Sådär,då är jag åter igen inlagd på onkologavdelningen, helt enligt plan. Ligger på samma sal som sist så det känns lite hemtamt. Min salsgranne kan dock ingen svenska,tråkigt nog så nu får jag träna på att vara tyst. Å andra sidan är jag ju på benen så jag frotterar mig ute på avdelningen och får prata av mig;-)Idag har det ju faktiskt inte varit så intensivt som förra gången jag lades in. Kom hit vid halv tolv, lugn,samlad och faktiskt lite stark! Blev inskriven av ännu en ny doktor,men tack och lov behövde jag inte dra hela min sjukdomshistoria på nytt! Det är jag faktiskt ganska less på nu. Vill tänka framåt och förbi djävulen och fokusera på 11/6 då jag är färdigbehandlad och får avsluta här i Örebro.

Denna nya doktor pratade lite kort och vi fastnade i den lilla lilla njuren, enligt honom är det en njure i typ miniatyr och han sa dessutom att Lise-Lotte du kanske är född med den lille! Ja inte vet jag, men nu borde nån väl komma fram till att katetern kan tas bort?! Den fyller ingen funktion ändå. Det positiva apropå katetern är i vart fall att jag inte var angripen på nytt av stafylokockerna och det är en seger i sig förstås. Fortsättning följer med andra ord ett tag till... Efter inskrivning bjöds det på lunch, paj och sallad, smakade helt ok. Klockan fjorton var det så dax för ny narkosbedömning, de försökte tvinga mig i säng eller i rullstol, men idag VANN jag! Jag gick helt enkelt dit för egen maskin och utan följeslagare, klappat!

Träffade en ung pigg tjej som var narkosläkare och hon ställde då den där frågan som jag kan bli galen på,nämligen, varför är du här igen? Du gjorde ju bedömning för två veckor sen...meeeen Hur svårt kan det vara??? Är de inte läskunniga eller vad är problemet? Så jag berättade hur och varför! Hm Hm sa hon då, Du fick ju riktiga hästdoser av smärtstillande sist och ändå gjorde det ont? Japp sa jag då. Samtalet gled sen över på hur gör vi då imorgon, riktig narkos eller leva på hoppet att ryggbedövningen funkar denna gång. Jag vill egentligen inte bli sövd, så jag håller det öppet. Det visade sig oxå att jag hade för få blodplättar och har de inte förökat sig till imorgon blir jag sövd vare sig jag vill eller inte! De ger nämligen inte ryggbedövning om jag ligger under ett visst gränsvärde. Med andra ord,allt kan hända imorgon bitti!

Just nu känner jag mig inte orolig för morgondagen, men jag vet att ångesten kommer att poppa upp imorgon bitti och då gäller det för mig att härbärgera den på bästa sätt. Håller tummar och tår att behandlingen går betydligt bättre imorgon än sist och att jag slipper kräkas efteråt! Min kropp som ni vet behöver all energi för att fortsätta fungera och ta mig fram i kampen mot djävulen. Därför har jag just fyllt på mer näring, det bjöds på kyckling och ris! Ikväll blir det till at trixa med lite lavemang och skrubbdusch men först ska jag gå ut och gå. Finns en liten fin runda här utanför på dryga kilometern, blir alldeles lagom. Vi får se när vi ses nästa gång! Bjuder på ett självporträtt ikväll, så ser jag ut innan behandlingen;-)/ Kram