Nu så äntligen kraft å ork och tillgång t Wifi. Vilka dagar jag haft och har,vet inte om jag kan kalla det äventyr snarare pest,pina och helvete. Men nu så har jag iallafall genomfört 2/4 brachybehandlingar och det blev ingen rolig upplevelse. Vi backar väl några steg tillbaka så ni får en inblick hur detta har varit och är eftersom jag fortfarande ligger på sjukhuset och sprätter med tårna! Jag åkte ner på måndag och skrevs in på avd 85. Blev inskriven av en grekisk läkare,dock ingen sån grekisk gud;-) Sen drog allt igång och som vanligt dålig logistik. Träffade en indisk läkare för narkosbedömning inför kommande ryggbedövning och sen bar det iväg till röntgen för att byta njurkatetern och så tog vi en sväng på strålningen oxå. Ja herregud vilken hets och stress! Men alla moment gick enligt plan och det blev ju lite som en internationell vårdtripp med tanke på alla nationaliteter jag stötte på. Sen fick vi köttkorv å mos till middag och det smakade bra. Jag fick dela rum med en äldre dam som hade typ sju liter vätska i buken å således skulle det tömmas hela kvällen och natten. Vilket innebar att nattsömnen inte var nåt vidare. För min egen del ägnades måndag kväll åt lavemang och dusch inför ingreppet på tisdagen. Jag började sedan att fasta kl.24.00 å som vanligt hungrigare än nånsin hela natten!

Tisdag morgon väcktes jag kl 05.00 dax för lavemang och dusch igen då. Stapplade upp å tömde tarmen och skrubba kroppen. Sen kopplades droppet på så jag slapp vara så törstig. Låg sen och väntade och väntade, kände mig inte orolig utan lugn. Premedicinerades med nåt lugnande, de kör ju med det där att nu blir du trött men inte jag inte. Pigg som vanligt;-) Sen åkte vi ner till onkologmottagningen där övriga förberedelser och själva brachyn ska ske. Nu var det bara att åka säng! Klädd i sån fin vit skjorta och långstrumpor. Kom på plats fick information om vad som skulle ske och sen in på opsalen. Fick då först sitta framåtlutad och få ryggbedövning. Nu lärde jag mig att det heter inte ryggmärgsbedövning utan ryggbedövning. Och inte den sortens man vanligtvis får i samband med förlossning, det heter ju epiduralbedövning och jag fick spinalbedövning. Kändes absolut ingenting när de satte i sprutan, känns mycket mer med ett stick i fingret enligt mig!

Sen skulle vi börja med ingreppet. Benen var typ utan känsel och jag tyckte det kändes sådär,men andades och försökte tänka på annat. Efter en stund kände jag att jag faktiskt kunde vifta på tårna...å i efterhand har jag ju förstått att det borde jag inte ha kunnat! Hur som helst, sen placerades applikatorn i underlivet,ser ut som en ring,ganska stor och där i stoppas sedan nålar av olika storlek in i djävulen. Det kände jag inte men däremot började det molvärka på vänster sida. Bet ihop en stund men sen när vi åkte på magnetröntgen blev det bara värre. Fick lite påfyllnad av morfin, men det hjälpte inte tyvärr. Så efter magnetröntgen fick jag ligga ungefär två timmar med konstant smärta och vänta på att dosen på den inre strålningen skulle räknas ut. De fullkomligt tröck i mig morfin å fentanyl och trots det försvann inte det onda:-( å jag somnade inte heller! Till slut kom de å sa att nu Lotta ska vi göra behandlingen. Äntligen! Å behandlingen var smärtfri och tog typ 16 minuter. Och jag hade fortfarande lika ont. Sen skulle applikatorn/ringen ut och fy fan i helvete vad det gjorde ont. Som om hela underlivet följde med.....fast det gick över fort som tur var! Efter det fick jag komma upp på avdelningen och då var ju klockan typ två. Jag såg framemot att äta och få kaffe. Men glöm det jag fick istället ligga å kräkad till klockan sex sju och läkarna säger att det var för jag fick för mycket smärtstillande och nog inte tålde det. Ja det var ju oxå en pärs och dessutom skulle jag ju göra samma behandling på onsdagen...fick iaf till slut en flaska glukos i dropp å en halv tallrik spaghetti. Så fantastisk Gott! Ja sen börja ju proceduren om senare på kvällen. Lavemang,dusch skrubb och ny fasta igen. Sömnen knackig igen men smärtan var ju borta!

Onsdag morgon samma procedur,och jag ångest inför onsdagens behandling. Pratade lite med nattsköterskan så kändes det bättre. Premedicinerades och åkte ner t behandlingen. Idag skulle dessutom nån sjuksköterskestudent och läkarstudent vara med,herregud nu får man fläka upp underlivet för snart hela världen. Dessutom kom det två narkosläkare och en narkossköterska för idag skulle såväl bedövning som smärtlindrIng funka. Jo jo det var jag tveksam till men jag tänker ju att behandlingen ska hjälpa så härda ut Lotta! Fick spinalbedövningen gick bra, sen körde vi igång. Jag tyckte dessvärre att jag åter igen kunde röra tårna! Och smärtan kom tillbaka men idag på höger sida! Så det blev typ samma visa,mer smärtstillande mer illamående....jävla helvete! Men denna gång kändes det inte när ringen togs bort men då hände nåt annat. Nämligen att en artär gick sönder i underlivet och blodet sprutade som en fontän typ. Gjorde ont! Då brast det för mig. Storgrina och skrek. Hur mycket ska jag stå ut med!?!? Det finns gränser. Helvetes jävla jävla sjukdom. Fick jag lite mer medicin men inte hjälpte det. Hur som helst artären fixades jag samlade mig och vi åkte upp på avdelningen. Trött,slut,less och mörbultad. Å sen spydde jag då fram till klockan sex. Men sen fick jag nåt som stoppade detta skit och smärtan drog på samma gång. Å sen serverades jag en Felix paj uppvärmd i mikro men jag åt och var glad jag fick behålla det. Sen duschade jag å bytte kläder mer dropp fick jag oxå! Sen har jag varit så trött,yrslig och hungrig. Sov iallafall skapligt natten som var och blödningen bröt inte ut igen. Alltid något!

Vaknade imorse och kände mig skaplig. Åt frukost och så gott så gott. Lite glad i hågen för idag skulle jag hem, eller rättare sagt till hotellet. Duschade,packade ihop,väntade på utskrivningssamtal. Vid tio var det klart men vi bestämde att jag skulle äta lunch och sen checka ut! Ack va jag bedrog mig:-( då kom de ju på att njurkatetern inte hoppat igång. Jag förstod att det skulle bli nåt problem när de bytte den. Sagt å gjort bara stanna kvar då. Gjorde min strålning och åt lunch. Sen kom de ju på att jag skulle fasta fyra timmar innan ny röntgen av katetern kan göras...Så med andra ord nu ligger jag på sängen,klockan är sex och jag är fruktansvärt hungrig! Och jag har meddelat personalen att imorgon kl tio åker jag hem. Jag oroar mig inte för njurkatetern,jag är van och inte ett dugg bekymrad över den. Så vi får se OM det blir nån middag ikväll.....men hem ska jag imorgon oavsett!Klappat/ Kramis

 

Lillemor

15 maj 2014 18:08

Men Lotta :( Å här ojjar jag mej för mina jäkla komplikationer efter emboliseringen.. Fy fan-lider med dej och jag tycker att det är en himla tur att ditt humör/humor ändå är samma gamla Lotta-det kommer du långt på trots att jag förstår att du har ett helvete ! Stor styrkekram-inget ska bita på oss hälsingebruttor !! På dom bara alla jäkla sjukdomar !!

lotten67

15 maj 2014 21:59

Tack stumpan! Ja fy fan vad man får pröva på:-( men lite återhämtning över helgen så kör jag på igen. Puss och kram och hoppas du mår bättre nu

 

Kringlan

15 maj 2014 18:10

Fy farao, misstänkte att det kunde bli plågsamt. Hoppas din helg blir bra, nu kommer värmen. Kramkram

http://karleksstigen.blogspot.se

lotten67

15 maj 2014 22:00

Tack Inger! Ja fy faan vilket skit:-( Trevlig helg till dig med. Kram

 

kim

15 maj 2014 18:17

Håll ut det blir bättre! Tänker på dig/ Kim

lotten67

15 maj 2014 22:00

Tack för det å kram till dig!

 

Anneli

15 maj 2014 18:18

Men fy fan Lotta.
Jävla helvetes sjukdom.
Kram på dig

lotten67

15 maj 2014 22:01

Kram

 

per arme

15 maj 2014 18:31

Fyfan va du får stå ut med mycket!tankarna går till dig..kram knytte å hoppas verkligen allt blir bra!

lotten67

15 maj 2014 22:01

Tack knubbe för du tänker på mig! Kram

 

Marléne

15 maj 2014 19:40

Vad du får stå ut med! Tänker på dig och hoppas du hittar styrka någonstans!kram Marléne

http://nattstad.se/marlenewestberg

lotten67

15 maj 2014 22:02

Tack Marlene! Hoppas du får härliga dagar i Spanien. Kram

 

Susanne

15 maj 2014 21:18

Men faan! Det borde ju räcka med själva cancereländet. Du ska inte behöva ha ont oxå. Ogillad starkt! Skönt att höra av dej igen i alla fall.

lotten67

15 maj 2014 22:02

Puss och kram

 

Nenna

15 maj 2014 22:24

Men va fn du får då stå ut med allt.. Du ä en fighter Lotta. Styrke kramar <3

lotten67

16 maj 2014 06:45

Ja men nu är jag rejält sliten! Kram tebaxs

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom den då, den här känslan som jag bävat för. Något är uppenbarligen fel hos mig. Jag som känt eller faktiskt känner mig frisk. Kurvan avseende min fysik har pekat uppåt under rätt lång tid om jag får säga det själv. Har ju ägnat mig en del åt fy...

Jajamän, nu är jag i hamn! Iallafall så nära jag kan vara i detta nu? Några av er kanske noterat eller lagt på minnet att besök på ÖUS skulle ske 7/1. Sagt och gjort,biljett bokades och klockan ställdes på 05.00 för att jag skulle ha god tid på mig ...

Det här året lider mot sitt slut,äntligen! Aldrig har väl ett år känts så långt....Ett år som inte blev som jag tänkt eller hoppats på. Ett år fullt av smärta,ångest,oro, väldigt mycket illamående dessutom. Men också fyllt av tro,hopp och glädje. Ald...

Av de orden möttes jag igår när jag gjorde ett besök på vårdcentralen. Det är ju inte så ofta jag behöver gå dit numera så det värmde fint att få lite bekräftelse på det jag tror mig känna själv. Jag mår rätt bra nu med. Kroppen fortsätter svara posi...

Joråsåatt....tiden fortsätter gå och jag hänger med! Sitter nu med adventsfrukost och kollar nyhetsmorgon Söndag. Det är även kattens dag idag, så det ska förstås firas. Mina fyrfotingar ska få räkor till middag, fint ska det va? Ute är det mörkt,lit...