Vilken vecka, intensiv, inspirerande men oxå slitsamt! Sitter nu med magen full av mat och en stor kopp kaffe. Väntar in kvällens valdebatt samtidigt som jag ger mig tid att reflektera över hur veckan varit och hur fort det gått. Huvudet är fullt av tankar,funderingar och ett uns av vemod. Vemodet härrör nog från att djävulen ånyo gör sig påmind samt det faktum att PET undersökningen närmar sig,med allt vad det kan komma att innebära för mig och min framtid. Min oro kommer å går,liksom förnimmelser från den där jävla tumören!! Jag vill så gärna tänka att jag är så frisk jag förväntas vara efter en tuff och lång behandling. Å det är ju just det! Jag känner mig frisk och relativt pigg vilket jag ju gjorde när jag var sjuk oxå, eller framförallt tills jag startade behandlingen 14/2. Tänk va konstigt egentligen, jag har gått med djävulen i kroppen kanske i år till och med utan att ha fattat det överhuvudtaget. Ibland känns det som jag håller på att bli lite galen när jag fastnar i det tänket. Så jag vill inte fastna i det! Nä jag försöker fokusera på det positiva och dyker ner i det där svarta hålet stundvis. Det är nog att gilla läget och tacka livet att jag fortfarande lever och har tänkt göra det länge till!

Som sagt intensiv vecka, arbetat fyra dagar och varit rätt aktiv. Har producerat det jag tänkt och börjar alltmer få grepp på mina arbetsuppgifter och vad som väntar runt hörnet. Min arbetskapacitet är det inget fel på, även om jag kan uppleva att jag är betydligt tröttare på kvällarna numera. Det är ju oxå ett faktum, att det troligen skulle bli så. Finns heller inget botemedel mot det. Det är ju den där tröttheten efter all stress min kropp utsatts för och det faktum att jag inte läkt ihop,vare sig fysiskt eller psykiskt. Den processen pågår och kommer fortgå lång tid framöver. Men som sagt rätt pigg är jag!

Igår besökte jag Bengan min sjukgymnast. Ny behandling, nya övningar i hemläxa. Behandlingen ger resultat, blir bättre för varje vecka. Nu blir det paus tre veckor och under den tiden dagliga promenader och lite övningar på rumsgolvet! Nästa gång jag ska på behandling hos Bengt blir det oxå en grundlig undersökning av foten som är knas. Håller tummarna att det går att lösa!

Jag var ju oxå på hälsocentralen igår. Spolade venporten! Å bara så ni vet, det gick helt smärtfritt och jättesnabbt. En positiv överraskning och kanske kanske får jag ta bort den om några veckor nu. Vore ju ännu en seger för mig och ytterligare ett steg mot friskhet och ifrån djävulen. Så totalt sett är jag ju i skaplig form och ser framemot lugn å ro över helgen. Nästa vecka väntar många resor, måndag Gävle, tisdag Härnösand och sen Örebro tur och retur på onsdag. Kommer bli en hel del mil i kroppen min, hoppas jag pallar! Återstår nu att önska er en fin helg!/ Kram på er<3

Jag blir galen! Igår fick jag typ ägna halva dagen åt att jaga sjukvård och läkare...Har ju varit lugnt på den fronten ett tag, men tur jag har lärt mig nu att det är att liksom ligga på själv och inte ge upp. Men min bestämda uppfattning är fortfarande att det krävs nästan att man är tillräckligt frisk och envis för att orka! Stackars de som inte riktigt orkar å förmår å ändå ska behöva hålla på att jaga,jaga å få hjälp:-(

Det började igår med att Försäkringskassan ringde, mitt läkarintyg hade inte landat på deras bord. Meeen, jag har ju ringt om det två gånger redan. Ja ja, ringde till Örebro då, fick prata med en sjuksköterska, som absolut gör så gott de kan. Hon lovade att, igen, pressa på läkaren. Eftersom intyget inte kommit och min gamla sjukperiod avslutats innebär det ju att jag inte kommer att få min sjukpenning...Jo jo, det struntar nog läkaren i. Och det är ju en jäkla tur att jag är sparsam så jag reder mig ändå. Men trots det, rätt ska vara rätt. I skrivande stund vet jag inte om det är på väg,men får kolla igen på måndag.

Sen ringde jag hälsocentralen eftersom det är dax att spola venporten, den har jag valt att ha kvar tillsvidare, ifall det blir aktuellt med ytterligare behandling efter nästa kontroll. Ja å hälsocentralens röstbrevlåda lät meddela att deras telefonkö var fylld för dagen, så välkommen en annan dag...ja vad säger man!?!? Ok då ringde jag gynmottagningen, de kunde inte heller hjälpa mig men kanske kunde jag fråga om min kontaktsjuksköterska kunde bistå? Ja visst sa jag, kan jag få ett telefonnummer till henne då? Nix, vi ber henne ringa upp, å det borde ju funka lika bra tänkte jag. Å sen har det varit tyst....

Fan ibland blir jag frustrerad av trams och svårigheter som bara tar energi. Kan konstatera att min känsla av att bli näst intill övergiven av svensk sjukvård förstärktes igen. Jag förstår mycket väl att det finns andra som oxå behöver hjälp, men hur svårt ska det vara liksom!?

Hur som helst, idag är det lördag och en fin solig dag tycks stå för dörren. Så nya friska tag och en förhoppning att allt löser sig på måndag!/Vi hörs/Kram

Joråsåatt...nu har jag avverkat de första fyra arbetsdagarna på återgång till jobbet! Woow, det gick. Känns bra att vara tebaxs på ordinarie tjänst! Nu vet jag ju vad jag ska göra å det finns en hel del att göra märker jag. Min agenda har snabbt fyllts på å september har knappt några luckor kvar! Blir spännande och en utmaning för mig att arbeta deltid. Nu gäller det att pussla, tänka och prioritera. Och inte att förglömma prio nummer 1, det är JAG.Klappat å klart;-)

Jag kan berätta att dagarna gått fort och jag har hållt mig inom ramen för hur många timmar jag ska göra/vecka. Antar det funkar bättre från början men ska göra det jag kan för att hålla i. Inledde veckan med morgonmöte och tog tillfället i akt att kort informera mitt arbetslag om min nuvarande fysiska status. Bestämde mig för att det är viktigt för mig att de vet lite om min hälsa och om vad som kommer hända härnäst. Jag vill ju tro och har alltid trott att säga som det är och inte hymla i längden är det bästa för alla inblandade. Slipper det bli så jobbigt för mig om det går åt skogen, så tänker jag. Naturligtvis började jag gråta när vi pratade prognos mm men hur många av oss levande varelser upplever att det är lätt när man som jag nästan säkert vet att jag inte blir 100 % frisk från djävulen!?!? Jag har heller inga problem med att visa om jag blir lessen, det ligger inte för mig liksom.

Hursom helst veckan gick fort och kroppen hänger ihop än så länge. Märker det tar mycket kraft att pendla 26 mil varje arbetsdag, tur jag kan slumra på tåget, får jag lite vila oxå. Mitt knasben hänger kvar, tycker ändå att det är skillnad. Hoppas å tror att behandlingen hos sjukgymnasten bidrar till det,samt det faktum att jag nu är fysiskt aktiv på ett helt annat sätt än jag varit på väldigt länge. Det här kommer att bli bra, det måste jag tro! Var till sjukgymnasten idag och det kändes bra å var inte fullt lika plågsamt som förra gången. Fick ytterligare en övning att genomföra hemma. Kämpa Lotta!!

Ikväll efter jobbet unnade jag mig pizza på lokal med en vän. I ett fantastiskt väder. Hudik levererar helt klart;-) Nu däremot hänger jag i divanen och huvud och kropp är trött men nöjd. Framför mig har jag fyra fridagar som ska fyllas med avslappning, trädgårdskalas och ett eller två besök på Hälsingemarknaden. Perfekt! Ha en fin helg ni med/ Kram

Ja herregud vem trodde det skulle bli tufft å jobba tre dagar på en vecka!?! Jag vet inte vad jag möjligen trodde, men nu har jag avverkat tre dagar denna vecka å är trött. Funderar ju naturligtvis hur det kommer bli fortsättningsvis, men nu är planen spikad så bara att testa och känna efter. Jag är mest trött i benet och lite i huvudet. Tar lite på mig psykiskt känner jag att vara fokuserad och koncentrerad men oxå att vara med andra! Ni vet på väg ut ur cancerbubblan verkar nog inte så lätt ändå. Gäller ju oxå att hålla isär saker och ting och planera förnuftigt och strukturerat, vilket blir svårt när jag känner en viss splittring i skallen. Jävla skitsjukdom! Förstört så mycket för mig och den där djävulen i kroppen gör sig numera påmind. Med anledning av bland annat det kontaktade jag läkaren i tisdags och beskrev de här känningarna i nedre regionerna, och naturligtvis kan de inget säga, finns ju två alternativ. Antingen är det pågående tumöraktivitet eller läkprocess. Oavsett är det störande och får igång mindre roliga tankar.

Jag lyckades iallafall få igenom att få genomgå PET rtg lite tidigare än planerat så 17/9 är det dax. Det innebär att nu blir det ny väntan, ångestkänslor å skit:-( Jag får väl vara tacksam att jag iaf haft en period när det känts rätt ok. Inte annat göra typ! Men gläds åt att smärtor i Ben å rygg ändå verkar på bättringsvägen. Har varit till sjukgymnasten och fått behandling samt övningar att göra hemma. Ny behandling nästa vecka är bokat å klart.

Jag kom oxå överens med läkaren om att, helt enligt mitt eget förslag,börja jobba som vanligt på måndag,75 % under september och oktober. Får vi se hur det går. Inget är ju huggit i sten. Bara backa om jag känner att det inte funkar eller att jag helt enkelt inte orkar och förmår. Har ju tänkt jobba tre dagar i Gävle och en dag i Hudik, kan ju förhoppningsvis bidra till att energin räcker lite till. Prova mig fram alltså!

Ja annars har veckan rullat på. Inga hjältedåd har jag uträttat än så länge å andra sidan som min vän Annika sa: Du har ju uträttat hjältedåd så det räcker för iår... Jo sant det faktiskt. Ser oxå att min almanacka fylls på rejält trots att jag inte ens börjat jobba på ordinarie tjänst än. Ser ut att bli en spännande höst med mycket förändringar, utmaningar och ett lite kul erbjudande att ta ställning till har dykt upp. Sånt gör mig stolt å glad å jag ser det som ett erkännande att jag är BRA på det jag gör i statens tjänst! Nu planerar jag soffläge en stund och tre dagars ledigt ligger framför mig. De ska fyllas av lite olika aktiviteter och VILA;-) Önskar er allt gott/ Kramis

Tänk hur det blivit för mig! Förut körde jag liksom på åt alla håll. Stannade sällan upp vare sig privat eller på jobbet,typ 200 knyck hela tiden. Numera kommer jag på mig själv att det om inte alltid iallafall ofta att jag gör saker på andra sätt. Å det är inte det att jag mår dåligt eller illa av det utan mer att det är nytt och ibland aningen främmande för mig och kanske för omgivningen oxå,vad vet jag liksom!?!? Bara det här med att kliva upp på morgonen, förr studsa jag upp som en duracellkanin och for fram. Nu ligger jag alltid lite till, dricker kaffet sittande och ger mig tid att läsa morgontidningen eller kollar nyhets tv innan jag ger mig i kast med dagen. Jobbar ju lite på att komma tillbaka till vardagsrutiner, ni vet,stiga upp,frulle och till jobbet. Detta innebär ju oxå att jag inte kan nattsudda lika mycket som jag kunnat i snart sju månader. Å andra sidan jag har alltid mått bra av rutiner så det ska bli bra! Min plan är att kommande vecka arbetsträna tre dagar varav två i följd. Hoppas verkligen jag fixar det, för om jag fixar det,vilket jag tror, går jag upp och jobbar 75% från 1/9! Det kommer ju innebära att arbeta fyra dagar i veckan tills vidare.
Jag har ännu inte förankrat detta med min behandlande läkare men det tror jag inte blir nåt problemet.

Målet är ju att komma tillbaka i ordinarie tjänst under hösten. Lyssnar jag på andra som är/varit i liknande situation finns det olika uppfattningar förstås om hur snabbt man bör trappa upp. Sen är det naturligtvis individuellt hur man väljer att göra. Jag tänker så här: jag känner mig skapligt pigg för det mesta, vet inte hur frisk eller sjuk jag är i grundsjukdomen, det vet jag förhoppningsvis någon gång i oktober och om scenariot då blir det värsta tänkbara dvs att tumören är aktiv och/eller att det uppstått spridning är det ju slutjobbat igen...så jag kör på så länge!

Mitt ben fortsätter tramsa med mig men jag tycker nog det lättat en aning! Hoppas ju på att kommande behandling hos sjukgymnasten ska hjälpa mig att bli fri det onda. Behandlingen börjar för övrigt imorgon bitti,så nu håller vi tummarna för det bästa!

Denna helg har i vart fall varit ok. Igår blev det en lugn dag med hemmapyssel, läsning och en del fika. Idag däremot har jag städat och laddat för strykning. Dessutom blir det fikafrämmande och sen ska jag få komma bort på middag! Blir en bra söndag;-) Jag hoppas ni oxå har en fin dag och får en fin vecka/ Kram

Ska det behöva vara så svårt att få någon ordning på mitt felande ben? Har ju utrett vad det kan vara och än är det skrivet i stjärnorna. Svensk sjukvård har ju redan tidigare hävdat att det inte är cancer utan möjligen östrogenbrist,taskig ledvätska och biverkningar av strålning å cyto. Hm det nöjde jag mig inte riktigt med, testade värktabletter,hände i princip inte ett skit! Den där kallpressade linfröoljan vet jag ju inte om den haft effekt,verkar tveksamt!? Å i ett något tillfälligt tillstånd av förvirring gick jag ju till en kiropraktor som påstod sig kunna hjälpa mig. Resultatet av det blev en mycket tillfällig förbättring som rätt snabbt oxå gick över. Nästan tillbaka till ruta ett alltså. Ja herregud,inte trodde jag att ännu mer skit skulle drabba mig:-( jo jo,bara tugga på å se framåt! Så imorse drog jag iväg på hojen till andra sidan stan, dax att prova en vanlig ordinär sjukgymnast då. Å sedär, här var en man som iallafall var mjuk på handen och hanterade min sargade kropp varsamt och kunde konstatera att ett muskelfäste i höft och nerver i låret fått sig några törnar och krupit ihop typ. Nu blir det därför någon slags behandling och övningar att göra hemma! Tur jag är envis och inte ger upp,även om det ibland är nära. Men än så länge har jag hoppet om tillfrisknade och bot å bättring, så det så!

Förutom att ägna mig åt jakten på fysisk bättring fortsätter jag på min rehabiliteringsplan. Arbetstränade igår och nästa tillfälle är inplanerat på fredag. Kontentan av gårdagen får bli att det är ganska roligt att vara på jobbet, hemtamt liksom. Jag får dock jobba ganska hårt på att inte gapa över för mycket och inte heller kliva någon på tårna;-) Nä nä nu är det som vi alla vet,långsam inskolning och lagom arbetsdagar. Jag hoppas å vill tro att mitt gamla jag dvs arbetsnarkomani lämnade kroppen tillsammans med giftet som kommit och gått i min kropp. Alltså att giftet hade fler än en effekt, om ni fattar vad jag menar?!? Vi får se vart det bär,som vanligt. I dagsläget räknar jag med fortsatt arbetsträning t o m 1/9 alltså drygt en vecka till. Sen så hoppas å tror jag att jag kan höja ribban och öka arbetsfrekvensen. Blir det ordning med Ben å höft underlättar det naturligtvis. Jag kom iallafall på häromdan att känselbortfallet i höfterna faktiskt till stor del är borta! Bara det är ju en vinst, alltså fortsätter iaf delar av kroppen att läka. Å varje känsla av framgång är en seger i sig!! Med andra ord, fortsatt kamp och fokus på att bli frisk!/ Kram

Så kom det då äntligen! Regnet alltså, och det känns så skönt. Jag har ju tyvärr inte kunnat njuta av denna sommar och det vackra vädret,men nu funkar det utmärkt att njuta. Jag har både stått ute i regnet och tagit en promenad i regnet! Underbart;-) Även om jag idag inte har en av mina bästa dagar har jag varit ute å rört på mig. Kroppen signalerade redan inatt att ledvärken från hell var på väg:-( inte så trevligt besök faktiskt och så kommer vallningarna oxå. Bra..allt skit på en gång liksom. Å som vanligt, härda ut och stå ut. Jag funderar mycket på hur länge jag ska ha det såhär!? Min högsta önskan, förutom att överleva,är att få vakna en morgon å inte ha ont nånstans i hela kroppen. Tyvärr verkar det långt dit och det sliter på mig. Smärta äter energi vet ni:-( Jag blir lite låg och då kommer oron för att depressionen ska fånga mig. Det är ju inte alltför ovanligt att den kommer som ett brev på posten i det här sjukdomstillståndet och jag orkar inte med en sån attack. Hoppas på jag hinner värja mig!

Veckan har iallafall rullat på. Jag arbetstränade på torsdag och det kändes bra. Jag märker ju,förstås, att jag gärna vill jobba mer men kropp å knopp försöker signalera till mig, stopp! Ta det lugnt, pröva dig fram och känn efter. Å jag kämpar så gott det går. Till veckan kommer jag oxå att jobba två dagar och jag hoppas även det kommer kännas ok. I fredags gjorde jag grillspett mm till vår lilla gårdsfest. Blev en trevlig kväll och mycket god mat. Nästa gång kör vi en vinterfest!

Resten av helgen har jag tagit det lugnt. Kollat friidrottsem, lagat God mat och pysslat lite. Idag har jag tillbringat tid med min fd svägerska och min brorsdotter N. Jag har liksom tur å;-)vart jag än kommer får jag gofika! Min fd svägerska är en sån hobbymänniska som just nu åker runt på loppisar och köper träprylar. Hon behandlar dem sen med färg och nåt slags vax. Blir jättefint! Jag tingade på ett par saker och det blir kul med lite nya inredningsprylar till hösten. Nu tänkte jag fräsa på lite saffranspasta och sen lägger jag mig med värmedynan. Å imorgon ny dag och ny vecka./ Kram

Nu är jag förbannad! Förbannad på alla jäkla sjukdomar å för dagen på denna cancer! Tänker på den där annonsen som dyker upp lite överallt ni vet, 1 av 3 drabbas av cancer osv...Just nu känns det ju som var å varannan får en cancerdiagnos. Cancern tycks ha nån slags ångvältsteknik å bara attackerar Hej vilt och inte bryr sig om vad den förstör och vilka den tar! Nä den här sjukdomen borde ju utrotas å det helst igår. På två dagar har jag ånyo möts av nya cancerbesked om personer som finns i min omgivning även om det inte är människor som står mig nära känslomässigt blir jag lessen och arg! Så det så. Å det värsta är jag kan i princip inte göra ett skit åt det!! Noll kontroll å om jag kan påverka nåt är väl tveksamt. Det jag gör för min egen del är att kriga på, försöka ta hand om mig och lyssna på kroppen men framförallt leva så vanligt jag kan. För att bidra på nåt sätt är jag månadsgivare i cancerfonden, stödmedlem i Ung cancer och funderar på om jag kan bidra på ytterligare något sätt!? Vill inte bara sitta å se på när en efter en går under. Jag vill bidra på alla sätt jag kan å förmår. Hoppas på att fler ser den möjligheten att bidra med det ni kan, ni vet,många bäckar små.....Jag har ju fortfarande ingen aning om hur frisk eller sjuk jag är men i dagsläget mår jag hyfsat och det får duga för nu!

Igår arbetstränade jag, heldag! Det innebar att sitta i lokal ledningsgrupp fr kl.8.15-16.30 typ och fasiken va trött jag blev fast inte förrän kvällen, då jag somnade i soffan runt halv tio och vaknade vid midnatt;-) Det kan ju tyckas lindrigt att sitta i sådär åtta timmar, men mina ben å rygg är inte skapta för det numera! Måste bli bättre på att stå och gå i sådana sammanhang, idag är inte kroppen superkul heller. Men som ni vet, jag kämpar på! Upptäckte igår att hjärnan kopplar skapligt i arbetsrelaterade frågor och det gör mig glad. Kunskapen och kompetensen finns ju där å jag plockar fram den och använder den igen!

Idag har jag haft besök av Fröken U och hennes snart femåriga dotter. Vi fick en mysig dag med lunch och strosa på stan. Käkat glass har vi oxå gjort. Tack för ni kom! Nu sitter jag på ballis och pustar ut med något stumma ben. Imorgon är det dax igen för en dags arbetsträning, känns helt ok. Å på fredag smäller det! Då har vi gårdsfest och ska grilla i förhoppningsvis strålande sommarväder eller om det regnar grillar vi ute och äter inne. Löser sig nog!/ Kram