Igår var det då dax. Återgång till arbetet efter sex månaders frånvaro. Hade en hel del fjärilar i magen och naturligtvis massa tankar. Vad förväntas av mig? Tror/tänker kollegor att jag kommer tillbaka å liksom kliver på direkt dvs kör i 150 knyck från dag ett,att mitt tidigare rätt starka engagemang för verksamheten fortfarande brinner lika mycket osv.. Jag tror att mycket av funderingarna sitter i mitt huvud å de försvinner liksom inte bara för att jag sätter foten på kontoret. Det funkar inte riktigt så, i allafall inte för mig. Jag har oxå en viss oro för att jag inte pallar, Hur gärna jag än vill. Den behöver jag oxå lära mig att förhålla mig till samt den där bitvis gnagande känslan att cancern kan greppa mig igen, snabbt som ögat!

Sagt å gjort åkte de 13 milen på jobbet i fortsatt värme. Kom på plats och på mitt rum möttes jag av en fin välkomstbukett på bordet. Å va jag blev glad! Sen lite kramar och tjatter. Jag hade bestämt att vid morronmötet berätta lite kort om min aktuella status och rehabiliteringsplan. Det gjorde jag oxå och försökte vara tydlig med att detta är ett test för mig och att återgång i arbetet kommer att ta tid! Vare sig jag vill eller inte typ! Möttes av fina ord å ett stöd som känns bra. Sen får vi se vart det tar vägen.

Dagen gick sen av bara farten och jag åkte bara med. Fokus på arbetsgrupp, planering och kommande förändringar. Märkte ganska snabbt att mitt jobb nog sitter i ryggmärgen å inte har jag glömt så mycket som jag trodde heller;-) Blev trött men inte konstigt när det var 34,8 grader ute!

När jag kom hem reflekterade jag lite över dagen och jag tror att fixa arbetsuppgifterna blir nog inga stora bekymmer däremot tror jag att det faktum att vara på jobbet, i ett sammanhang, med typ tjugo andra blir jobbigt i början. Jag är ju aningen ljudkänslig och har lite koncentrationssvårigheter sam lite sviter fysiskt som påverkar mig en hel del. Det lär nog ta tid innan jag är 100% återställd och kan fungera tillfredsställande. Sen är det kalla fakta att jag nog inte kommer att ha ett lika starkt engagemang som förut, utan istället prioritera mig själv och inte viga livet åt jobbet. Å det är rätt tänkt har jag bestämt!

Å nu är jag ledig igen och hinner smälta alla intryck från gårdagen i min takt. Blir lite av varje dessa dagar och nästa vecka testar jag att arbetsträna två dagar och det känns bra. Ha en bra vecka oavsett ni är lediga eller är på jobbet/ Kram

 

Jeanette

5 augusti 2014 20:29

Ta det i din egen takt. Inte lätt att börja jobba efter denna pärs. Jag önskar dig all lycka. Kramar

lotten67

6 augusti 2014 08:12

Tack Jeanette! Kramar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom den då, den här känslan som jag bävat för. Något är uppenbarligen fel hos mig. Jag som känt eller faktiskt känner mig frisk. Kurvan avseende min fysik har pekat uppåt under rätt lång tid om jag får säga det själv. Har ju ägnat mig en del åt fy...

Jajamän, nu är jag i hamn! Iallafall så nära jag kan vara i detta nu? Några av er kanske noterat eller lagt på minnet att besök på ÖUS skulle ske 7/1. Sagt och gjort,biljett bokades och klockan ställdes på 05.00 för att jag skulle ha god tid på mig ...

Det här året lider mot sitt slut,äntligen! Aldrig har väl ett år känts så långt....Ett år som inte blev som jag tänkt eller hoppats på. Ett år fullt av smärta,ångest,oro, väldigt mycket illamående dessutom. Men också fyllt av tro,hopp och glädje. Ald...

Av de orden möttes jag igår när jag gjorde ett besök på vårdcentralen. Det är ju inte så ofta jag behöver gå dit numera så det värmde fint att få lite bekräftelse på det jag tror mig känna själv. Jag mår rätt bra nu med. Kroppen fortsätter svara posi...

Joråsåatt....tiden fortsätter gå och jag hänger med! Sitter nu med adventsfrukost och kollar nyhetsmorgon Söndag. Det är även kattens dag idag, så det ska förstås firas. Mina fyrfotingar ska få räkor till middag, fint ska det va? Ute är det mörkt,lit...