Ja idag är det 21 dagar sedan jag fick min dödsdom:-( tre veckor har gått och jag har varit med om en hel del om jag säger så. Rent tankemässigt vill jag värja mig och fortfarande tro att det inte handlar om mig. Att djävulen skulle ta mig så snabbt och oanat. Jag har insikt i att det handlar om mig och försöker hantera det så gott det går. Ibland är det omöjligt, då kommer den där dödsängeln och vill locka mig men jag säger STOPP, jag är inte redo! Har ju en hel del kvar å ge och vill uppleva mer. Jag väljer att kämpa med en tro på att vetenskap, forskning och svensk sjukvård kan ta mig igenom detta på nåt vis. Samtidigt är jag noga med att inte tänka långt fram, det är inte läge. Å andra sidan brukar ju jag inte tänka jättelångt fram så det är liksom bekant. Försöker hålla humöret uppe men sista dagarna har det gått mindre bra. Dessa biverkningar av cytostatikan är som helvete på jorden typ. Brinner i flera kroppsöppningar, om ni fattar;-) Fast i natt sov jag skapligt! Tack för det. Som vanligt, numera,jobbig morgon, jag som älskat mornarna förut. Efter salta pinnar går illamåendet tillbaka, å så lite chips vid lunch. Skumt, salt och fett är i vart fall bra! I små mängder. Sen lessna jag, drog igång tvättmaskin! Dammsög, svettas som en idiot. Men va skönt å göra nåt!!!!! Vilar lite nu, sen ska jag på promenad m pappa. Mamma kommer grädda pannkakor och ha God glass t middagen. Hoppas och håller tummar att magen fortsätter stabilisera sig. Kom just på att Å och jag kämpade för några år sen oss upp på Helags, då var det jobbigt. Att genomlida dessa biverkningar är trots det än jobbigare. Men jag är stolt att vi tog oss upp på Helags och jag är stolt över mig själv att jag står upp och kämpar mot djävulen. Å glöm inte, Vi ber t högre makt!/ Kram