Kom hem igår enligt planen även om det blev lite trubbel på vägen. Men hem kommer jag ju alltid,förr eller senare! Hade ju strålning på förmiddagen å redan där uppstod en viss fördröjning. Det visade sig nämligen att jag de sista fyra strålningssessionerna skulle ha ngn slags superboost,detta innebar då att strålfältens storlek skulle vara omräknade, ytmässigt alltså.Och strålapparaten ska ju oxå vara inställd rätt. Den var ju inte det så en sjukhusfysiker fick kontaktas och sen fick jag min dagliga dos till slut. Å så hade vi en diskussion om mina taskiga vita blodkroppar:-( Hur tänkte jag förhålla mig till det? Känns som jag fick nåt slags kontaktförbud å nästan som att jag borde isolera mig. Jaja, jag fick iaf åka hem och har några restriktioner tills vidare. Det tar ju aldrig slut liksom! Jag har räknat ner nu på slutet och varit stark och trygg i förvissningen om att 11/6 avslutar jag tänkt behandling och sen får jag äntligen slappna av. Men jag undrar vad som kommer hända fram tills dess!?!? Håller dock tummarna att planen håller för snart orkar jag inte mer,så det så.

Idag har det där jävla illamåendet poppat upp igen, snusk! Stör mig och mina planer för dagen. Nu är det typ att härda ut och ta lite piller....brukar ju lindra,ibland mer å ibland inte alls. Har haft en lugn förmiddag och lyckades sova till klockan nio. Det var skönt och välbehövligt. Har just försökt äta lite och sitter nu ute en stund i skuggan. Hoppas på att kunna plantera mina blommor å mot kvällen kanske kanske ta en cykeltur till affären. Hur som helst,underbart att få vara hemma! Hoppas ni har en fin nationaldag där ute!/ Kram