Ja nu menar jag inte att det är någon akut kris med mig utan att jag idag funderar på det här med krisens olika faser, psykologiska faser ni vet!? Det finns ju fyra faser en människa vanligtvis går igenom i samband med något slags trauma. Ibland blir vi tyvärr kvar i t.ex fas två, dvs reaktionsfasen och använder försvarsmekanismen förnekelse allt för länge. Som den amatörpsykolog jag är;-) har jag kommit fram till på egen hand att jag nog i vart fall är i bearbetningsfasen dvs fas tre numera. Jag har ju som ni som följer bloggen vet en hel del tid att tänka och reflektera över allt jag gått igenom och fortfarande går igenom. Det är ju liksom inte så finurligt ordnat att när behandlingen är klar då är jag klar, tyvärr! Det psykologiska jobbet pågår ju nu och det är rätt slitigt och väcker en hel del funderingar,jag önskade ju att det gick att snabbspola nu så jag fick vara i vardagen och må bra.

Jag påminner mig iDag om vad min behandlande läkare sa när jag åkte hem, nämligen att mitt liv och inte jag heller nånsin mer blir som förut. Hm det är nog på både gott och ont! Jag trodde nog inte riktigt på det då, men så här, sex veckor efter avslutad behandling har jag iaf delvis förlikat mig med att så är det och så blir det. Jag har ibland svårt att hitta en riktig vilja och kraft att kämpa på, jag vill absolut inte dö, men när det värker i mig och framförallt när symtom knackar på som kan innebära recidiv eller spridning är det jävligt lätt att bara sätta sig ner och ge upp. Oavsett hur stark jag är och hur mycket jag vill vara frisk så tar det emot. Kraften finns inte där Hur mycket jag än gräver! Blir förbannad och intalar mig själv att jag kan!! Å det kan jag,men jag vet oxå att just nu är det återigen väntan, denna gång på läkarbesöket på måndag. Det blir ju ingen röntgen då, fast jag tänker försöka propsa på i vart fall CT eller MR utifrån det onda benet, ryggen och sätesmuskeln, det kan ju indikera på spridning......De blodprover jag ska lämna kommer ju oxå att indikera på eventuella njurproblem och blodvärden. Ja ni ser jag är ju up to date som värsta läkarkandidaten!

Märker att jag ältar mycket sjukdom nu, istället för tillfrisknande, men i bearbetningsfasen är det ju så,så gilla läget och fortsätta reflektera över livet är högst på agendan för mig. Tur det finns några i min omgivning som fortfarande orkar höra tugget! Å orkar de inte mer så hoppas jag att de säger det!!

Och utöver allt skit önskar jag att det ska åska och regna inatt! Sen kan det bli fint och klar luft igen. Så det så/ Kramis

 

Annika med J

23 juli 2014 19:01

Orkar? Dum fråga darling, orkar hur långt som helst. Att lyssna och finnas som stöd känns självklart. Du vet att jag gör det för att jag vill! Nu bearbetar vi vidare. Å så utgår vi från att din läkarkandidat examen stannar på Prao nivå, du behövs i andra verksamhete! Puss💖

lotten67

24 juli 2014 09:52

Tack!Puss

 

Agneta

23 juli 2014 21:39

Nämen monstret liknar ju precis gosan som just nu är hos oss och försöker leka monster emellanåt i syfte att få vara ute 24 timmar 7 dagar i veckan och det får hon inte för då blir hon alldeles knasig. Vi har prövat och då slog hon följe med grannens kor och trodde att hon var en ko.... Ja du vet ju hur katter kan vara...
För övrigt vill jag bara tala om att jag följer dina tankar oavsett vilken fas du är i och tänker på dig. Styrkekramar från Ágneta

lotten67

24 juli 2014 09:53

Ja katter lever liksom sitt liv, underbara är de! Kram till dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom den då, den här känslan som jag bävat för. Något är uppenbarligen fel hos mig. Jag som känt eller faktiskt känner mig frisk. Kurvan avseende min fysik har pekat uppåt under rätt lång tid om jag får säga det själv. Har ju ägnat mig en del åt fy...

Jajamän, nu är jag i hamn! Iallafall så nära jag kan vara i detta nu? Några av er kanske noterat eller lagt på minnet att besök på ÖUS skulle ske 7/1. Sagt och gjort,biljett bokades och klockan ställdes på 05.00 för att jag skulle ha god tid på mig ...

Det här året lider mot sitt slut,äntligen! Aldrig har väl ett år känts så långt....Ett år som inte blev som jag tänkt eller hoppats på. Ett år fullt av smärta,ångest,oro, väldigt mycket illamående dessutom. Men också fyllt av tro,hopp och glädje. Ald...

Av de orden möttes jag igår när jag gjorde ett besök på vårdcentralen. Det är ju inte så ofta jag behöver gå dit numera så det värmde fint att få lite bekräftelse på det jag tror mig känna själv. Jag mår rätt bra nu med. Kroppen fortsätter svara posi...

Joråsåatt....tiden fortsätter gå och jag hänger med! Sitter nu med adventsfrukost och kollar nyhetsmorgon Söndag. Det är även kattens dag idag, så det ska förstås firas. Mina fyrfotingar ska få räkor till middag, fint ska det va? Ute är det mörkt,lit...