Puh vilken dygn! Nu ska ni få en berättelse utan Någon form av inlindning eller överslätande. Om nån av er är känslig för kroppsfunktioner och kroppsvätskor å sånt bör ni sluta läsa nu. Jag är inte illa berörd av sånt så jag fortsätter på mitt spår och på det sätt jag är och fungerar! Jag vaknade inatt 02.58 med kraftig halsbränna,mag värk och en känsla av att vilja tömma tarmen. Stapplade upp, in på toa, kissade förmodligen typ en liter men inget annat. Raglar t köket, krafsar efter pillerburkar, en tabl för illamående och en för sura uppstötningar. Drar i mig det å återvänder t sängen. Sover typ två timmar sen åter upp på toa, inget händer. Så pågår det fram till typ 8 då jag skulle upp för å ta morgondosen som idag bestod av Ipren, Alvedon, blodtryckssänkande medicin och så toppar jag med 16 små små kortisonpiller! Å då blir jag förbannad, vad är nyttan med detta egentligen. Djävulen kan ju bara drivas ut med cytostatika, strålning och ibland operation. Så varför ska jag trycka i mig så mycket som jag inte alltid förstår hur de hjälper mig!?!? Fast som jag är tar jag rubb å stubb och sen isäng. Somnar, vaknar,toa,somnar vaknar! Oj nu glömde jag stafetten oxå. Som tur är ringer telefon så jag släpar mig med tunga tunga ben t soffan och får se målgången! Sen kaffe, illamåendet åker liksom upp å ner. Svettas, värker i benen. Försöker äta och dricka det funkar. Tipset är ju filprodukter, soppa,mycket vätska ofta. Så kommer mamma. Hon har stickningen med och är med mig, fixar lite i köket och sådär. Känns tryggt och hemtamt att nån stökar omkring. Jag går runt runt i lyan, magen står still. Fan jag blir tokig och vill bara hoppa ner i svarta hålet, varför måste jag må så dåligt av nåt som kanske kan hjälpa mig att överleva ett tag till? När tankarna hamnar där är det tufft för mig och jag gråter. Ska kämpa, men idag har motivationen inte nått dit. Dagen har ju bestått av illamående, inte få tömma tarmen, inte orkat gå ut, bara rolös och svart. Fast sent på em blir jag lite bättre, mindre illamående i alla fall. Pappa kommer, jag blir akut sugen på bullar. Så då ordnar vi det! Jag skickar hem dem vid halv fem. De behöver vila! Själv sover jag lite och springer t toa. Sen gör jag mig en omelett och mackor. Mer medicin. Duschar och sen tänkte jag sova men inte gick det så då bloggar jag å kollar på Kalle Moraeus. Mår lite bättre just nu. Hoppas på att få en lugnare natt. Imorgon kanske det blir sjukhusbesök eftersom min njurkateter inte funkar, fast jag kissar som vanligt så det är bra. Sen är det ju min hypertoni som egentligen är det mest allvarliga rent akut, den kan ju leda till hjärnblödning el stroke. Senaste tipset från doktorn i Örebro var ju att det kan röra sig om en hormonrubbning som i sin tur påverkat blodtryck och njurfunktion. Återstår å se om jag blir prioriterad här i hemmalandstinget, vilket jag inte är säker på. Önskar er en god natt och glöm inte att vara rädda om varandra och er själva! P.s och jag har fortfarande inte tömt tarmen:-(

Puh vilken dygn! Nu ska ni få en berättelse utan Någon form av inlindning eller överslätande. Om nån av er är känslig för kroppsfunktioner och kroppsvätskor å sånt bör ni sluta läsa nu. Jag är inte illa berörd av sånt så jag fortsätter på mitt spår och på det sätt jag är och fungerar! Jag vaknade inatt 02.58 med kraftig halsbränna,mag värk och en känsla av att vilja tömma tarmen. Stapplade upp, in på toa, kissade förmodligen typ en liter men inget annat. Raglar t köket, krafsar efter pillerburkar, en tabl för illamående och en för sura uppstötningar. Drar i mig det å återvänder t sängen. Sover typ två timmar sen åter upp på toa, inget händer. Så pågår det fram till typ 8 då jag skulle upp för å ta morgondosen som idag bestod av Ipren, Alvedon, blodtryckssänkande medicin och så toppar jag med 16 små små kortisonpiller! Å då blir jag förbannad, vad är nyttan med detta egentligen. Djävulen kan ju bara drivas ut med cytostatika, strålning och ibland operation. Så varför ska jag trycka i mig så mycket som jag inte alltid förstår hur de hjälper mig!?!? Fast som jag är tar jag rubb å stubb och sen isäng. Somnar, vaknar,toa,somnar vaknar! Oj nu glömde jag stafetten oxå. Som tur är ringer telefon så jag släpar mig med tunga tunga ben t soffan och får se målgången! Sen kaffe, illamåendet åker liksom upp å ner. Svettas, värker i benen. Försöker äta och dricka det funkar. Tipset är ju filprodukter, soppa,mycket vätska ofta. Så kommer mamma. Hon har stickningen med och är med mig, fixar lite i köket och sådär. Känns tryggt och hemtamt att nån stökar omkring. Jag går runt runt i lyan, magen står still. Fan jag blir tokig och vill bara hoppa ner i svarta hålet, varför måste jag må så dåligt av nåt som kanske kan hjälpa mig att överleva ett tag till? När tankarna hamnar där är det tufft för mig och jag gråter. Ska kämpa, men idag har motivationen inte nått dit. Dagen har ju bestått av illamående, inte få tömma tarmen, inte orkat gå ut, bara rolös och svart. Fast sent på em blir jag lite bättre, mindre illamående i alla fall. Pappa kommer, jag blir akut sugen på bullar. Så då ordnar vi det! Jag skickar hem dem vid halv fem. De behöver vila! Själv sover jag lite och springer t toa. Sen gör jag mig en omelett och mackor. Mer medicin. Duschar och sen tänkte jag sova men inte gick det så då bloggar jag å kollar på Kalle Moraeus. Mår lite bättre just nu. Hoppas på att få en lugnare natt. Imorgon kanske det blir sjukhusbesök eftersom min njurkateter inte funkar, fast jag kissar som vanligt så det är bra. Sen är det ju min hypertoni som egentligen är det mest allvarliga rent akut, den kan ju leda till hjärnblödning el stroke. Senaste tipset från doktorn i Örebro var ju att det kan röra sig om en hormonrubbning som i sin tur påverkat blodtryck och njurfunktion. Återstår å se om jag blir prioriterad här i hemmalandstinget, vilket jag inte är säker på. Önskar er en god natt och glöm inte att vara rädda om varandra och er själva! P.s och jag har fortfarande inte tömt tarmen:-(