När vi sågs sist var läget absolut under kontroll! Sen har ju ännu en vecka gått å jag har delgetts fler positiva besked som ger lite ny energi och stärker min egen känsla att Jag fortsätter läka på rätt sätt och åt rätt håll. Jag hade ju en läkartid i onsdags för att följa upp mitt höga blodtryck och parallellt med det skulle ju en del provsvar levereras! Natten innan kom de där hjärnspökena ni vet? De som säger att skiten har kommit tebaxs å nu förmodligen i lungorna? Att jag tänkte lungorna är för att jag har någon slags förkylning och det som stör är att jag hostar å låter som ett tröskverk. Nån snuva har jag knappt och min slutsats blev då lungpaj! Det är ju fasiken att jag tror att jag är doktor oxå?. Hur som, jag pallrade mig iväg till vårdcentralen på onsdag morgon, regnet öste ner och hösten var ett faktum. Anmälde mig i luckan och fick sitta i ett för mig helt nytt väntrum! Kom en sköterska och ropade upp Lise-Lotte,jag reste mig förstås,men se där,vi var fler Lise-Lotte!! Å inte var det mig dom menade heller. Fick snällt vänta lite till jag! Sen så,in på rummet o vila i väntan på läkaren. Fjärilarna fladdrade på men kände oxå att det här kommer bli bra och jag kommer gå härifrån å vara nästintill frisk! Åå så blev det ju oxå. Samtliga mina blodvärden, lever,njurar,hjärta och lungor är som de ska! Blodtrycket håller rätt nivå,tack vare mediciner,men ändå! Kände mig förstås supernöjd och glad. De biverkningar som är kvar är det bara att förhålla sig till liksom tröttheten. Det vet jag ju vid det här laget och bara hantera och fortsätta framåt i lagom takt! Så ingen lungpaj med andra ord,men jag har fortfarande en jäkla hosta......

Vad har annars hänt i veckan?? Jo har hunnit med att fira en fyrtioåring på jobbet, även en femtioåring, så tårta har stått på agendan! Å en hel del arbete,både roligare saker å en del lite sådär småtråkiga. Jag märker dock att jag prioriterar annorlunda. Är inte lika delaktig i precis allt och känner mig bekväm i det. Avstår hellre från vissa saker och lägger energi på det som behövs. Orkar ju inte heller ösa på och inte heller åka kors å tvärs på exakt allt. Det är ju ff så att jag är viktigast och så länge jag gör det jag är anställd för är det helt lugnt,så det så!

Igår var jag ledig å ägnade dagen åt begravning av en anhörig. Aldrig roligt eller bekvämt men ett nödvändigt ont. Allt gick bra och vi hade en fin stund tillsammans i kyrkan. Konstigt det där, vi ses,hela släkten nästan bara vid dessa tillfällen. Å andra sidan det är liksom livets gång för det enda vi vet säkert är att vi ska dö....usch tungt å tänka på så jag släpper det just nu!

Idag är det helgdag,stilla å tyst därute. Jag skrotar runt i grodrocken och har det bra! Vankas lite party till kvällen med god mat å trevligt sällskap, blir bra det! Så jag hoppas ni oxå har en bra och stillsam helg!/ Kram

Lördag igen då! Kör nyhetsmorgon lördag med tända ljus och lyxfrukost. Gillar som sagt att ha lång startsträcka när tillfälle ges. Kroppen småknorrar lite,men jag tror och tänker att det fortsätter åt rätt håll. Sömnbristen är fortsatt sådär. Är glad att jag ändå får några timmars sömn och när det är helg kan jag faktiskt sova precis när jag vill! Även om det är sällsynt att jag sover på dagen, är lixom inte min grej?

Veckan har gått rätt fort. Dagarna rullar ju på vare sig jag vill eller inte. Arbetsuppgifter och verksamhet ger alltid nåt att göra och en hel del att reflektera över. Fortsätter således med att stå emot den där känslan av att kasta mig in i allt. Då kommer jag inte att fixa det! Märker ju att kapaciteten inte är som förr och att hjärnan inte riktigt följer med. Att hjärnan är sån stör mig förstås, jag är ju van att ha många bollar i luften samtidigt och har trivts med det men det är ju inte så längre. Funderar naturligtvis på om det alltid kommer vara så nu!? Iså fall är det ytterligare något jag behöver acceptera och anpassa mig till. Tankarna cirklar ju oxå runt om omgivningen märker det och framförallt om de accepterar det? Ingen har egentligen påtalat det. Jag vet i vart fall att jag pratat om det i en del sammanhang och hoppas på att om andra märker det oxå påminner mig om att saker och ting tar tid. Hoppas kan jag ju alltid!

Har i allafall varit på en del trevligheter under veckan. En eftermiddag vistades jag på en annan enhet där det invigdes nya lokaler med pompa och ståt. Det innebar fina möten med numera pensionerade kollegor och tårta förstås! Alltid gott?. Utöver den tillställningen har jag även med mina närmaste kollegor varit på en 24 timmars boost! Bodde väl inte så flott men ställets matmenyer väger upp det och deras dessertmeny är fantastisk! Hur mycket gott som helst och man är nästan mätt än...Det minst roliga med den vistelsen var nog när vi skulle ta gruppfotot. Fem grader ute och konstant regn och blåst på det. Några stod i kortärmat, det funkade ju sådär! Jag var iallafall glad att vi såg rätt lika ut och frisyrer var inte riktigt att tänka på. Hur som helst, bilden är tagen och jag väntar med spänning på resultatet!

Eftersom det är helg har jag inga stora planer. Blir en tripp på stan tänkte jag. Nåt storkok ska hinnas med och en och annan form av social samvaro bör hinnas med. Dessutom har jag fyllt bokförrådet för hösten så lite läsning tänker jag mig oxå. Önskar er en fin helg förstås/ Kram

Se där, helg igen. Ute höstväder med trots allt vackra färger och en snabb glimt av snöblandat regn! Men vad gör väl det om man som jag har sol i sinnet!? Inte ett dugg alltså? Det här var alltså första veckan jag skulle arbeta på heltid. Jag var inställd på att det skulle bli lite slitigt och kroppen hade jag ju uppmanat att hänga med och helst inte komma med protester. Nu blev det inte riktigt så men jag höll ihop och veckan har gått i rasande fart!

Det jag märker är att såväl fysisk som psykisk trötthet kommer aningen fortare än innan djävulssjukdom och omfattande och ingripande behandling. Skulle nog kunna gå isäng betydligt tidigare men sover ändå inte mycket så jag vet inte om det skulle bli någon större skillnad faktiskt. Hur som helst, det blir inte särskilt mycket gjort när jag kommer hem vid halv sju. Har dock bestämt att det är okey och fokuserar på att få i mig mat och sen lite sofftid. Det får vara så just nu! Huvudsaken jag orkar helt enkelt.

Apropå mat, jag har ett nytt grepp, för att säkerställa att jag får i mig mat på vardagar ska jag laga mat på helgen och göra matlådor! Bara värma sen med andra ord. Vi får se hur det går med den föresatsen?

Jobbet under veckan har i vart fall rullat på. Finns som vanligt en hel del att göra. Å jag har hittat gasen typ och nu återstår att se om jag kommer få ihop gas och broms!? Det är fortfarande inte min starkaste sida. Så fortsättning följer nog på det momentet...... Hur som helst kan jag konstatera att jobbet fortfarande är roligt och inspirerande, om än inte alla dagar. Kollar dock runt om det dyker upp andra arbeten att söka och se om jag möjligen är attraktiv ute på arbetsmarknaden. Dock är inte utbudet det bästa så jag stannar där jag är, i vart fall ett tag till!

Har även varit ute på två trevliga luncher med fina människor,som jag knappt träffat under min sjukdomstid. Sånt inspirerar och gör mig glad! Mer av den varan tack? Å ytterligare bonus denna vecka var ett paket i brevlådan. Ett paket fyllt med mina favoritsaker, alltså grodor och skumbananer! Kram till L för den presenten?

Idag städar jag lyan rejält och är strax klar. Planen för resten av dagen är en tripp på stan och införskaffa råvaror. Det betyder ju att sen ska jag köra lite storkok och matlådor. Tur jag gillar att laga mat!

Därför önskar jag er en fortsatt trevlig helg. Fylld med vila, värme och kärlek!/ Kram

Söndagen lider mot sitt slut och jag har haft en bra helg! Det första överväldigande lyckoruset har stillat sig något och jag börjar ta in att jag faktiskt är cancerfri! Känslan när jag tänker och säger ordet går inte beskriva liksom. Vill typ ena minuten skratta hysteriskt och andra minuten öppna gråtkranen och gråta en stund! Det är något som släppt nu och spänningen jag burit på har väl klingat av! Å inte gör det nåt så länge jag gråter glädjetårar?. Det lite tråkiga är ju att kroppen och jag fortsätter vara oense och biverkningarna stannar uppenbarligen kvar ett tag till. Ja ja jag kan väl inte få allt på en gång, gilla läget och kämpa på. Det jobbigaste är sömnbristen....men det löser sig nog med tiden.

Hur som helst,igår blev det lite firande i lyan. Kändes bra och som ett avslut och början på något nytt! Gäller ju att fira så länge det går så det blev tårta idag med! Underbart och gott! Nu har jag lämnat cancervärlden så smått och vill absolut inte dit igen. Nä fuck cancer!!

Nu vill jag oxå dela med mig av en situation jag hamnade i häromdagen som än en gång visar att den där jävla cancern dyker upp överallt! Jag var på stan och skulle köpa ljung, stötte då ihop med en gammal kollega Som just avslutat sin andra behandling för bröstcancer. Hon fick ett återfall efter typ femton år?. Vi började prata och en klassiker numera är att jämföra håret, färg och längd typ. Hon har fått lockigt hår men vi har samma färg dvs. klädsamt grått med vita inslag! När vi står där och har avverkat hår och gått över till att utbyta erfarenheter av biverkningar och hjälp för dem vänder sig en tredje kund sig emot oss och säger: tjejer jag har gjort samma resa som er och tar tacksamt emot tips! Ja det är klart vi delade med oss och jag tänkte; den här sjukdomen finns överallt och drabbar alla på ett eller annat sätt! Kassörskan såg lite förlägen ut men jag är ju som jag är så jag sa åt henne att slappna av och bjöd in även henne i diskussionen. Blev till slut en riktigt trevlig sammankomst på stans blomaffär?.

Imorgon är det dax att jobba igen och fr om nu tänker jag jobba heltid. Får vi se hur det går. Håller tummarna att det ska funka och gör det inte det så får jag väl backa och göra om och göra rätt!/ God afton på er/ Kram

Jajamän äntligen har jag kickat djävulen riktigt rejält!! Idag är det glädjens dag för mig och tårarna har trillat flera gånger. Tror all spänning,oro,ångest och längtan till livet släppte efter dagens besked. För alla dem som tänkt på mig idag,kanske hållt tummar å tår,bett till högre makt om ett positivt besked har oxå tårarna rullat! Som att öppna en kran och det inte går att stänga av liksom! Jag är så jävla glad,så stolt över mig själv och att jag trots mina egna tvivel,min uthållighet och förmodligen mina styrkor i mig själv tog mig igenom denna helvetesresa. Toppar och dalar,smärtor och annan skit. Men nu så kliver jag av cancertåget och sätter mig längst fram på ett framtidståg,så det så!!

Åkte ju till Örebro igår kväll, en del oro kröp på mig ju närmare jag kom. Förnimmade smärtor lite här å där, på slutet av resan hade jag egentligen cancer i typ alla kroppens beståndsdelar! Å det är ju typ inte roligt överhuvudtaget. Men jag kom fram och plockades upp av storebror. Tur eftersom jag förmodligen annars fortfarande suttit på ett tåg överöst av cancer. Hos bror blev det God mat och trevligt sällskap å tv på det. Somnade nog vid ett eftersom kroppen var spänd som en fiolsträng. Vaknade tidigt,stack i fötterna och vallningarna hälsade förstås på i vanlig ordning. De kommer ju ungefär samma tid nästan varje natt och blir mer å mer en vana,dock ingen kul vana;-)

Sagt och gjort,lyckades somna om och lurade i soffan länge. Kaffe på det och någon slags avslappning inför det kommande läkarbesöket. Till slut blev klockan ett och vi åkte till ÖUS....Allt var sig likt där och samma dam i luckan på Onkologmottagningen. Incheckad å klar...väntan..å så kom hon! Min doktor Louise,glad som vanligt. Berömde mitt hår igen! Jo jo, försökte förstås göra mig avslappnad,det där har jag ju avslöjat för länge sen. Genomförde gynundersökning och ultraljud. Det enda jag tänkte på när jag låg uppfläkt med benen i gynstolen var ju röntgensvaret! Herregud,Hur länge skulle jag behöva vänta liksom!?!? Ok undersökningen visade på fortsatt fin läkning,dock lite sammanväxningar och strålfibros runt livmodertappen....jaha nån ny biverkning och det är det jag känner när jag tror det är tumören. Puh där kom lättnaden lite grann. Får fortsätta bäckenövningarna kan det ge med sig med tiden! Inget farligt iallafall. Sen så,på med kläderna och nu var det dax! Alltså tumören som i januari var som en apelsin är nu nästan ett russin!!!!! Fattar ni, den finns nästan inte!! Den har heller ingen aktivitet och har inte spridit sin jävla skit någon annanstans i min kropp!!!! Tårarna kom blandat med glädje, jag blev så glad så glad!! Jag klarade DET! Numera kan jag kalla mig överlevare. Känn på den;-) Jag visste inte hur fort jag kunde komma ut från Onkologen men snabbt gick det.

Jag ska tebaxs om tre månader och fram till dess och förhoppningsvis efter det ska jag må bra,leva och leva och leva!! Skuttar fram och trallar glatt;-) Fuck you tumördjävul!!! Just ikväll är jag helt smärtfri, full av kraft,styrka och livsglädje! Å imorgon är en annan dag förstås. Kommer fortsätta blogga eftersom det är många av er som uttryckt att ni vill fortsätta följa mig. Å egentligen tar ju denna cancerresa inte slut. Drygt fyra år till jag blir friskförklarad så vi ses igen/ Väl mött/ Puss å kram

God morgon! Här sitter jag,med en stor kopp kaffe. Onsdag morgon och jag har sjukdag, visserligen en planerad och känner mig inte sjuk! Men jag kallar det för återhämtningsdag eftersom jag jobbar 75% och då får Lotta snällt vila! Det är viktigt och min kropp fortsätter ju med lite protester och de kan jag hantera. Det som känns är just trögheten i kroppens gångjärn, ni vet armveck,knäveck och axlar typ. Ibland är det som om att jag inte har någon smörjvätska, dvd ledvätska! Detta för att mina slemhinnor är lite sådär ihopskrumpna;-) Ni fattar va!?!? Hur som helst,jag tror iallafall att mitt dagliga intag av den kallpressade linfröoljan hjälper till med smörjningen. Det är allt annat än gott,men eftersom det tycks vara till hjälp fortsätter jag använda det och på sikt kommer ju slemhinnor och ledvätskeproduktion att återhämta sig!

Det börjar ju närma sig dagen för provsvar på röntgen och fjärilarna i magen har sakta men säkert börjat göra sig påmind. Jag förnimmer lite lite smärtor från tumörområdet men fortsätter intala mig att läkprocess pågår och att tillfrisknandeprocessen inte klingat av. Det är min fasta övertygelse och om EN vecka så vet jag! Då blir det förhoppningsvis lite lugnare igen och inte fokus på provsvar och cancerhelvetet. Men men nu härda ut med en ibland olidlig väntan:-(

På jobbet rullar det på! Känns nästan som förut och mitt problem är ju att inte jobba mer än planerat. Ni som känner mig vet att det inte är min starka sida;-) så jag är tacksam att jag har kollegor som påminner mig när jag trampar på gasen. Ni vet gasa och bromsa samtidigt.....en konst det med!

Idag har jag tänkt mig lite trevligt hushållsarbete såsom avfrostning av frys och fönsterputs. Hösten är ju här och rätt va det är kommer ju snön eller förresten jag såg ju första snön redan förra veckan! Det var nog första gången jag såg snöflingor komma nedsinglande redan i september. Som tur var drog de lika fort!

Till sist! Idag är det Internationella bröstcancerdagen och det hedrar vi genom att bidra i Rosa Bandetkampanjen och ikväll tänder jag ett ljus för alla dem som kämpar mot cancern, för de som överlevt och för de som förlorade kampen mot djävulen<3 Delar oxå med mig en bild på mitt armband som symboliserar gynekologisk cancer och genom det stödjer jag cancerfonden. Ska köpa ett Rosa Bandet oxå!/ Kram

Hello! Nu upptäcker jag ju att jag inte bloggat på ett tag;-) Egentligen finns det alltid något att skriva å berätta om, men behovet hos mig kanske inte är lika stort som förut. Men jag gillar att skriva och vet att några av mina följare saknar mina inlägg, så här kommer det! Håll till godo;-)

Ja sist vi sågs hade jag just klarat av behandlingskontrollen och fortfarande går jag å väntar på provsvar! Jag har intalat mig, att eftersom ingen ringt så kanske,kanske är det inget alarmerande som setts på röntgenbilderna! Kan ju förstås vara helt tvärtom oxå.....men jag fortsätter hålla fast vid positiva besked så länge jag inte vet något annat,så det så! Kroppen känns faktiskt skapligt hel för tillfället. Rygg och ben tramsar förstås men ändå inte lika intensivt som tidigare. Det som stegrats sista veckorna är sömnstörningar:-( Jag som under hela cancerrresan egentligen sovit ok, men nu vaknar jag nästan varje natt med vallningar från hell....det är inte roligt och spelar liksom ingen roll om jag ligger med el utan täcke,fönster öppet el stängt. Känslan är att jag sakta flyter bort, och svårt att somna om när det går tebaxs! Det är lite påfrestande då vi alla vet att sömn är viktigt och jag ska i samband med nästa besök hos onkologen höra mig för om lämplig insats utifrån mina behov! Se där,nu tänkte jag ungefär som på jobbet;-)

Idag unnade jag mig därför sovmorgon och har fortfarande morgonrock på! Och kanske blir den på hela dagen:-o Fast troligen inte! Hur som helst,arbetsveckan som gått har varit rätt intensiv. Varit på tjänsteresa ett par dagar och bott på hotell. Tjusningen med hotellnätter har dock falnat efter vårens långa och tråkiga hotellvistelse,men det får gå! Det roliga var ju att träffa mina kollegor och känna att jag nog av dem varit lite efterlängtad trots allt! Sånt värmer gott<3

När det gäller jobbet,känner jag nog att jag kommer allt mer tillbaka till den vardagen. Börjar känna igen det mesta,såväl positiva som negativa saker/förändringar i organisationen. Jobbar med att beta av saker som ser ut att blivit liggande under min sjukdomstid. Blir dock extra jobbigt när jag samtidigt ska hantera det som kommer in i ganska raskt tempo. Och att i detta känna viss avsaknad av inspiration gör det än mer komplicerat. Kanske är det dax att på riktigt ta steget till andra arbetsuppgifter eller t och med annan tjänst. Tänker att det ska jag ta ställning till när jag om sådär elva dagar får min dom. Då vet jag resultat av behandlingen och oxå en preliminär prognos framåt. Det kan bli startskottet på någon förändring!

Men här och nu tar jag emot en ledig helg med lite lagom aktivitet. Upprätthåller min sjukgymnastik och promenader i ett höstigt Hudik. Till veckan blir det jobb, provtagning och besök hos sjukgymnast. Med andra ord, full agenda! Önskar er en fin helg och glöm inte att ta hand om er/Kram

Ja då så, igår var jag på en tripp tur å retur Örebro. Dagen började bra och tågresa å tågbyte på nervägen innebar inga problem. Det som var lite jobbigt var ju att fasta från tidiga morronen å inte ens tuggummi är egentligen ok. Men jag tuggade tuggummi ändå;-) Lite wild and crazy liksom och jag tror inte det i sig påverkar röntgenresultatet. Däremot fick jag ju dricka vatten, man ska ju dricka cirka en liter vatten innan man påbörjar andra förberedelser inför PET/CT. Det innebär ju som ni förstår ett jäkla spring på toa, så på det viset är det mest smidigt att åka tåg dessa tillfällen. Jag kom till Örebro runt elva och undersökningen skulle ta sin början 12.45 Lite tid att slå ihjäl, och med kraftiga hungerkänslor i bagaget och fasta var ju inte ett lunchbesök på agendan. Nä nä fortsatte pimpla vatten och gick i sakta mak till ÖUS, i vackert höstväder.

Det jag märker är att när jag går in på sjukhuset händer nåt, det är som om att hela behandlingstiden med allt vad det inneburit för mig,sköljer över mig. Kroppen liksom sjunker ihop och jag slår av på takten! Underlig känsla fast förmodligen inget konstigt tänker jag. Mina minnen från ÖUS är ju av blandad kompott och hjärnan tar väl in de intryck som dyker upp. Hursom helst, jag gick till sjukhusparken och strosade lite och fortsatte pimpla vatten. Allt såg lika ut, stötte till och med ihop med personal från Onkologen och de kände nog inte igen mig tror jag. Gav mig heller inte till känna! Nä nu började ju fjärilarna i magen fladdra inför undersökningen. Fast den har jag gjort två gånger förut och det har funkat utan större problem men det är ju resultatet av den som känns så avgörande för min framtid typ!

Till slut drog jag ner till bunkern, röntgen ligger nere i källaren,väl isolerad från andra delar av sjukhuset,antar det är med anledning av radioaktiviteten som finns runt detta! Kort väntan i väntrummet,sen var det dax. Börjar kunna även dessa rutiner nu,av m smycken och låsa in mina prylar. Stick i fingret,blodsocker ok. Får en nål i armvecket där kontrastmedel ska sprutas in. Gick bra,inga problem idag att hitta ett kärl! Sen är det bara att lägga sig å vänta,ytterligare en liter vatten ska intas. Det lustiga är att jag fick samma sjukrum igen, tredje gången gillt! Å det andra lustiga är att i det rummet somnar jag varje gång så även denna gång. Vilket är bra,för hur kul är det att ligga still i närmare två timmar?! Man får inte läsa,nä nä kolla tv och med jämna mellanrum tömma blåsan. Det radioaktiva medlet/isotoperna kommer som vanligt i aluminumbehållaren! Allt gick i vart fall enligt plan och i röntgenmaskinen fick jag lite panik! Fokuserade och djupandades, vilket gjorde det hela lättare. Ja så efter sådär två timmar var jag genomlyst å klar. Kastade mig över en banan så fort jag kom ut! Tänk va gott det var;-)

Nu väntar det kanske svåraste med den här sjukdomen, nämligen lång väntan! Jag vet alltså lika lite idag som igår Hur min kropp mår, Hur kroppen har svarat på drygt fyra månaders cancerbehandling. Jag kan naturligtvis lyssna på kroppen och dess signaler och få en uppfattning. Problemet blir ju att jag förmodligen varit cancersjuk länge,fast jag mått rätt bra då också. Blir kluven och vet egentligen inte hur jag ska tänka...Därför bestämmer jag mig för att,så långt det är möjligt,fortsätta tänka att jag är frisk!!

Jag har tid för läkarbesök 7/10 och då mina vänner får vi svart på vitt hur jag och min kropp mår!! Fram till dess finns inget alternativ så det så. Ja efter avslutad undersökning smakade såväl bananen som en Sibyllaburgare makalöst gott! Även kaffet var gudomligt;-) Hann med fyra tåget och tuffade hemåt. Sov lite och läste lite. Tyvärr var det lite förseningar så anslutningståget fr Gävle var lite i fara,dock körde vi in lite så jag skulle hinna. Jag hann men nästa tåg hade då drabbats av tekniskt fel så det blev en knapp timme av uttråkad väntan i Gävle:-( Till slut kom jag iallafall hem, vilket vi ju alltid gör,på ett eller annat sätt. Idag är jag ledig och tänker vila lite,Ben å rygg mår inte superbra av allt stillasittande igår! Men det går över och imorgon är jag på gång igen! Önskar er en fin höstdag/ Kram