Just precis så känns det idag. Min vana trogen dvs.full fart framåt försöker jag stå på framåt! Ni vet så där tuta å köra;-) Å vad händer då tror ni!? Jo då kroppen påminner mig, lite sådär elakt, nä nä Lotta,vi är inte redo att köra på full gas, växla ner och backa igen. Fatta hur tjatigt det kan vara. Det innebär ju oxå att jag får en hel del tid att tänka och känna efter hur jag mår,såväl invärtes som utvärtes! Och just idag mår jag rätt ok, bara ben och höfter som är stela! Jag tror ibland att jag blivit ledbruten,å det har jag ju på ett sätt förstås! Det vet vi ju vid det här laget, cellgiftsbehandling innebär ju bland annat taskig benmärg och krig ikroppen vissa stunder. Jag är tacksam att det inte är krig hela tiden!

Men fy fasiken, ibland är det,för mig så svårt så svårt att acceptera allt som följt med denna djävla skitsjukdom. Tankarna far ibland till att hur kommer det sig att just jag drabbats? Det betyder inte att jag tänker att någon annan skulle ha drabbats det betyder däremot att olika falla ödets lott:-( det kallas livet lixom! Alltså fortsätta tänka positivt, använda all tid till återhämtning och ta hand om mig så gott jag kan och förmår. Det är det som är det primära fortfarande. Å det går som ni förstår bättre vissa dagar. Hade ju lite jobbigt fred och lördag, sen vände det igen. Den här berg å dalbanan jag är i är ju så. Vissa dagar riktigt pigg å andra lite mindre pigg. Fast ingen ska tro att jag ger upp! Nä nä så länge jag inte vet nåt annat är jag fortsatt så frisk jag kan bli!

Igår var jag på stan och just då kände jag att det brände till i min hjärna! Jag ville skrika lite men naturligtvis gjorde jag inte det. Men så här är det, jag vill INTE ha min peruk å helst inte någon annan huvudbonad heller. Men ibland funderar jag på att sätta en post it lapp i pannan! Märkt med:jag har cancer och för att bli frisk offrade jag mitt hår,frågor på det?? Å jag tror inte jag inbillar mig att en del glor som de aldrig sett en människa med lite grått och vitt väldigt kort hår förut! Själv tycker jag ju att det börjar bli typ en liten liten frisyr! Å jag slutade ju bry mig för länge sen om detta hår. Det kommer ju tebaxs! Men som sagt en del tror väl jag är en Alien som hamnat fel;-)

Så nu fick jag gnälla lite! Det är jag inte särskilt bra på men det där var ju ett rätt bra försök,om jag får säga det själv! Ja ja Hur som helst för dagen har vi äntligen fått lite sommar i Hudik. Jag har haft lite brunch gäster och vi intog brunchen på balkongen. Riktigt härligt. Jag hängde förstås under parasollet men härligt att sitta ute å käka! Nu är det ju snart dax för middag och den kan jag oxå käka ute. Så välkommen sommar!/ Kram