Igår var det då dax. Återgång till arbetet efter sex månaders frånvaro. Hade en hel del fjärilar i magen och naturligtvis massa tankar. Vad förväntas av mig? Tror/tänker kollegor att jag kommer tillbaka å liksom kliver på direkt dvs kör i 150 knyck från dag ett,att mitt tidigare rätt starka engagemang för verksamheten fortfarande brinner lika mycket osv.. Jag tror att mycket av funderingarna sitter i mitt huvud å de försvinner liksom inte bara för att jag sätter foten på kontoret. Det funkar inte riktigt så, i allafall inte för mig. Jag har oxå en viss oro för att jag inte pallar, Hur gärna jag än vill. Den behöver jag oxå lära mig att förhålla mig till samt den där bitvis gnagande känslan att cancern kan greppa mig igen, snabbt som ögat!

Sagt å gjort åkte de 13 milen på jobbet i fortsatt värme. Kom på plats och på mitt rum möttes jag av en fin välkomstbukett på bordet. Å va jag blev glad! Sen lite kramar och tjatter. Jag hade bestämt att vid morronmötet berätta lite kort om min aktuella status och rehabiliteringsplan. Det gjorde jag oxå och försökte vara tydlig med att detta är ett test för mig och att återgång i arbetet kommer att ta tid! Vare sig jag vill eller inte typ! Möttes av fina ord å ett stöd som känns bra. Sen får vi se vart det tar vägen.

Dagen gick sen av bara farten och jag åkte bara med. Fokus på arbetsgrupp, planering och kommande förändringar. Märkte ganska snabbt att mitt jobb nog sitter i ryggmärgen å inte har jag glömt så mycket som jag trodde heller;-) Blev trött men inte konstigt när det var 34,8 grader ute!

När jag kom hem reflekterade jag lite över dagen och jag tror att fixa arbetsuppgifterna blir nog inga stora bekymmer däremot tror jag att det faktum att vara på jobbet, i ett sammanhang, med typ tjugo andra blir jobbigt i början. Jag är ju aningen ljudkänslig och har lite koncentrationssvårigheter sam lite sviter fysiskt som påverkar mig en hel del. Det lär nog ta tid innan jag är 100% återställd och kan fungera tillfredsställande. Sen är det kalla fakta att jag nog inte kommer att ha ett lika starkt engagemang som förut, utan istället prioritera mig själv och inte viga livet åt jobbet. Å det är rätt tänkt har jag bestämt!

Å nu är jag ledig igen och hinner smälta alla intryck från gårdagen i min takt. Blir lite av varje dessa dagar och nästa vecka testar jag att arbetsträna två dagar och det känns bra. Ha en bra vecka oavsett ni är lediga eller är på jobbet/ Kram