Jo så är det ju bara! Att få vara hemma hos mig själv är absolut bäst och ger mig en stunds sinnesro i detta slitsamma sjukdomstillstånd:-( Kroppen är sliten, påverkad och märkt av sjukdom. Fast egentligen tror jag att det är mest jag själv som ser och märker de fysiska förändringarna, bollkroppen kanske ni andra ser förstås;-) den borde ju ingen missa. När det gäller den psykiska statusen är det jobbiga när jag helt plötsligt kan börja gråta,oförberedd och utan någon särskild anledning. Eller egentligen av en enda anledning och det är naturligtvis att jag drabbats av den här skit sjukdomen. En djävul som när den sätter den sidan till sliter mig itu både kroppsligt och själsligt. Kräver så mycket av mig som jag inte alltid har ork och kraft att plocka fram oavsett hur mycket jag vill och tänker kämpa emot det onda! Det är,det förstår jag oxå,fullt normalt att vissa stunder däcka,bryta ihop och komma igen. Det tillåter jag mig absolut. Däremot retar jag upp mig på att det kommer när jag inte vill liksom..men jag kan inte styra över djävulen på det sättet. Där går gränsen! Jag kan bara fortsätta göra det jag gör, ta emot behandling, följa instruktioner och råd och tips som kommer till mig. Elda på kämparglöden oxå förstås.

Ett sätt är ju att vara hemma med de mina och fylla på energi. Jag är inte alltför sällskapssjuk utan nu under vistelsen i Örebro är jag fullt nöjd med att få komma hem och träffa min familj och mina kissar. Behovet av ytterligare samvaro är inte särskilt påträngande faktiskt. Jag vill vara i lyan och pyssla och plocka. Laga min egen mat och då sånt som jag tycker om, oavsett nyttigt eller inte. Igår gjorde jag köttfärsbiffar,gött. Idag har jag frasvåfflor och glass på middagsmenyn. Det kallar jag livskvalité! Doften av nygräddade våfflor är något jag uppskattar och mår bra av dessutom. Alltså jag kör på i min lunk över helgen och har det fin fint! Smolket för dagen är att magen som redan är lite jollig inte heller verkar uppskatta pencillinintaget:-( å det som Så mycket annat just nu är det bara att stå ut med...../ Kram

Så kom den då, den här känslan som jag bävat för. Något är uppenbarligen fel hos mig. Jag som känt eller faktiskt känner mig frisk. Kurvan avseende min fysik har pekat uppåt under rätt lång tid om jag får säga det själv. Har ju ägnat mig en del åt fy...

Jajamän, nu är jag i hamn! Iallafall så nära jag kan vara i detta nu? Några av er kanske noterat eller lagt på minnet att besök på ÖUS skulle ske 7/1. Sagt och gjort,biljett bokades och klockan ställdes på 05.00 för att jag skulle ha god tid på mig ...

Det här året lider mot sitt slut,äntligen! Aldrig har väl ett år känts så långt....Ett år som inte blev som jag tänkt eller hoppats på. Ett år fullt av smärta,ångest,oro, väldigt mycket illamående dessutom. Men också fyllt av tro,hopp och glädje. Ald...

Av de orden möttes jag igår när jag gjorde ett besök på vårdcentralen. Det är ju inte så ofta jag behöver gå dit numera så det värmde fint att få lite bekräftelse på det jag tror mig känna själv. Jag mår rätt bra nu med. Kroppen fortsätter svara posi...

Joråsåatt....tiden fortsätter gå och jag hänger med! Sitter nu med adventsfrukost och kollar nyhetsmorgon Söndag. Det är även kattens dag idag, så det ska förstås firas. Mina fyrfotingar ska få räkor till middag, fint ska det va? Ute är det mörkt,lit...