Ja då har jag vilat under filten. Sorterat lite intryck och lyft på huvudet. Börjar bli trött å ska strax sova, hoppas jag. Hopplöshet och maktlöshet får symbolisera denna tuffa dag. Men jag tror och vill komma igen men tar oxå fasta på kuratorns ord, tillåt dig att må dåligt. Känslorna behöver komma ut när helst du behöver. Katastroftankarna behöver oxå få plats! Så länge de inte tar över helt. Imorgon blir det sån isotop historia, jag får radioaktiv farmaka ut i blodet sen röntgen som de påstår ser precis allt skit som djävulen har kastat eller snarare vräkt på mig! Kan undra om de kan bli än värre.....fast allt de hittar nu torde vara bra så kommande behandling blir så rätt som det är möjligt.  Å jag ber ju varje dag till en högre makt men vi verkar inte helt överens just nu. Å glädjande nog i all skit funkar nikotinplåstret över förväntan i alla fall idag. Å va glad jag är att storebror Lars bor här. Känns friskare att inte ligga på sjukhus så länge jag inte behöver! Även om det är där experterna finns! Ja tack för mig och på återseende/ Kram

Nu har jag samlat mig lite. Fått mat i magen, lite smärtstillande i rumpan å nikotinplåster på. Ja som sagt djävulen tog ett fastare grepp om hela mig idag å nu är jag som utpumpad. Tillåter mig att vara lessen, offerkoftan är definitivt på å just nu är det så. Resan gick bra o att hitta var inga problem. Väl på plats gick allt fort som vanligt.Avd 85 sal 10, två bäddsrum. Dam i 50 års åldern som är på slutet av sin behandling, lyllo dig tänkte jag. Å så brister hon ut; fasiken vad jag känner mig frisk fast jag har cancer! Jag visste inte vad jag skulle säga, mumlade nåt osammanhängade t svar. Sen dax att träffa doktor Nils och syster Alexandra. På ett litet rum. De beskriver vad de vet å vad de sett, börjar lugnt. I ögonvrån ser jag dock en bild, ett A4 ark med njurar och bihang på. Och så: idag skrivs du in, blodprover tas mm, imorgon PET CT och onsdag sätter vi slangen i njuren och torsdag undersökning m narkos. Va???? Stopp, slang, va då? Jo du har nedsatt funktion på en njure och den behöver avlastas inför och under behandlingstiden. Piss påse alltså??? Kraschm, bom, den djävulen har ju redan tagit mig. Det var ju det jag visste! Adjö livet nu går jag och vi ses på andra sidan. Inga löften, Inga tomma ord, fakta och verklighet. Där i rummet tror jag stt jag äntligen förstod.....å det är så hemskt. River i min kropp, jag vill ut, vill inte ha nån behandling som bara är förlöngt lidande till absolut ingen nytta! Inte för mig. Svarta hålet slukar mig med all kraft och så jävla ensam i rummet, i hjärtat och i huvudet. Absolut ingen kan förstå detta helvete.  Å sen tebaxs på rummet vänta på lunch. Å vem vill äta?? Jo då det bjuds viltfärsbullar å pärer. Än sen? Pallrar mig ut t matsalen, och möts av många sjuka, unga som gamla, med å utan hår. Kastar i mig maten, rycker åt mig kaffe å in i sängen. Pust! Sen ska de ta blodprover å får inte fram nån ven, men herregud ska jag göra allt själv? Till slut, vetekudde på armen och proverna tas i näven. Och nu? Vänta på provsvar, får inte gå ut än. Hm somnade jag då;-) efter en timme är de tillbaks, nytt blodtryck, något lägre. Ok nu får du nikotinplåster då...just ja de med. Sen bestämmer jag mig, åka t bror, grina, skrika, vila, äta, bli ompysslad. Inte ligga här stirra i taket, no no. Sagt å gjort rafsar ner det jag nyss packat upp. Säger Hej till rumsgrannen.  Ut ut ut!!!!! Äntligen luft. Ringer mamma,storebröderna och berättar. Mer gråt. Å nu ska jag ta bussen t stan, kollar upp med en ung man, ta nr 8. Jo jo 45 min åt fel håll, herregud hjälp mig. Till slut kommer jag rätt och Matti möter mig. Hem t dem, kastar i mig mediciner, ner i soffan filten på. Tyst tyst. Vilar, vilar. Kaos, ångest å rädsla! Nu så ville jag blogga lite och också tacka igen för allt stöd. Ikväll sover jag hos bror, fasta imorgon fm. Undersökning 11.15 och träffa kuratorn efter lunch. Sen är resten av dagen ett oskrivet blad. Det jag vet är att jag är sjuk även imorgon och ska utsättas för ännu något nytt och otäckt. / Vi ses och hörs/ Lotta

Tänker bara skriva kort just nu. En lång och tuff dag har jag haft. Lessen, rädd och trött. Åker t min bror och blir ompysslad. Ska försöka berätta om dagen men inte nu. Återkommer när hjärnan gått ner i varv och jag samlat ny kraft. Puss/ Lotta

God morgon! Då är det dax. Vaknade 04.45 och fick snooza lite lite. Nu klar för att gå till tåget, tar två minuter så jag drar ut på det så länge som möjligt. Känner mig förvånansvärt lugn, och har inte ont. Bra början på denna dag. Nu väntar fyra timmars tågresa och sen är jag förhoppningsvis på plats och ännu mer nya saker kommer att hända. Önskar er alla en fin måndag. Vi hörs igen/ Lotta