Ska det behöva vara så svårt att få någon ordning på mitt felande ben? Har ju utrett vad det kan vara och än är det skrivet i stjärnorna. Svensk sjukvård har ju redan tidigare hävdat att det inte är cancer utan möjligen östrogenbrist,taskig ledvätska och biverkningar av strålning å cyto. Hm det nöjde jag mig inte riktigt med, testade värktabletter,hände i princip inte ett skit! Den där kallpressade linfröoljan vet jag ju inte om den haft effekt,verkar tveksamt!? Å i ett något tillfälligt tillstånd av förvirring gick jag ju till en kiropraktor som påstod sig kunna hjälpa mig. Resultatet av det blev en mycket tillfällig förbättring som rätt snabbt oxå gick över. Nästan tillbaka till ruta ett alltså. Ja herregud,inte trodde jag att ännu mer skit skulle drabba mig:-( jo jo,bara tugga på å se framåt! Så imorse drog jag iväg på hojen till andra sidan stan, dax att prova en vanlig ordinär sjukgymnast då. Å sedär, här var en man som iallafall var mjuk på handen och hanterade min sargade kropp varsamt och kunde konstatera att ett muskelfäste i höft och nerver i låret fått sig några törnar och krupit ihop typ. Nu blir det därför någon slags behandling och övningar att göra hemma! Tur jag är envis och inte ger upp,även om det ibland är nära. Men än så länge har jag hoppet om tillfrisknade och bot å bättring, så det så!

Förutom att ägna mig åt jakten på fysisk bättring fortsätter jag på min rehabiliteringsplan. Arbetstränade igår och nästa tillfälle är inplanerat på fredag. Kontentan av gårdagen får bli att det är ganska roligt att vara på jobbet, hemtamt liksom. Jag får dock jobba ganska hårt på att inte gapa över för mycket och inte heller kliva någon på tårna;-) Nä nä nu är det som vi alla vet,långsam inskolning och lagom arbetsdagar. Jag hoppas å vill tro att mitt gamla jag dvs arbetsnarkomani lämnade kroppen tillsammans med giftet som kommit och gått i min kropp. Alltså att giftet hade fler än en effekt, om ni fattar vad jag menar?!? Vi får se vart det bär,som vanligt. I dagsläget räknar jag med fortsatt arbetsträning t o m 1/9 alltså drygt en vecka till. Sen så hoppas å tror jag att jag kan höja ribban och öka arbetsfrekvensen. Blir det ordning med Ben å höft underlättar det naturligtvis. Jag kom iallafall på häromdan att känselbortfallet i höfterna faktiskt till stor del är borta! Bara det är ju en vinst, alltså fortsätter iaf delar av kroppen att läka. Å varje känsla av framgång är en seger i sig!! Med andra ord, fortsatt kamp och fokus på att bli frisk!/ Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom den då, den här känslan som jag bävat för. Något är uppenbarligen fel hos mig. Jag som känt eller faktiskt känner mig frisk. Kurvan avseende min fysik har pekat uppåt under rätt lång tid om jag får säga det själv. Har ju ägnat mig en del åt fy...

Jajamän, nu är jag i hamn! Iallafall så nära jag kan vara i detta nu? Några av er kanske noterat eller lagt på minnet att besök på ÖUS skulle ske 7/1. Sagt och gjort,biljett bokades och klockan ställdes på 05.00 för att jag skulle ha god tid på mig ...

Det här året lider mot sitt slut,äntligen! Aldrig har väl ett år känts så långt....Ett år som inte blev som jag tänkt eller hoppats på. Ett år fullt av smärta,ångest,oro, väldigt mycket illamående dessutom. Men också fyllt av tro,hopp och glädje. Ald...

Av de orden möttes jag igår när jag gjorde ett besök på vårdcentralen. Det är ju inte så ofta jag behöver gå dit numera så det värmde fint att få lite bekräftelse på det jag tror mig känna själv. Jag mår rätt bra nu med. Kroppen fortsätter svara posi...

Joråsåatt....tiden fortsätter gå och jag hänger med! Sitter nu med adventsfrukost och kollar nyhetsmorgon Söndag. Det är även kattens dag idag, så det ska förstås firas. Mina fyrfotingar ska få räkor till middag, fint ska det va? Ute är det mörkt,lit...