Jo så är det. Min älskade Felix har kommit hem å ordningen är återställd;-) Jag upphör aldrig att förvånas av dessa djur. De är precis som vi människor överlevare och kämpar även de! Felix har varit på rymmen förut och då har jag hittat honom, denna gång hittade han hem själv, bara det är ju en bedrift! Felix är ju inte van att vara ute numera, han är ju liksom omskolad till innekatt.

Hur som helst, inatt var jag uppe till typ 01.00 och hade som vanligt,varit ute på en sen runda å letat katt, dock utan framgång. Jag somnade rätt fort men vaknade med ett ryck 02.23 å tyckte absolut jag hörde ett jamande/bräkande ute på gården. Jag flög upp som skjuten ur en kanon;-) glömde helt bort de stela benen! Kastade mig ut på balkongen i bara mässingen och kikade ut och där nere sitter han, thé one and Only liksom. Savannah såg rätt chockad ut över mitt tillstånd. Jag tänkte, nu gäller det att du snor dig Lotta, man vet ju aldrig han kanske springer iväg igen ju! Jag slet upp min ytterdörr, tur jag kom ihåg att ta med nycklarna, annars hade vi blivit utelåsta oxå. Å jag lovar så snabbt har jag aldrig tagit mig ner för trappen, rycker upp dörren å då...ingen katt på bron. Fast jag hörde han så jag hittade honom runt hörnet!

Å tänk när jag lyfter honom spretar hans tassar åt alla håll, knäppgök, då ska han inte in. Blev en kort brottningsmatch som jag vann nästan på knock;-). Men vi kom in och han kastade sig faktiskt först över vattenskålen och sen lite krubb. Savannah satt avvaktande och iakttog den stores framfart och efter en stund gick vi i säng. Dock var i varje fall jag aningen uppskruvad så inte kunde jag sova! Men blev några timmars vila och nu är allt som vanligt igen. Kissarna är där de skall vara och matte tänker ha en skön relaxsöndag. Å imorgon börjar allvaret igen, Yeah!!!/ Kram