God morgon mina vänner! Här ligger jag fortfarande kvar på avd.85 och just ätit frulle. Blev inte utskriven igår som planerat,men kanske idag. Igår var det ju dax för sista brachyn,å jag var ju till viss del osäker på om det skulle bli narkos eller ryggbedövning. Morgonen började dock som vanligt med förberedelser från klockan fem. Det som tillkom var tre påsar trombocyter med tanken att värdet skulle stiga tillräckligt för att jag skulle kunna få ryggbedövning. Trombocyter är för övrigt gula kunde jag konstatera. Sagt å gjort jag fick mina påsar och sen var värdet ok. Rullade ner nästan en timme försenad. Därnere väntade bland annat samma narkossköterska som på tisdag och då infann sig ett visst lugn hos mig. De gav mig ryggbedövning, de hade typ blandat en ny cocktail,sa de. Den här gången var det tyvärr betydligt mer smärtsamt men jag fick en liten injektion smärtstillande så det lättade. Jag kan iallafall säga att det tog den här gången! Benen svävade liksom iväg och jag tappade all känsel! Bra mix tydligen;-)

Sen genomfördes allt enligt plan och jag hade inga smärtor under hela processen. Låg och tänkte,jaha det var så här det skulle gå till när det fungerar alltså!? Tänk om, tänk om det varit så från första början....men men nu blev det inte så och jag är en mängd erfarenheter rikare om vad jävlig smärta kan vara och vad det kan innebära såväl fysiskt som psykiskt. Egentligen ingen bra erfarenhet, fast nu är det som det är.

Efter behandlingen rullades jag åter upp på avdelningen med övertygelsen att få gå på hotellet under kvällen. Nu blev det inte så med anledning av förhöjd risk för blödning. Jag tänkte att det är absolut tryggare att stanna på sjukhuset till torsdag morgon. Sov mestadels under onsdag em och fasiken va slut jag var! All denna anspänning sliter ju på mig som jag tror ni förstår. Fick iallafall i mig lite mannagrynspudding mot kvällningen och en del vätska. Sen sov jag igen då! Låg ensam och tänkte inatt har jag eget rum å vad skönt!! Men nä vid niotiden kom en ny patient som skulle dela rum med mig. Så är det ju att ligga på sjukhus,foga in sig i ledet typ. Min medpatient gjorde dock inget väsen av sig men ville ha ljuset på under natten och det innebar tyvärr att jag fick vara vaken delar av natten. Jag behöver kolsvart för att kunna sova. Så det var ju tur jag hade sovit innan.

Så just nu är jag stolt å glad att jag tagit mig igenom denna del av behandlingen och nedräkningen kan fortsätta. Det närmar sig ju avslutningssamtal nu. Jag har nu nio externa strålningar kvar samt två kurer cytostatika. De behandlingsinslagen känns nästan lätta i förhållande till brachyn. Jag mår idag sådär, är mörbultad och det svider när jag kissar och så har jag ett lätt illamående:-( Men jag behöver ju inte ligga kvar på sjukhuset för det enligt min uppfattning. Så jag ska strax duscha och fixa till mig och lämnar förhoppningsvis avdelningen fram på dagen för att återkomma imorgon till veckans sista externa strålning. Hoppas ni har en fin och solig Kristihimmelsfärds Dag/ Kram