Vaknade inatt runt klockan 04.00 Första tanken som slog mig var: Hur i hela friden ska jag orka vara i detta cancerträsk lite till!? Kände mig så spysjuk,trött,ont i kroppen och svettades som en gnu! Jag tror iallafall att de svettas enormt de med! Hjärnan gick lite på högvarv och det blev svårt att somna om. Kände mig överraskad av detta och vet inte var det kom ifrån men idag blev det med andra ord ingen vidare tisdag:-( Jag vet ju att jag har såna här dagar men när de kommer är det bara ett helvete! Hur som helst,jag släpade mig till frukost å åt minimalt. Numer smakar det mesta salt och metall, kaffet börjar oxå smaka riktigt blä. Hatar detta och därför går det sämre att äta nu. Jag äter bara för jag måste och såväl behöver just för att orka. Efter frukost satt jag på sängen och undrade hur jag skulle orka gå till sjukhuset...

Men jag är ju som jag är, så jag gick å jag gick i snigelfart men naturligtvis på plats i tid för dagens behandlingsomgång. Längtade mest till jag skulle få ett rum å lägga mig igen. Fick ett stödsamtal som hjälpte mig lite i svackan. Invägning minus ett kilo...hmhm..dessa vägningar spretar ju åt alla håll! Sen cytostatika kur och tre liter vätska. Vid det här laget vet ni ju att ikväll å inatt blir det konstant tömning av urinblåsan och urindrivande tabletten har jag just intagit. Behandlingen löpte smärtfritt och sen hade jag typ två timmars paus innan strålningssessionen. Passade på att inta en liten lätt lunch och sen satte jag mig ute vid Svartån så jag fick lite luft, kändes gott å välbehövligt. Strålningen funka som vanligt. Kom tebaxs till hotellet först vid halv fem och låg sen å vila å tjattra i telefon. Vid halv sex kommer kvällens date å hämtar mig vid dörren. Underbara farbror Calle 77 bast<3 han är så go! Vi hade tre nya kompisar oxå ikväll. Faaan vad många som insjuknar i cancer:-( Går inte att undvika att tänka så. Men några av gänget avslutar sin behandling denna vecka och jag önskar de all lycka till och hoppas vi ses igen men under andra omständigheter. Tyvärr är det sorgligt nog inte alla som lämnar oss med god prognos. Hur gärna vi än vill tro det, så är verkligheten inte sån. Jävla jävla skitsjukdom säger jag bara!!!

Jag kan också berätta att köket kämpar tappert att upprätthålla standarden på maten. Men det går lite knackigt! Ni kan dock vara lugna, jag bevakar detta som en hök. De lade väl av lite förra veckan när jag var indisponibel,så jag styr upp lite igen;-) Imorgon får jag mina två påsar blod och förhoppningsvis kommer det lite energi tebaxs till jag ska hem på fredag. Nu så dax att förflytta mig till bädden och teven. God kväll och kram!