Inte vet jag men just nu är jag i nån slags fas där jag väljer att fronta allt möjligt som kommer med denna sjukdom. Känns precis som jag är lite lagom mogen att ta in det ena jobbiga efter det andra. Idag har jag därför efter en ok natts sömn och i något bättre fysisk form läst bipacksedlarna till mina mediciner, såväl de dagliga som den cytostatika jag fått. Har ett behov av att veta, vad händer i kroppen typ och kan jag hitta förklaring på vissa symtom osv. Jag är inte rädd för att läsa om biverkningar, det i sig skrämmer inte mig. Jag vill tro att jag är realist och jag vet att vi är unika och således påverkas vi oxå olika av de mediciner vi nödgas ta när behov uppstår. Och jag kan konstatera att jag än så länge klarar mig ganska bra vad det gäller biverkningar av smärtstillande och kramplösande mediciner. Av blodtrycksmedicinerna verkar jag inte heller ha några mer omfattande besvär. När det gäller biverkningar är det ju oxå så att det kan dröja innan de kommer och vissa mediciner kan jag äta länge innan de kommer OM de nu kommer. Kontentan så här långt är alltså att det är cytostatikan som slagit hårdast! Inte oväntat heller, det är ju djävulsdroger, riktigt riktigt gift om jag förstått det rätt. Klart kroppen tar stryk! Och knoppen med. Jag läste om de preparat jag fått så här långt. De heter Paraplatin och Taxol. Paraplatin verkar vara den snälla sorten medans Taxol är mer elak. Vidare framgick ju att Taxol funnits länge,varit relativt effektiv på avancerade ca tumörer och dessutom dyrt! Så då får jag ju tacka att svensk sjukvård låter mig få detta och ger mig chansen. Å om det är effektivt så är biverkningarna lite ok å acceptabla! Nu försöker jag liksom vara lite försiktigt positiv en stund.

Efter att ha studerat läkemedel under förmiddagen kände jag mig lite pigg. Plockade lite här hemma, städade mina bägge badrum, vädrade rejält eftersom jag tycker det ångar skumma lukter.....av både det ena och det andra! Fixade till mig själv och gick runt lite m peruken inomhus. Men det känns sådär fast bra att ha även om jag tycker att hårfästet är högt! På em kom mor och far. Och gissa vad pappa fixat!? Jo semlor! Lyckorus direkt;-) Vi fikade, sen ville mamma hjälpa mig med strykning...så hon strök, pappa låg i soffan m en tidning och vet ni vad gjorde? Jo drog på skor å gick ut, liten promenad, ganska sakta men skönt. Dessvärre fick jag efter typ 20-25 min jäkligt ont i ryggen och benet. Var då nära hemma som tur var. Skitkropp! Bara ladda på med kramplösande,värmedyna och ryggläge. Att det kan komma så plötsligt, det begriper jag inte. Blir förbannad, orolig och rädd och då är det skönt att inte vara ensam. Och när jag ligger å försöker slappna av ringer syster Berit från onkologmottagningen i Örebro. Jag blir ju lite smålullig av den kramplösande medicinen men samlar mig och lyssnar och tar in informationen.

Uppenbarligen har de upprättat den behandlingsplan jag nämnt tidigare, ni vet strålning 6 veckor parallellt med cyt 1gång/vecka och innan dess PETCT. Jag måste ju då fråga, är det bestämt fast vi inte vet om tumören svarat positivt?? Ja säger hon, Vi räknar ju med att den krympt tillräckligt för att kunna börja m strålning och schemat för strålning är i princip klart. Jaha!?!? Nu tändes ju ett litet hopp om att steg 2 i tillfrisknandeprocessen kommer ganska snart, fast idag tar jag inte ut nåt i förskott, där är jag inte än. Men hur som helst 15/4 återbesök, 22/4 startar strålbehandlingen, den är därmed preliminärt klar 11/6. Berit berättar oxå att jag kommer få en annan typ av cytostatika denna gång med mindre biverkningar, något lägre dos och inte tappa håret. Jo jo den har jag hört förr.....vi får se! Jag har ännu inte hunnit läsa om den cytostatikan men jag ska. Och denna Berit har bokat in mig på patienthotellet det är ju Clarion hotell. Frukost,lunch o middag ingår. Klappat! Så ni som vill är ju välkommen till mitt tillfälliga boende och ni får rabatt om ni delar rum med mig;-) Ja så då håller vi tummar att detta blir verklighet. Efter samtalet lagade mamma och jag mat, det kändes bra även om jag blivit tröttare igen. Skönt med föräldrar som orkar och förmår när jag själv inte gör det<3. Ja även denna dag har gått, snart bara soffläge kvar innan det är natt igen. Känner mig glad att kroppen verkar hämta sig igen, sakta men säkert, lite försiktigt optimistisk till nästa behandlingsfas,dock inte till att måste bo i Örebro en tid. Eller egentligen att behöva vara borta hemifrån, jag trivs så bra hemma och med mina nära. Men jag är naturligtvis glad att storebror m sambo finns i Örebro och några ur firman med. Det ska gå och det kommer att gå, nåt annat är inte att tänka på/ Kram