Ja nu menar jag inte att det är någon akut kris med mig utan att jag idag funderar på det här med krisens olika faser, psykologiska faser ni vet!? Det finns ju fyra faser en människa vanligtvis går igenom i samband med något slags trauma. Ibland blir vi tyvärr kvar i t.ex fas två, dvs reaktionsfasen och använder försvarsmekanismen förnekelse allt för länge. Som den amatörpsykolog jag är;-) har jag kommit fram till på egen hand att jag nog i vart fall är i bearbetningsfasen dvs fas tre numera. Jag har ju som ni som följer bloggen vet en hel del tid att tänka och reflektera över allt jag gått igenom och fortfarande går igenom. Det är ju liksom inte så finurligt ordnat att när behandlingen är klar då är jag klar, tyvärr! Det psykologiska jobbet pågår ju nu och det är rätt slitigt och väcker en hel del funderingar,jag önskade ju att det gick att snabbspola nu så jag fick vara i vardagen och må bra.

Jag påminner mig iDag om vad min behandlande läkare sa när jag åkte hem, nämligen att mitt liv och inte jag heller nånsin mer blir som förut. Hm det är nog på både gott och ont! Jag trodde nog inte riktigt på det då, men så här, sex veckor efter avslutad behandling har jag iaf delvis förlikat mig med att så är det och så blir det. Jag har ibland svårt att hitta en riktig vilja och kraft att kämpa på, jag vill absolut inte dö, men när det värker i mig och framförallt när symtom knackar på som kan innebära recidiv eller spridning är det jävligt lätt att bara sätta sig ner och ge upp. Oavsett hur stark jag är och hur mycket jag vill vara frisk så tar det emot. Kraften finns inte där Hur mycket jag än gräver! Blir förbannad och intalar mig själv att jag kan!! Å det kan jag,men jag vet oxå att just nu är det återigen väntan, denna gång på läkarbesöket på måndag. Det blir ju ingen röntgen då, fast jag tänker försöka propsa på i vart fall CT eller MR utifrån det onda benet, ryggen och sätesmuskeln, det kan ju indikera på spridning......De blodprover jag ska lämna kommer ju oxå att indikera på eventuella njurproblem och blodvärden. Ja ni ser jag är ju up to date som värsta läkarkandidaten!

Märker att jag ältar mycket sjukdom nu, istället för tillfrisknande, men i bearbetningsfasen är det ju så,så gilla läget och fortsätta reflektera över livet är högst på agendan för mig. Tur det finns några i min omgivning som fortfarande orkar höra tugget! Å orkar de inte mer så hoppas jag att de säger det!!

Och utöver allt skit önskar jag att det ska åska och regna inatt! Sen kan det bli fint och klar luft igen. Så det så/ Kramis