så visst kom jag hem! Blodsmak i mun, darrande ben, sprängande huvud. Just där hatar jag den här sjukdomen som tär på min kropp, min energi men jag ska fortsätta ge den käftsmällar och kick thé ass ut ur min kropp!!!!! Fast just nu sjunker jag ner i soffan, lite Fanta å Polly godis. Tackar mig själv för att jag tillåter mig att må riktigt dåligt både fysiskt och psykiskt. Å imorgon tar vi en ny dag/ Kram

Just det, idag är det sex veckor sen djävulsresan gjorde sitt intåg i mitt liv. Precis som tidigare sex veckor av vånda, oro, ångest, glädje,sorg,förtvivlan,smärta, rädslor och tacksamhet mm. Blandad kompott! Tiden har runnit iväg, jag och min kropp fått utstå en massa. För att inte tala om min själ. Jag är rätt nött i själen:-(kroppen känns inte tipp topp nu. Vill inte gnälla men samtidigt, det är ok att gnälla, när jag är sjuk. Värk i benen och stickningar i fötterna, rätt oskönt. I underlivet buller å bång, kanske en intern strid mellan sjukt och friskt. Vill ju fortsätta tro det så länge jag inte vet nåt annat. Tänk det värsta och hoppas på det bästa!! När jag tänker att jag sitter på ett tåg, blir det ju lite som det där tv programmet, På Spåret. De ställer ju ofta frågan: vart är vi på väg?? Ja å det undrar ju jag med, ingen som vet, ingen som vet! Känner att mitt spår är krokigt, backigt och förmodligen långt. Men jag försöker med all kraft jag har hålla mig på spåret och ibland rycker jag i nödbromsen. Det är när jag översvämmas av ångest eller när jag i tanken är i juni, är skapligt frisk å har ett för mig vanligt liv. Inte för bråttom, inte planera för långt blabla bla, ibland hatar jag just det! Trollspö vore nåt just nu, men nä det finns inte. Nu låter jag dyster märker jag men det är lite så nu. Mycket tid att tänka, reflektera och spekulera. Å då får som ni säkert vet saker å ting ganska stora proportioner oavsett hur det är, litet som stort. Rädslan för att dö bär jag med mig, jag har alltid varit rädd för det men inte släppt de tankarna så nära tidigare. Nu är den känslan i högsta grad närvarande dock inte 24 timmar om dygnet å tur är väl det. Å jag vet att vi alla ska dö, nån gång. Fast just det hjälper inte mig här å nu. Jag vet och kan kämpa mer, stå ut mer och viljan att överleva kvarstår. Det får dock vara vingligt tills kroppen hämtar igen sig efter senaste behandlingen. Nu är jag i behov av energi, ljus, sömn och glada kraftfulla tillrop för att få fart på gnistan igen. Tackar på förhand/ Kram