Cancer är ett laddat ord. Tänker efter hur jag brukade tänka när någon i omgivningen drabbats av denna djävulska falska sjukdom. Jag har nog oftast förknippat ordet med ond bråd död. Att de som drabbats snart skulle lämna jordelivet. Å mer än en gång har åtminstone inte jag förstått att han/hon varit sjuk. Ni vet det har inte synts utanpå. Jag har ju oxå levt i villfarelsen att man som cancersjuk magrar ur, bleknar ur och blir ibland som en skugga av sitt forna jag. Å nu sitter jag här själv med en cancerdiagnos och går min hittills tuffaste och viktigaste match i livet. Jag hade ju heller ingen aning, min kropp hade inte förändrats, eventuella symptom har mer eller mindre lyst med sin frånvaro hos mig. Jag har nu betydligt mer kunskap om cancersjukdomar, symptom, behandlingsformer, prognoser och förlopp, you name it!

När det gäller mig syns det inte heller utanpå, förutom avsaknad av hår,fast idag har ju en del avrakat huvud ändå så det i sig är ju inte synonymt med cancersjukdom, dessutom kan man ju faktiskt tappa håret av andra orsaker. Å det är ju inte cancern i sig om gör att många av oss tappar håret. Det är djävulsdrogerna som slår ut hårrötterna, det vet jag ju nu. Det andra attributet som gör att det utanpå syns att jag har en sjukdom är njurkatetern, fast den ser bara jag och vårdpersonalen. Den gör att jag känner mig sjuk, och den gör detta helvete än mer påtagligt:-( Å jag hoppas, hoppas att den åker väck snart men egentligen tror jag inte det, fast jag hoppas lite till. För er som inte vet hur den sitter så är det en liten liten tråd som går från njuren och hänger och slänger ner efter benet. Det är ju bara själva påsen som märks, den är lite svår att dölja under vissa kläder. Å det är ju inte så att den är fylld av litervis med urin utan det brukar röra sig om 50-100 ml/ Dag. Alltså inte tung att släpa på!

Förutom flint och en urinpåse tror jag inte nån skulle förstå att jag har en relativt långt gången cancersjukdom om man möter mig i nåt sammanhang. Idag har jag oxå funderat på kommande röntgen, tre dagar kvar, sen vet jag om cytostatikan givit någon form av resultat. Syftet med dessa tre behandlingar har ju inte handlat om att bli frisk i första hand, utan huvudsyftet har varit att få stopp på tillväxten och om möjligt krympa tumördjävulen för att det ska vara nån idé att köra igång med strålbehandling. Är den fortfarande som en apelsin kommer det att bli ännu svårare och tuffare än det varit hittills. Skräckscenariot är förstås att den har slungat iväg dottertumörer eller metastaser, då blir det väl någon annan behandling beroende på var de isåfall finns i kroppen. Det scenariot vill jag inte tänka på men när jag har ont lite varstans är det, åtminstone för mig, svårt att inte tänka tanken! Cancer är som sagt en hemsk sjukdom och det känns skrämmande för det mesta. Men jag försöker tänka att så länge det finns möjlighet att behandla finns hoppet kvar! Jag har ju inget annat val än att möta det som blir nu och hantera det. Så en sak och en dag i taget får hänga med ett tag till.

Tänkte avsluta dagens blogginlägg med att bjuda på lördagsgott. Vid det här laget tror jag ni följare har förstått att jag gillar att laga mat och för all del att äta mat. Idag har jag trixat ihop fetaostgratinerad kycklingfilé och till efterrätt en knäckig hallonpaj. Håll till godo!/ Kram

God middag! Hemma igen efter några timmar på drift. Checkade in på vårdcentralen cirka 09.00, börjar bli en vana det med, att starta fredagarna med ett vårdbesök. De som jobbar där är ju oxå numera bekant för mig. Omläggning och spolning av katetern går som en dans. Jag ligger å laddar på britsen, funderar på hur jag ska lägga fram att det behövs ta ett blodprov på mig, gärna i infusionsporten då! Jag har iofs garderat mig idag, ifall de inte lyckas har jag tid på labbet,en trappa upp,om en timme. Sjuksköterskan jag träffar idag har inte provat att ta prover på mig tidigare. Jag säger så där lite lagom käckt, vill du testa?? Hon ler aningen skevt, är tyst en stund, å sen ja klart jag kan prova! Sagt o gjort, Vi byter rum, jag får sitta i en stol som känns lite som en massagefåtölj. Fast det är nog inte nån massage i den;-) Fram med prylar,jag följer hennes rörelser, självklart! Kontroll å kontroll....Allt är framdukat och ser ok ut. Kontroll av remiss, check. Sen så kör vi! Och hon lyckas på första försöket, underbart. Kändes absolut ingenting heller. Jag utbrister förstås Grattis högt! Hon skrattar lite försynt. Vem fan hade trott att jag skulle säga Grattis när sjukvårdspersonal kan sitt jobb!? Egentligen, när jag tänker efter, säger det en del om vad man som patient kan få vara med om ju. Hur som helst, jag är nöjd att det fungerade och systern kan vara glad å skryta för sina kolleger att hon lyckades ta blodprover på solstrålen;-)

Därefter drar jag ner på gamla jobbet, det börjar oxå bli som en rutin! Kaffe och lite snack en stund. Min chefskollega är sjuk idag så jag fick inte chansen att höra nåt om senaste nytt på chefsfronten! Men den största anledningen till besöket idag var faktiskt att jag kom på igår att jag saknade en av mina tidigare kollegor Maria och ville träffa henne. Så jag stal en timme av hennes arbetstid och det kändes bra. Jag hoppas hennes chef inte misstycker;-) Ja å så hann jag förstås prata med nån mer, alltid trevligt. Vid lunchtid kände jag mig trött och ryggen knorrade oroväckande helt plötsligt. Fasiken, Å och jag som planerat fredagsmiddag på restaurang. Hm cyklade t affären och handlade utifall att planen kommer att ändras. Kom hem, drog i mig ett par glas vatten och frukt! Ja å som ett otrevligt brev på posten, fick jag ont i sidan.....blä blä...å trött!!!! Inte kul och bara skit. Det enda som funkar mot det onda i sidan är ju de där morfinpillren. Inte kul å trycka i mig en sån å sen gå på restaurang,jag blir ju lite flummig en stund av dem. Så planeringen får ändras. Å kommer hit med maten och jag får ligga i soffan en stund. Bara att anpassa mig efter den nya situationen och jag har ju lovat mig själv att ta medicin istället för att ha ont! Förhoppningsvis släpper det snart och jag kan vara ett trevligt matsällskap! I väntan på mat har brevbäraren lämnat ett fredagspaket med sånt jag kan äta!! Tack Helen<3 till påsk hoppas jag förstås på skumtuppar;-) Go middag/kram

Igår var jag igång från 06.00 och trodde att jag skulle vara rätt tömd på energi!Ack vad jag bedrog mig;-) vid midnatt var jag fortfarande skapligt pigg men tog mig samman å kröp i säng. Jag somnade faktiskt snabbt så jag var nog trött ändå. Imorse uppstigning 08.00,kaffe och Nyhetsmorgon. Blev besviken, det var inte Myllimäki som stod för dagens mat:-( det innebär ju att jag kanske byter kock inför dagens mat eller så letar jag nåt gott på nätet, bara söka på Myllimäki så ordnar det sig! Efter nyhetsmorgon övergår tv4 till Malou möter,,men det programmet är ju allt annat än uppiggande och inspirerande. Idag handlade det först om självmord med allt vad det innebär, viktigt absolut men jag har liksom behov av lite mer uppiggande ämnen. Å andra sidan kan jag ju byta kanal. Nästa inslag handlade om hår extensions, å peruker.....ja ni ser ju,det ramlar över en hur jag än gör. Nä imorgon bitti väljer jag nåt annat till frukosten,kanske lite komedi eller så.

Sen jag fick min diagnos har jag hört o läst att jag som cancerpatient ska leva som vanligt i den mån det går och jag orkar och kan. I min värld innebär det jobba mycket, sova lite,återhämta mig på helgerna och vårda mig själv och min lya. Som vi alla vet går det här med jobbet bort nu, liksom sömnbrist. Återhämtning har jag i vart fall tid med, vårda mig själv likaså,då tänker jag på såna saker som är lite ytliga men just nu lite extra viktiga för mig. Så jag har fixat med naglarna, bara lacket kvar, men jag vill ha några nya färger så imorgon ingår nackellack på min inköpslista! Jag testade min nya lila outfit igår, blev bra det med! Som en färgprick med skallig frisyr typ;-). Då återstår vård av lyan. Och eftersom jag även idag känner mig rätt pigg, trots lite krämpor i kroppen, vilka jag helt enkelt förtränger och dövar med medicin. Har jag kastat mattor i tvättmaskin, putsat köksfönstren, snart även hallfönstren. Jag vet ju att jag skulle kunna köpa den typen av tjänster men jag vill leva som vanligt och då sköter jag mitt hem själv. Än så länge har jag kraft å ork dessutom är jag ju ekonomisk;-) Köksluckor och ugn ska oxå få sig en duvning idag! Ja som ni kan läsa har jag inte långsamt. Middagen är som sagt något oklar men kan bli någon klassiker eller kyckling m tomatpesto som min fina vän Anna tipsade mig om här om dagen. Imorgon har jag tid för omläggning av katetern,provtagning inför Örebro, får vi se om någon klarar av att få fram lite blod. Alltid spännande på vårdcentralen!

Har även lite planer för helgen. Hoppas på att få må bra och kunna vara ute och möta den annalkande våren eller snön om den nu skulle få för sig att komma en sväng till. Bjuder er på min Myllimäkipasta från i förrgår och även en bild på det som fanns i min brevlåda igår kväll! Underbart med vänner som tänker på mig<3 Ha nu en fortsatt fin torsdag och ta hand om er och varandra/ Kram

Upp i morse 06.00 Härligt å få komma upp men lite ovant å. Idag var ju planen att ta tåget ner på jobbet. Och det gjorde jag! Har haft en bra dag,och jag kan förvånas över hur snabbt jag ramlar in i arbetsrollen Och samtidigt blir jag glad att hjärnan fungerar och att min erfarenhet och kunskap inte gått i vila. Det är tryggt,kul och inspirerande att få vara med mitt gäng. Det trista är att tiden inte räcker till. Jag vill ju helst prata med alla om allt möjligt. Hur de har det och vad som händer i organisationen. Men jag hann snappa upp en hel del matnyttigt och försökte ju att inte lägga mig i nåt. Men samtidigt är det svårt,jag vill ju så gärna styra å ställa ;-) Kontentan är att jag är nöjd med dagen. Fick ju käka god lunch med några fina brudar oxå! Nu har jag satt mig på tåget hemåt. Ikväll får jag värma mat från igår. Jag vet ju inte vad Myllimäki lagade imorse. Och dessutom blir ju klockan nästan åtta innan jag är hemma i lyan. Känner mig rätt pigg även om ryggen knorrar lite! Å det står jag ut med. Imorgon får jag väl vila lite så det löser sig. Vi ses/Kram

God morgon! Just det idag har jag å djävulen känt varandra i tio veckor. Börjar kännas som om att vi fortfarande inte kommer överens, jag vill ju kicka ut hen och hen försöker tror jag kämpa sig fast med sina tentakler i min sargade kropp! Vi kommer nog förmodligen inte att komma överens heller men jag räknar med att under våren tar hen sitt förnuft till fånga och far å helvete och kommer aldrig mer tebaxs. Inte till mig och inte till någon annan heller för den delen. Fast den där djävulen kan ju inte ha nåt sunt förnuft överhuvudtaget för då skulle hen inte finnas, så är det ju. Det som är positivt är att jag har massor av sunt förnuft och det kommer att segra! Så får det bli, klappat och klart,slutdiskuterat.

Å idag vaknade vi kl.08.00 Jag har liksom ställt in mig på att kliva upp runt åtta, ibland blir det ju vid sex men åtta känns bättre, dagarna blir ändå ganska långa. Jag lägger mig oftast mellan 00.00-01.00 då brukar jag vara tillräckligt trött för att somna utan att ligga och vrida mig i flera timmar. Å min vana trogen, knäpper jag igång kaffet och sätter på Nyhetsmorgon. Och vad tror ni de visar!? Jo ett inslag med en ung tjej som fick diagnosen livmoderhalscancer under sin graviditet. Bredvid sitter den där soldoktorn med sin vita rock. Faan han verkar ju vara expert på alla sjukdomar, fast jag känner nog att han inte är så fötroendeingivande, i vart fall inte riktigt i min smak. Hur som helst denna tjej klarade sin graviditet. Babyn fick förlösas med kejsarsnitt och sen gick tjejen igenom cytostatikabehandling parallellt med strålning. Idag är hennes tumör borta och förhoppningsvis kommer den inte tillbaka. Jag blir glad att TV för en gångs skull visar någon som faktiskt är överlevare! Det behöver jag kände jag. Och jag är absolut medveten om att jag inte ska jämföra min sjukdom/diagnos med någon annan eftersom vi är unika var och en av oss liksom vår sjukdom. Men idag bjuder jag mig själv på det och låter mig inspireras av denna tjej och hennes naturliga sätt att vara. Så det så! Nu väntar jag bara på Myllimäkis middagstips så är förmiddagen komplett! Delar oxå med mig av frukosten och en bild på mina Quesadillas från igår! / See you/ Kram

Idag har jag känt eller känner mig relativt pigg. Sover helt ok igen och det är bra sägs det. Jag är tacksam för det, än så länge har jag faktiskt totalt sett sovit de flesta nätterna sen djävulen gav sig till känna:-( det är ju som tur är, sällan jag har ont så jag inte kan sova. När jag inte kunnat sova har det främst varit kopplat till cytostatikabehandlingen och dess biverkningar samt kortisondoserna inte på grund av cancersmärtor. Däremot för jag nästan varje dag en inre dialog med mig själv dels om när jag har smärtor, vad det innebär och hur kan jag lindra dessa eventuella smärtor. Naturligtvis handlar detta om när jag har smärtor i underlivet eller dess närhet. Det jag kan konstatera så här långt är i vart fall att den oerhörda smärta jag kände natten innan jag fick min cancerdiagnos egentligen inte har visat sig igen! Får vi vara glada för,det kan jag lova! De smärtor som kommer nu är istället i angränsande områden, nedre del av buk,höfter, ryggslut, ibland i benen, då främst det vänstra. Hm nu ser jag ju när jag skriver att det var på fler ställen än jag trodde men märk väl,jag går INTE runt och har konstant ont nånstans, dock är det nog så att det inte är många dagar jag är helt smärtfri. Smärta har ju olika uttryck och olika grader. Jag vill ju gärna tro att jag har hög smärttröskel eller helt enkelt vill jag plåga mig i onödan! Den här dialogen om smärtor är förknippad med intag av medicinen eller inte. Jag är absolut inte rädd för mediciner men en viss oro har jag för att fastna i nåt slags beroende även om jag mycket väl vet att jag inte hamnar där över en natt. Men det är ju oxå så att smärtstillande preparat kan föra med sig andra fysiska besvär och jag vill INTE ha några fler nu. Tänker mest på mag-tarmbesvär, nu funkar min mage bra och så vill jag fortsätta ha det så länge som möjligt, så det så. Alltså blir det kluvet för mig. Att stå ut med svår smärta är inte heller ok, kroppen far ju illa det.

Min kropp behöver ju all kraft och energi som finns och den har stora behov av att återhämta sig mellan behandlingstillfällena på olika sätt annars kommer jag nog inte alls palla med denna sjukdom, all omfattande behandling och det berg jag ska bestiga under min resa mot tillfrisknandet. Alltså behöver jag här och nu fatta beslutet att inta min smärtstillande medicin enligt ordination och inte hoppa över den. Så nu har jag skrivit ner det och de dagar jag på nytt börjar Jolla om att inte ta när jag har ont går jag tillbaka till den här dagen i bloggen och påminner mig själv om vad jag lovat mig själv! Oj oj jag ger mig själv löften i tid och otid, jag har en del att leva upp till. Men när det är löften till mig själv är det ok och går det åt helvete är det bara mig själv jag sviker! Men nu måste jag rusa, håller på att frosta frysen, kylskåpet är redan städat och röjt. Och imorse var min favvokock Tommy på Tv så ikväll ska jag sno ihop Quesadillas med grönsaker, mums va gott det ska bli;-) dock skiter jag i det där med vin. Nä tacka vet jag svartvinbärsdryck/ Kram

Ibland behöver jag frisk luft, social samvaro och pepp och vips blir jag taggad och kreativ! Har firat far och tagit en kort promenad samt fyllt på kylen. Jag har kommit på idag att jag behöver någon liten hobby! Matlagning tycker jag är roligt och när jag är frisk och jobbar finns inte aktiv matlagning riktigt med på livskartan. Och att laga mat åt sig själv är väl sådär. Jag är i och för sig van, och det går bra. När jag mår bra gillar jag God mat som jag själv lagar och på helgerna brukar jag för det mesta göra något extra gött! När jag var ute idag bestämde jag mig därför för att fr o m nu ska jag laga en god rätt varje dag och det ska vara maträtter jag inte ätit förut. Jag tänker låta mig inspireras av en kock som jag uppskattar. Han heter Tommy Myllymäki och brukar vara på Tv4 på nyhetsmorgon. Gullig kille som inte känns så där jättekändisaktig ni vet. Sagt och gjort! Ny rätt varje dag alltså och i samma veva bestämde jag mig för att lyssna lite till omgivningens goda råd och i det här avseendet innebär det att de dagar jag lagar gott och det möjligen passar till vittvin kommer ett glas av den varan att ingå! Klappat och klart. Gäller att unna mig så länge jag kan och förmår. Ikväll hade jag inte tänkt laga mat men nu blev det så ändå;-) Chorizopasta, se bilden/ Kram

Fatigue är för mig ett nytt begrepp som i allra högsta grad ingår i min vardag numera. Det betyder trötthet och är ett symtom som vad jag förstår hör ihop med cancersjukdom. Det kan naturligtvis eller säkerligen finnas hos människor med andra diagnoser, det känner jag inte till och jag har inte tagit reda på det. Jag hörde begreppet första gången av en av läkarna jag mött under min sjukperiod, jag har för övrigt kommit fram till att så här långt in i sjukdomen har jag träffat nio läkare! Fatigue är alltså trötthet, en trötthet som kan liknas vid en kraftlöshet. Jag kan sova en hel natt och ändå vara lika trött som kvällen innan. Det innebär förstås eller tyvärr att oavsett lite/lagom/mycket sömn är jag vissa dagar tömd på energi och ork.Att göra små saker,vardagliga saker känns ibland oöverstigligt och omöjligt. Att acceptera detta tillstånd är för mig svårt,jobbigt och betungande. Jag är van att vara igång,köra full fart framåt,saker o ting ska gå undan. Det är eller har varit min filosofi innan denna djävul intog min kropp, nu känns det som SÅ länge sen det var så.......Fast egentligen är det inte länge sen ju. Bara knappa tio veckor som känns som en hel evighet! Det som oxå sägs är att underlätta denna trötthet eller lindra den är inte lätt, nä det har jag märkt. Motion är det som möjligen kan underlätta och det är ju den ekvationen jag inte riktigt får ihop. För när jag känner mig som tröttast är ju bara det att knyta på skor och kasta på mig ytterkläder jobbigt. Fast jag gör det även om det just nu inte varit varje dag. Är inte alltid lätt åtminstone inte för mig att mobilisera kraft. Omgivningen tycks inte heller riktigt greppa detta fenomen eller kanske inte orkar se att jag har tappat kraft och energi. Den här tröttheten har liksom krypit sig på och jag har förstått att det är så det funkar, smyger sig på och blir kvar......länge:-( Å jag tänker inte förklara mig i tid och otid,man får acceptera att jag är den jag är,samma människa som innan cancerbeskedet inuti men utåt annorlunda i vissa beteenden, dvs den drivenhet och flinkhet jag vanligtvis visat upp har tagit paus!

Och eftersom jag är trött, behöver jag ha lite energiboost nu! Helgen har så här långt absolut bjudit på stillhet och vila. Jag vill tro att jag gjort rätt val när jag inte farit fram särskilt mycket. Min ryggrad och mitt ryggslut mår i vart fall bättre nu. Den där klådan inuti ryggraden känns bättre, och ben å höfter likaså. Alltså är det ok att jag rört mig sparsamt, men risken blir ju då att magen tappar formen, om ni fattar vad jag menar!? Inte viktuppgång alltså, det orkar jag inte bry mig om just nu! Att mag-tarmkanalen funkar känns för mig betydligt viktigare än att räkna kalorier eller midjemått. Det kommer rätt långt ner på min lista nu faktiskt! Den här ekvationen är ju lite svår att få ihop för mig. Mycket vila men rör dig mycket oxå. Alltså torde det handla om att hitta en balans där emellan!? Och jag tror och hoppas och tänker att den kommande veckan kan jag ägna åt att hitta den balansen. Fylla på lite boost på lite olika sätt och även förbereda Örebrotrippen. Inte bara att sätta sig på tåget. Skall tas nya prover och mätas å vägas inför trippen och kommande undersökningar. Några dokument som ska fyllas i mm. Fast allra först ska jag idag fira min pappa! På återseende/ Kram