Att få en cancerdiagnos är ju typ som att få en, lindrigt sagt,käftsmäll! Cancersjukdomen vänder ju verkligen upp å ner på hela ens värld. Det allra mesta med att vara i cancerträsket är ju djävulskt jobbigt,tråkigt,plågsamt, tärande och fullt av svåra tuffa besked. För att inte tala om till viss del, plågsamma behandlingar som bidrar till svåra biverkningar,synliga som osynliga. Å så en rejält lång sjukskrivning på det. Allt detta tär naturligtvis på mina krafter och det här att näst intill ständigt vara i väntans tider kan ju göra mig galen! Svävar i ovisshet, kroppen ger ifrån sig signaler som jag inte vet hur jag ska tolka. Olika symtom kommer å går. Just nu har jag åter igen mest ont i vänster Ben, vet att jag förut trodde att jag hade cancer i benet....nu börjar jag tro det igen. Sjukvården påstår att det är biverkningar av det starka cellgiftet jag fick från början, kanske i kombination med biverkningar av den externa strålningen. Hm jag vet inte det jag, börjar tro att det är något annat och då naturligtvis något betydligt allvarligare som jag inte absolut inte,vill veta av!!

Jag har ju för mycket tid över och för mycket tid att tänka och känna, å ibland blir det för mycket liksom. Vill ju bara att skiten ska försvinna å lämna mig ifred! Och det enda sättet att stilla den här oron som kommer å går torde ju vara att få komma på en behandlingskontroll och få göra den berömda röntgen undersökningen där de sprutar in de självlysande isotoperna igen. Mitt hopp står ju till att kallelsen ska komma men det är tvärtyst från sjukvården. Jag är frustrerad och irriterad över att inget händer:-( anade iofs att det skulle bli stiltje över sommaren men de utgav ju sig för att de skulle kalla mig inom 4-6 veckor å idag är det fem veckor sen jag avslutade planerad och förhoppningsvis effektiv behandling. Nu tryter dock tålamodet rejält och jag känner mig orolig, lite gnällig och sårbar. Fuck jävla jävla cancer!! Imorgon tänker jag i vart fall ringa Onkologen i Örebro och beskriva mitt onda ben mm får jag se vad de kommer med för klokt.....God kväll/ Kram

 

agneta

16 juli 2014 21:01

Kram

lotten67

17 juli 2014 09:32

Kram!

 

Rosita

16 juli 2014 23:04

Usch! Vilken jävla sjukdom det är. Tar lika hårt både fysiskt o psykiskt. Ytterligare en i min direkta närhet har drabbats av lungcancer med metastaser i levern. Skitsjukdom!

lotten67

17 juli 2014 09:33

Fuck cancer!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom den då, den här känslan som jag bävat för. Något är uppenbarligen fel hos mig. Jag som känt eller faktiskt känner mig frisk. Kurvan avseende min fysik har pekat uppåt under rätt lång tid om jag får säga det själv. Har ju ägnat mig en del åt fy...

Jajamän, nu är jag i hamn! Iallafall så nära jag kan vara i detta nu? Några av er kanske noterat eller lagt på minnet att besök på ÖUS skulle ske 7/1. Sagt och gjort,biljett bokades och klockan ställdes på 05.00 för att jag skulle ha god tid på mig ...

Det här året lider mot sitt slut,äntligen! Aldrig har väl ett år känts så långt....Ett år som inte blev som jag tänkt eller hoppats på. Ett år fullt av smärta,ångest,oro, väldigt mycket illamående dessutom. Men också fyllt av tro,hopp och glädje. Ald...

Av de orden möttes jag igår när jag gjorde ett besök på vårdcentralen. Det är ju inte så ofta jag behöver gå dit numera så det värmde fint att få lite bekräftelse på det jag tror mig känna själv. Jag mår rätt bra nu med. Kroppen fortsätter svara posi...

Joråsåatt....tiden fortsätter gå och jag hänger med! Sitter nu med adventsfrukost och kollar nyhetsmorgon Söndag. Det är även kattens dag idag, så det ska förstås firas. Mina fyrfotingar ska få räkor till middag, fint ska det va? Ute är det mörkt,lit...