Hm nu börjar jag tröttna på att inte ha så mycket att göra! Imorgon är det en månad sen jag tvingades kliva på det här djävulståget:-( jag har varit med om massor, både i vården och framför allt med mig själv och alla tankar jag bär på och alla känslor som poppar upp! Att livet kan förändras så snabbt visste jag ju, men jag hade inte en aning om att det skulle ske nu typ. Cancer är en djävulsk sjukdom som kan lura oss hur mycket som helst, smyga sig på oss när vi minst anar. Den förstör massor, både hos den som är sjuk men omgivningen dras ju med i karusellen oxå. I min omgivning har vi liksom slutit leden, Alla nära finns hela tiden till hands<3 och ställer upp 24 timmar om dygnet för mig.Det är en styrka för mig att ha min familj att luta mig emot! Må de orka och må jag orka kämpa!  

Förutom det har jag idag tagit det lugnt. Laddar lite energi för imorgon tänker jag träffa mina chefskolleger en stund. Jag har inte sett dem på en månad så det ser jag framemot! Hoppas jag mår bra när jag vaknar. Och det tror jag ju, för fysiskt känner jag mig rätt ok förutom tröttheten som kommer och går. Har även pratat med Örebro sjukhus idag. De ville kolla hur jag mått efter behandlingen och lite sådär. Och sen har jag ju insett att jag förmodligen trots allt kommer tappa håret! Slipper jag ju raka benen i vår;-) men jag är inte allt för sugen att vara typ flint så jag har kontaktat en perukmakare idag! Kommer en hel katalog hem, bara å välja å vraka! Jo jo nu ska jag ta chansen t en helt ny frisyr......å tänk va jag kommer spara in på hårvårdsprodukter ett tag framöver, inget ont som inte har nåt gott med sig!/ Kram