Yes yes! Efter förra veckans smärtsamma kamp för min fortsatta överlevnad kan jag konstatera här och nu att behandlingen fungerar! Är så glad för det förstås;-) det kostar ju på att vara i den här sjukdomen på många sätt och just nu behöver jag mer boost än nånsin! Jag är fruktansvärt trött å seg,går som i ultrarapid idag! Allt jag ska ta mig för känns oöverstigligt men jag fortsätter gå och stå allt jag kan. Vid läkarsamtalet idag framkom iaf att min kropp tycks svara bra på behandlingen. Tumördjävulen fortsätter krympa!!! Så planeringen fortsätter som tänkt. 11/6 är jag färdigbehandlad och därefter blir det behandlingskontroller varannan månad tills vidare. När jag är klar kommer det ju att dröja kanske ända till hösten innan det görs någon utvärdering av hur frisk jag blev. Just nu är det bara det positiva jag fokuserar på, nämligen att tumören fortsätter vika ner sig. Dvs 2-0 till mig;-) Ha ha där fick du tumördjävul!!! Nu kör vi igång rond tre med dunder och brak, så se upp för lite kraft har jag kvar!

Det som oxå kom fram idag är att blodvärdet har sjunkit så det blir blodtranfusion igen, redan denna vecka! Blir bra det så jag piggar på mig. Och viktkontrollen visade nergång igen:-( inte bra men det är inte konstigt efter förra veckans turbulens. Ska försöka äta upp mig,men det kommer nog ta lite tid eftersom min matlust just nu är sådär. Jag förstår ju allt mer att jag är sliten,genomgår en existentiell kris och tuff behandling som allt mer sätter sina spår. Hoppas på att även omgivningen förstår det! Använder vårdens resurser för samtal då och då, det behöver jag nu känner jag. Jag får det stöd jag efterfrågar och det känns tryggt. Pratade oxå om fortsatt sjukskrivning idag och min idé om att börja jobba lite smått i mitten av juni får nog omprövas, eller rättare sagt, den är redan omprövad. Blir sjukskriven hela sommaren och det kommer finnas möjlighet till arbetsträning om jag så önskar. Ska ju hanteras med försäkringskassan oxå, så vi får se. Jag har ju längtat till jobbet hela tiden, men jag inser oxå att börja jobba för snabbt däckar nog mig totalt. Så gilla läget och en sak i taget!

För övrigt har det varit en ok dag. Läkarsamtalet det bästa! Sen gjorde jag en datortomografi och körde strålning. Gick som smort! Sen har jag vilat på rummet och intagit middag med mina nya vänner i hotellrestaurangen. Vilket gäng vi är! Män o kvinnor, med och utan hår. Jämför hårets utväxt, kollar varandras biverkningar och tipsar om bot på det. Men det viktigaste av allt, vilka kämpar vi är!!!! Och stöd för varann, för i det här sammanhanget vet vi som är mitt upp i detta hur det verkligen är och kan därigenom ha en utökad förståelse för hur jävlig denna sjukdom kan vara och allt som kommer med på köpet. Och vi skrattar mycket oxå;-) Så det blev en trevlig och positiv avslutning på denna måndag. Önskar er en fortsatt bra vecka med mycket kärlek till och för varandra<3/ Kram

Morning! Söndag igen och dax att ställa fokus mot ytterligare en behandlingsvecka i Örebro. Vet ni att nu har jag preliminärt sexton vårddygn kvar! Kan åtminstone se ljuset i tunneln nu. Jag har just gått igenom vad som återstår enligt planeringen och det är att jag gjort 17/30 yttre strålbehandling,3/5 cytostatikabehandlingar samt 2/4 brachybehandlingar. Så mer än hälften har jag klarat av och lever än. Detta är mitt livs resa och fy vilken resa:-( jag gillar inte vanligtvis att åka berg-å dalbana, än mindre nu. Att vara i detta cancerträsk och hela tiden egentligen inte veta om all behandling har någon effekt sliter på psyket och slänger ner mig i det svarta hålet och så får jag ta ny sats för att ta mig upp igen! Denna helg har jag varit ner i hålet men idag känns det lite bättre igen. Så vi får se hur kommande vecka blir. Har läkarsamtal imorgon och kanske kanske får jag veta nuvarande status på djävulen och om den fått några ytterligare käftsmällar under denna vecka! Det håller jag alla tummar å tår för och ber till högre makter att detta hjälper. Jag ska oxå på datortomografi imorgon eftersom stråldosen ska ställas om och den ska oxå boostas. Det innebär att strålfälten ska räknas om och strålningen ska riktas in mer mot den del av livmoderhalsen tumören skadat mest. Detta innebär ju oxå att biverkningarna av den yttre strålningen kommer att minska eftersom strålområdet blir mindre. Förhoppningsvis är det nåt positivt,antar jag vet nåt mer imorgon. Resten av veckan är det yttre strålning,en kur cytostatika och så den berömda röntgen av njuren...Men men eftersom det svänger fort räknar jag med nåt avsteg eller tillägg!

För övrigt kan jag berätta att helgen rullat på,jag har försökt vila,sova å samla kraft och ork. Igår kändes det som jag var överkörd av ett tåg eller nåt! Mörbultad! Men var ändå uppe bitvis och travade,gick en minipromenad på kvällen. Ute var det ju typ 24 grader varmt och jag ville inte sitta ute,blir galen av att sitta fullt påklädd under ett parasoll,det är inget för mig! Fast jag hoppas att alla andra verkligen njöt av vårvärmen och tog fasta på den.Jag tror att jag kommer uppskatta det oxå när jag får ro och lugn i kroppen. Idag verkar det oxå varmt så jag stannar inne, så länge. Tvättstugan och dammsuga står på agendan. Sen till mor och far på söndagsmiddag,blir bra det. Orkar inte träffa så mycket folk nu så jag får skjuts från dörr till dörr idag! Å imorgon är en ny dag/Kram

Just! Nu har jag ÄNTLIGEN fått komma hem,stängt min ytterdörr och fått lite lugnt omkring mig. Skillnaden är rejält uppenbar efter denna vecka! Kommer å tänka på i tisdags eftermiddag när jag ligger som en säl och spyr ut något mycket grönt å blött samtidigt som det står en vårdpersonal å mäter syremättnaden i mitt blod och hon skriker: å vilken bra syremättnad Du har!! Men vem fan orkade bry sig liksom!?!? Jag tänker så här i efterhand att hon ville väl muntra upp mig lite. Fast i det läget vet jag inte om jag riktigt greppade läget typ. Jaja den kvinnan var i vart fall den som till slut såg till att jag fick åka hem på permis. Så jag fullkomligt älskar henne och hoppas hon finns på plats när jag kommer tebaxs.

Hur som helst det blev aldrig nån röntgen under kvällen igår. Så jag fastade typ 6-7 timmar till ingen nytta! Ufon! Det hade jag kunnat sagt från början. Så länge har jag varit med nu så jag begriper när det är akut eller inte. Denna njurkatetern har ju strulat mestadels och nu verkar det vara någon nyhet! Herregud ju fler kockar desto sämre soppa lixom. Nä ta bort skiten har jag ett problem mindre, det är ju dessutom så att nu är det olika bud om denna njure. Högst oklart om den fungerar överhuvudtaget. Jag överlever ju med en så ingen ko på isen! Bara de bestämmer sig för hur det ska hanteras är jag nöjd för stunden. Så röntgen blir nästa vecka får vi se om katetern lämnar mig därefter eller inte. Mitt fokus ligger på cancersjukdomen å att sparka den åt helvete det är prio nummer ett! Resten tar jag sen.

Imorse var jag uppe,klädd och klar 06.00 Kände mig inte på topp men det enda som kändes viktigt var att nån skulle säga att jag fick åka hem! Gick på strålningen klockan åtta och bad sen att få ett läkarsamtal,igen. Under dessa fem dagar har jag träffat totalt sju läkare,bara det är ju fantastiskt. Jag vill oxå säga att all personal jag kommit i kontakt med har varit fantastiska och omvårdande så i den bemärkelsen har jag varit väl omhändertagen! Hur som helst efter strålningen fick jag frukost samt ett meddelande att vi skjuter på röntgen då. Underbart! Sen togs det nya prover,herregud de fortsätter att kontrollera mig, det är väl bra men tar det aldrig slut på blod? Nä det kommer ju nytt hela tiden och proverna denna vecka har visat på normala värden. Det är positivt! Det är ju det som tydligen gör att läkarna är brydd emellanåt,just att jag på nåt sätt är så jävla sjuk och samtidigt bitvis har fina blodvärden,God syresättning i blodet och ett blodtryck som i princip legat stabilt hela veckan. En läkare säger att jag är mystiskt....jo jo du skulle bara veta tänkte jag! Jag träffade i af till slut dr Hanna och blev utskriven. Hurra! Med stränga direktiv om rekommenderad vila,Inga tunga lyft,Inga bassängbad och massa mat å vätska under helgen. I händelse av att artären i underlivet skulle spricka är det 112 som gäller.

Så sen åkte jag hem och fyra timmar senare har jag landat. Hemma är det vår och sol men det enda jag tänkte på var att få komma hem till mitt! Min kropp är som sagt sliten och ledbruten nu. Svårast är att sitta så det gör jag bara undantagsvis. Halvligga eller stå funkar betydligt bättre. Gjorde mig en panna kaffe och sen har jag andats och gråtit en stund. Det behövde jag efter denna vecka och behovet av att vara för mig själv ett tag är rätt stort nu. Har t o m packat upp väskan. Tänkte vila lite och sen kommer mamma och pappa med mat. Tack för det! Hungern är det inget fel på! Blir bra det mat,kärlek och lugn,det är vad jag behöver och längtar efter. Ser redan framemot kvällen när jag får lägga mig i min egen säng med fyrfotingarna<3 Trevlig helg på er/ Kram

Nu så äntligen kraft å ork och tillgång t Wifi. Vilka dagar jag haft och har,vet inte om jag kan kalla det äventyr snarare pest,pina och helvete. Men nu så har jag iallafall genomfört 2/4 brachybehandlingar och det blev ingen rolig upplevelse. Vi backar väl några steg tillbaka så ni får en inblick hur detta har varit och är eftersom jag fortfarande ligger på sjukhuset och sprätter med tårna! Jag åkte ner på måndag och skrevs in på avd 85. Blev inskriven av en grekisk läkare,dock ingen sån grekisk gud;-) Sen drog allt igång och som vanligt dålig logistik. Träffade en indisk läkare för narkosbedömning inför kommande ryggbedövning och sen bar det iväg till röntgen för att byta njurkatetern och så tog vi en sväng på strålningen oxå. Ja herregud vilken hets och stress! Men alla moment gick enligt plan och det blev ju lite som en internationell vårdtripp med tanke på alla nationaliteter jag stötte på. Sen fick vi köttkorv å mos till middag och det smakade bra. Jag fick dela rum med en äldre dam som hade typ sju liter vätska i buken å således skulle det tömmas hela kvällen och natten. Vilket innebar att nattsömnen inte var nåt vidare. För min egen del ägnades måndag kväll åt lavemang och dusch inför ingreppet på tisdagen. Jag började sedan att fasta kl.24.00 å som vanligt hungrigare än nånsin hela natten!

Tisdag morgon väcktes jag kl 05.00 dax för lavemang och dusch igen då. Stapplade upp å tömde tarmen och skrubba kroppen. Sen kopplades droppet på så jag slapp vara så törstig. Låg sen och väntade och väntade, kände mig inte orolig utan lugn. Premedicinerades med nåt lugnande, de kör ju med det där att nu blir du trött men inte jag inte. Pigg som vanligt;-) Sen åkte vi ner till onkologmottagningen där övriga förberedelser och själva brachyn ska ske. Nu var det bara att åka säng! Klädd i sån fin vit skjorta och långstrumpor. Kom på plats fick information om vad som skulle ske och sen in på opsalen. Fick då först sitta framåtlutad och få ryggbedövning. Nu lärde jag mig att det heter inte ryggmärgsbedövning utan ryggbedövning. Och inte den sortens man vanligtvis får i samband med förlossning, det heter ju epiduralbedövning och jag fick spinalbedövning. Kändes absolut ingenting när de satte i sprutan, känns mycket mer med ett stick i fingret enligt mig!

Sen skulle vi börja med ingreppet. Benen var typ utan känsel och jag tyckte det kändes sådär,men andades och försökte tänka på annat. Efter en stund kände jag att jag faktiskt kunde vifta på tårna...å i efterhand har jag ju förstått att det borde jag inte ha kunnat! Hur som helst, sen placerades applikatorn i underlivet,ser ut som en ring,ganska stor och där i stoppas sedan nålar av olika storlek in i djävulen. Det kände jag inte men däremot började det molvärka på vänster sida. Bet ihop en stund men sen när vi åkte på magnetröntgen blev det bara värre. Fick lite påfyllnad av morfin, men det hjälpte inte tyvärr. Så efter magnetröntgen fick jag ligga ungefär två timmar med konstant smärta och vänta på att dosen på den inre strålningen skulle räknas ut. De fullkomligt tröck i mig morfin å fentanyl och trots det försvann inte det onda:-( å jag somnade inte heller! Till slut kom de å sa att nu Lotta ska vi göra behandlingen. Äntligen! Å behandlingen var smärtfri och tog typ 16 minuter. Och jag hade fortfarande lika ont. Sen skulle applikatorn/ringen ut och fy fan i helvete vad det gjorde ont. Som om hela underlivet följde med.....fast det gick över fort som tur var! Efter det fick jag komma upp på avdelningen och då var ju klockan typ två. Jag såg framemot att äta och få kaffe. Men glöm det jag fick istället ligga å kräkad till klockan sex sju och läkarna säger att det var för jag fick för mycket smärtstillande och nog inte tålde det. Ja det var ju oxå en pärs och dessutom skulle jag ju göra samma behandling på onsdagen...fick iaf till slut en flaska glukos i dropp å en halv tallrik spaghetti. Så fantastisk Gott! Ja sen börja ju proceduren om senare på kvällen. Lavemang,dusch skrubb och ny fasta igen. Sömnen knackig igen men smärtan var ju borta!

Onsdag morgon samma procedur,och jag ångest inför onsdagens behandling. Pratade lite med nattsköterskan så kändes det bättre. Premedicinerades och åkte ner t behandlingen. Idag skulle dessutom nån sjuksköterskestudent och läkarstudent vara med,herregud nu får man fläka upp underlivet för snart hela världen. Dessutom kom det två narkosläkare och en narkossköterska för idag skulle såväl bedövning som smärtlindrIng funka. Jo jo det var jag tveksam till men jag tänker ju att behandlingen ska hjälpa så härda ut Lotta! Fick spinalbedövningen gick bra, sen körde vi igång. Jag tyckte dessvärre att jag åter igen kunde röra tårna! Och smärtan kom tillbaka men idag på höger sida! Så det blev typ samma visa,mer smärtstillande mer illamående....jävla helvete! Men denna gång kändes det inte när ringen togs bort men då hände nåt annat. Nämligen att en artär gick sönder i underlivet och blodet sprutade som en fontän typ. Gjorde ont! Då brast det för mig. Storgrina och skrek. Hur mycket ska jag stå ut med!?!? Det finns gränser. Helvetes jävla jävla sjukdom. Fick jag lite mer medicin men inte hjälpte det. Hur som helst artären fixades jag samlade mig och vi åkte upp på avdelningen. Trött,slut,less och mörbultad. Å sen spydde jag då fram till klockan sex. Men sen fick jag nåt som stoppade detta skit och smärtan drog på samma gång. Å sen serverades jag en Felix paj uppvärmd i mikro men jag åt och var glad jag fick behålla det. Sen duschade jag å bytte kläder mer dropp fick jag oxå! Sen har jag varit så trött,yrslig och hungrig. Sov iallafall skapligt natten som var och blödningen bröt inte ut igen. Alltid något!

Vaknade imorse och kände mig skaplig. Åt frukost och så gott så gott. Lite glad i hågen för idag skulle jag hem, eller rättare sagt till hotellet. Duschade,packade ihop,väntade på utskrivningssamtal. Vid tio var det klart men vi bestämde att jag skulle äta lunch och sen checka ut! Ack va jag bedrog mig:-( då kom de ju på att njurkatetern inte hoppat igång. Jag förstod att det skulle bli nåt problem när de bytte den. Sagt å gjort bara stanna kvar då. Gjorde min strålning och åt lunch. Sen kom de ju på att jag skulle fasta fyra timmar innan ny röntgen av katetern kan göras...Så med andra ord nu ligger jag på sängen,klockan är sex och jag är fruktansvärt hungrig! Och jag har meddelat personalen att imorgon kl tio åker jag hem. Jag oroar mig inte för njurkatetern,jag är van och inte ett dugg bekymrad över den. Så vi får se OM det blir nån middag ikväll.....men hem ska jag imorgon oavsett!Klappat/ Kramis

Tänkte berätta lite om vad jag ska vara med om till veckan. Då går jag in i behandlingsvecka fyra och kommer att genomgå en ny form av behandling nämligen Brachyterapi. Detta innebär att jag,som det känns,tvångsintas på Onkologavdelning 85 på Örebro universitetssjukhus och där ska jag vistas till i vart fall onsdag kväll. Å där får jag inte använda mobiltelefon eller surfplatta,kommer ju bli skittråkigt:-( fast som vanligt, gilla läget och det viktigaste först å det vet vi nu att det viktigaste är JAG och mitt tillfrisknande.

Brachyterapi är en form av inre strålning där strålkällan placeras inne i kroppen,i själva tumören. Seedsterapi pågår ju redan inne i djävulen, det är ju de där guldkornen som jag berättat om tidigare,det är oxå en form av strålning som pågår dygnet runt och jag märker inget av det och är inte radioaktiv på nåt sätt av seeden. När man genomgår brachyterapi placeras alltså nån slags applikationer i det område som ska behandlas. Man får naturligtvis bedövning och i det här fallet handlar det om ryggmärgsbedövning. Det är ju ytterligare nåt nytt jag ska utsättas för och den innebär ju att nederkroppen förlamas och jag kommer heller inte kunna kissa eller rättare sagt inte märka när jag är kissnödig! Så jag kommer som ni kanske förstår därför att få en urinkateter insatt under behandlingsdagen. Jo jo nu blir det två urinpåsar att släpa runt på! När läkarna har bedövat, lagt in applikationerna är det dax för röntgen där det kontrolleras att prylarna hamnat rätt och sen om jag förstod det rätt förbinds de små rören med en strålkälla under själva behandlingen. Behandlingstiden varierar förstås och kan ta allt från några minuter till några dygn. Jag kommer att få fyra behandlingar av inre strålning och det blir tisdag och onsdag denna vecka och om fjorton dagar ytterligare två behandlingar. Så som sagt nu håller vi tummar å tår att detta flyter smärtfritt och att djävulen får några ytterligare käftsmällar!

När jag ändå är inlagd är det preliminärt oxå tänkt att njurkatetern ska bytas ut! Hoppas på det så är ytterligare ett bekymmer borta. Har ju fortfarande lite inflammerat i ingångshålet till den och smörjer det röda febrilt. Hoppas iaf att stafylokockerna är död! Ja nu vet ni vad jag ska göra de närmaste dagarna.

Dessutom måste jag åka 07.00 imorgon bitti eftersom inskrivning på avd 85 ska vara klart senast klockan 12.00 om det är en planerad inläggning. Så idag måste jag njuta extra mycket av att vara hemma. Har tvättstugan på gång och sen bär det av till mor och far för matlagning och middag, det är ju söndag! Önskar er alla en skön söndag så ses vi väl under veckan med en rapport om sjukhusvistelsen som jag har framför mig/ Kram på er

Lördag kväll i lyan. Softar lite med kaffe och fin musik. Har haft en riktigt bra dag förutom lite smärre fysiska besvär. Allt är ju relativt och i förhållande till hur jag mår vissa dagar har denna dag varit bra. Jag har verkligen fått perspektiv på saker och ting och låter mig inte störas på skitsaker och sånt som jag ändå inte kan påverka eller förändra. Det borde ju fler här i världen fundera på vid tillfälle,klappat!

Som sagt inatt var jag vaken till halv två av den enkla anledningen att jag kände mig pigg! Plirade med ögonen som en ekorre och njöt av att vara hemma. Två kurrande hjärtan förgyllde ju än mer förstås. Men sen somnade jag och kom upp vid åttasnåret. Mådde lite lite illa och svampen var oxå vaken även om jag tror den var lite skakig efter medicinattacken igår. Sen har dagen gått i ett svep, tycker tiden går fortare och fortare nu, det tar jag som ett omen om bättre tider. Jag har iaf bytt sängkläder och storstädat lyan rätt rejält. Dammsugit alla mattor och haft dem ute på vädring, det har nog inte hänt på ett halvår. Gjort en massa annat pyssel oxå. Tog det lugnt för jag tänkte energin skulle hålla hela dagen. När städningen var klar kände jag mig nöjd! Luktar lite gött oxå;-)

Efter en vilopaus bakade jag en tortillapizza. Älskar min egen hemgjorda pizza, det blir alltid gott. Å då fick jag ju en superidé, nämligen att det kunde vara gott med en kall liten öl till. Slängde in en 33:a på kylning. Å så skulle jag äta...gick skapligt att äta men första klunken bärs innebar en jävla jävla sveda på tungan:-( fy det var inte trevligt. Förde en liten dialog om hur mycket jag skulle utsätta mig för det, kom raskt på att den där ölen lär ju ta fyra timmar för mig att få i mig. Blev lite sur, men shit happens. Pizzan var superb iallafall. Så därav har jag övergått till kaffe! Nu är jag lite trött, känner mig dock nyttig och glad att jag har fått ha en bra dag. Nu är det bara att vänta in Eurovision Song contest tillsammans med en chokladkaka;-) Hoppas ni har det bra allihopa!/ Kram

Otroligt vad skönt det är att komma hem. Det är som att lugnet i kroppen infinner sig i samma sekund som jag sätter nyckeln i min dörr;-) Å att mötas av barnen på fyra tassar gör inte saken sämre. Jag blir lika glad varje gång de svassar runt mig och pratar lite med mig. För det vet vi alla,att katter kan oxå prata även om de inte är så bra på svenska! Gör ju inget,huvudsaken jag vet vad de menar. Å det gör jag, går inte ta miste på deras glädje att matte är hemma<3

Så imorse satte jag fart, uppe klockan sex och färdigpackad och frulle intagen klockan sju. Blev ju lite väl tidigt men när jag ska hem då vill jag att det ska gå undan. Tyckte oxå att magen kändes lugnare och inget illamående, yes! Men det där knaset i mun å svalg var ju kvar:-( å jag har släppt tanken på att det var förkylningsattack, det är ju liksom gula små prickar och svider som fan på tungan,framför allt när jag ska äta. Hm ok tänkte jag, får leta upp någon doktor då. Sagt å gjort, K och jag gjorde följe t strålbehandlingen släpandes på våra väskor. Kom fram å då visade det sig att de var aningen försenade, näää jag skulle ju med tidiga tåget idag! Men jag hann faktiskt med det tåget tack vare en språngmarsch som hette duga;-) Problemet var bara att jag glömde helt bort att fråga om bot å bättring för svampattacken. Typiskt eller hur!? Ja Hur som helst jag kom på tåget o sov till mig lite och allt gick i tid idag.

Hemma strax efter ett, hungrig å kaffesugen. Fixade det med den där brännande tungan. Ringde till onkologmottagningen i Örebro då, Hm Du måste nog gå å visa tungan för nån i Hudik innan du kan få nåt för svampen....men va faan, jag har hört mer än en gång att svamp är en rätt vanlig biverkning av cytostatika och att eftersom immunförsvaret är nedsatt ökar risken ännu mer att jag drabbas av det. Ok då blir det att sitta på akuten ikväll då?? Nä tänkte jag, bönade och bad lite så där ödmjukt;-) Ja vi får se sa sjuksköterskan. Jag söker läkaren får vi se om det är ok att du får recept utan att nån har tittat på tungan. Jag var väldigt sugen på att skicka ett mms på tungan....haha...fast jag gjorde ju inte det.

Till slut ringde hon upp å jag behövde trots allt inte gå å visa svamptungan. Det kollar vi på måndag, pust va skönt. Nu är jag ju hemma å då vill jag ju ha det lugnt och skönt, Inga läkarbesök å sånt om jag slipper. Därför väntar jag nu på att regnet ska avta så ska jag gå på Apoteket,hurra!! Ibland har jag i vart fall tur. Efter den utflykten ska jag fräsa på pasta och köttfärssås, det blir alla tiders det.Sen blir det absolut inget mer idag. Förutom vila i min egen divan och massa tända ljus. Å imorgon har vi en ny dag och nya äventyr! Ha en trevlig fredag och helg ni med/ Kram

Sov skapligt inatt och lyckades faktiskt sova till halv nio. Tänker att det behövdes efter att natten innan knappt sovit alls. Däremot är min allmän status inte på topp! Det är ju typiskt:-( har känt mig rätt ok denna vecka och lite stark oxå å då kommer naturligtvis nåt bakslag. Jag vet ju att det kommer och ofta 1-2 dagar efter cytostatikan eller om det nu är biverkningarna av strålningen som börjar dyka upp å anfalla mig!? Är liksom svårt att veta vad som är vad och egentligen spelar det väl mindre roll vad det beror på och var det kommer ifrån. Det jag iallafall vet är att det inte är sjukdomen i sig som gör att jag mår som jag gör idag, för cancern ger sig oftast till känna genom smärtor i underliv,höfter och magtrakten och den typen av ont har jag inte! Däremot är jag skadad i mag-tarmkanalen, ständigt kiss nödig och så svider det i munnen och trött på det! Magen går ju att hantera med läkemedel, men svårt å veta vad jag kan äta och vill äta, att vara konstant kissnödig får jag stå ut med och det här med munnen är nytt,kan vara munsvamp tydligen fast jag har aldrig haft det så kanske det svider i mun och hals för att det är nån förkylning som försöker attackera,men jag känner dock inga andra förkylningssymtom än så länge. Är inte det borta imorgon får jag ta ett varv med nån läkare innan jag åker hem. Munsvamp kan vara av cytostatikan så botemedel finns enligt läkarvetenskapen.Vi får väl se. Jag hade ju hoppats att det goda måendet skulle bestå så jag skulle orka vara lika pigg på hemmaplan. Nu är det dock som det är men hem ska jag och resten blir som det blir. Tur jag kan sova på tåget;-)

Idag har jag därför varit i lite ultrarapid liksom. Åt sen och lång frukost med min nya väninna K. Vi har dessutom har det visat sig samma diagnos och gör samma medicinska erfarenheter, jag ligger dock ett par veckor före i behandlingsplanen. Kändes kul att det kom en kvinna nästan i min ålder, började bli lite tråkigt med farbröderna och prostata och sådär;-) Jag märker att kvällarna går lite fortare nu när vi sitter tillsammans och snackar länge över lite mat och sådär. Och vi pratar INTE bara sjukdom! Efter frukosten slappade jag och gick en oerhört kort promix här omkring. Regnet har ju äntligen försvunnit och det är t o m lite varmare. Eftermiddagen var det dax för strålning på schemat, snabbt och effektivt som vanligt. På väg tebaxs blev jag akut sugen på en korv med bröd så hittade en korv kiosk och fick åt mig det.

Sen strosade jag lite på stan, besökte en numera favoritaffär, nämligen Apoteket! Jag har då aldrig,innan jag fick en djävul i kroppen, varit så mycket på apoteket. Alltid är det nåt jag ska ha,fylla på eller prova nytt. Det är ändå tur att de finns! Sen fick jag en sån där längtan efter en bulle så då köpte jag det och tog med till hotellet. Tog upp kaffe från restaurangen och hade em fika på rummet;-) Å då var det dax att sova middag. Somnade snabbt och sovit ungefär en timme. Nu är jag vaken, känner efter lite hur jag mår och om jag ska äta ikväll och isåfall vad? Inte sugen på nåt särskilt så känner efter lite till. Men ifall ni undrar så fick vi en god middag även igår kväll! Idag vet jag inte vad det blir här nere,får som sagt se om jag går ner. Jag måste äta det vet jag! Å imorgon åker jag hem på permis, tack för det./ Kram på er<3