Ja imorse var ångesten och paniken på topp. Började snurra runt 05.00 inte äta inte dricka bara vänta! Hm narkos väntar, kanske jag inte vaknar finns ju de som dött under narkos. Å mitt nuvarande oflyt innebär förmodligen just det, så gick tankarna.....bläblä...åkte t sjukan 07.30 kände hur jag så gärna skulle vilja slippa! Men jag är stark och det ska gå, vad är alternativet lixom!?!? In på avd av med kläderna! Lavemang förstås fick hjälp av läkarpraktik anten jo jo nu tar jag emot all hjälp som alla säger jag ska. Duscha tvätta m svampen. På m skjorta o fina vita lång strumpor. Sen koppla på dropp! Alvedon i krossad form å sen iväg. Nu hinner jag snart inte oroa mig mer. Träffar åter igen fantastisk personal, de tar såväl hand om mig,å jag blir nästan rörd. Sen in på op sal, ligg i gynstolen, spreta med armar och ben, andas andas. Instruktioner steg för steg. Å så oj oj ditt blodtryck!!! Nu får vi ringa narkos läkaren innan vi söver dig. Jag ligger med benen i luften, rosa Luca och värmefilt. Martin kommer kollar lite och sen jag är med vid sövning mumlar han. OK nu kör de,på med mask, lugnade i blodet och sen thank you and good bye. Vaknar 10.41 och det är klart. Lite groggy, hungrig och pissnödig. EKG sitter på, syrgas i näsan, puls mätare och blodtryck snarare likaså. Men herregud nu måste jag ju vara nära döden typ. Apparater tjuter o blinkar rött. Ja blodtrycket ni vet. Men efter typ två timmar får jag lämna stället. Käk, byta kläder. Raskt över å träffa ansvarig onkolog. Nu nu är det nära....trevlig och rak kvinna vid namn Skråna. Jag vägrar ligga! Vi sätter oss vid ett bord,papper å penna framme förstås! Strax ska jag hem....trodde jag..men icke. Glöm det. Fasiken va sur jag blir först. Men sen går vi igenom tumören, förutsättningar för en be handlingsplan och naturligtvis lika sjuk än. Men hur som helst, ingen operation då djävulen växer inåt å trycker på vävnader därav det onda ibland i benen. Cellgift blir istället första steget, start imorgon! Ja då fattar ni va, ok det är jävligt bråttom! Fast läkaren beskriver det som att tumören bör krympa för att strålbehandling en ska ha bättre förutsättningar att hjälpa mig att tillfriskna. Och jag måste tro på det och ikväll gör jag det. Böjer på nacken och erkänner mig maktlös! Nu är det härifrån och framåt. Så behandling imorgon, sen hem. Cell gift s behandling 2 och 3 ska jag få göra hemma. Fan va glad jag blev för det!!!! Oavsett va som händer sen, det tar vi då. Om cellgift funkar blir det ev strålning om 6-8 veckor,om inte får framtiden utvisa. Så planen klar, nu gäller det fram med all vilja och jävlaranamma nu är det ett måste. Doktorn säger: du verkar vara en stark och positiv tjej så det här grejer du! Å du är ju eg frisk!? Hm verkar vara ett mantra på detta sjukhus det där. Så klart med doktorn, ringer mina närmaste och berättade. Mina kära föräldrar som längtar efter mig och jag efter dom. Kära bror Uffe förstås. Å bror Lasse. De är otroliga å ställer upp för mig. Å så mumin som ju oxå är ett nära stöd. Fantastiska! Nu bort med nål, byt pisspåse. Drar iväg till bror, de jobbar kväll så jag är solo. Mat finns å värma. Underbart. Fett å flottigt, chicken Wings å strips! Sen choklad å kaffe. Doktorns kostråd,varierad vanlig husmanskost å unna dig att äta allt. Bygg upp inför behandlingen. Tänk positivt håll humöret uppe, var aktiv så pass du orkar,du bestämmer! Satt fint det. Nu ligger jag å har det bra. Påsen på plats. TV och OS. Smolket i bägaren just nu är ju upptäckte jag, surfplattan är ju inlåst på sjukan,i medicin rummet....hade bråttom som vanligt. Ja ja löser sig imorgon. Nu känner jag mig tillfreds med mig själv i denna stund å imorgon ännu en utmaning men sen så åker jag hem!!! Kram på er