Ibland behöver jag frisk luft, social samvaro och pepp och vips blir jag taggad och kreativ! Har firat far och tagit en kort promenad samt fyllt på kylen. Jag har kommit på idag att jag behöver någon liten hobby! Matlagning tycker jag är roligt och när jag är frisk och jobbar finns inte aktiv matlagning riktigt med på livskartan. Och att laga mat åt sig själv är väl sådär. Jag är i och för sig van, och det går bra. När jag mår bra gillar jag God mat som jag själv lagar och på helgerna brukar jag för det mesta göra något extra gött! När jag var ute idag bestämde jag mig därför för att fr o m nu ska jag laga en god rätt varje dag och det ska vara maträtter jag inte ätit förut. Jag tänker låta mig inspireras av en kock som jag uppskattar. Han heter Tommy Myllymäki och brukar vara på Tv4 på nyhetsmorgon. Gullig kille som inte känns så där jättekändisaktig ni vet. Sagt och gjort! Ny rätt varje dag alltså och i samma veva bestämde jag mig för att lyssna lite till omgivningens goda råd och i det här avseendet innebär det att de dagar jag lagar gott och det möjligen passar till vittvin kommer ett glas av den varan att ingå! Klappat och klart. Gäller att unna mig så länge jag kan och förmår. Ikväll hade jag inte tänkt laga mat men nu blev det så ändå;-) Chorizopasta, se bilden/ Kram

Fatigue är för mig ett nytt begrepp som i allra högsta grad ingår i min vardag numera. Det betyder trötthet och är ett symtom som vad jag förstår hör ihop med cancersjukdom. Det kan naturligtvis eller säkerligen finnas hos människor med andra diagnoser, det känner jag inte till och jag har inte tagit reda på det. Jag hörde begreppet första gången av en av läkarna jag mött under min sjukperiod, jag har för övrigt kommit fram till att så här långt in i sjukdomen har jag träffat nio läkare! Fatigue är alltså trötthet, en trötthet som kan liknas vid en kraftlöshet. Jag kan sova en hel natt och ändå vara lika trött som kvällen innan. Det innebär förstås eller tyvärr att oavsett lite/lagom/mycket sömn är jag vissa dagar tömd på energi och ork.Att göra små saker,vardagliga saker känns ibland oöverstigligt och omöjligt. Att acceptera detta tillstånd är för mig svårt,jobbigt och betungande. Jag är van att vara igång,köra full fart framåt,saker o ting ska gå undan. Det är eller har varit min filosofi innan denna djävul intog min kropp, nu känns det som SÅ länge sen det var så.......Fast egentligen är det inte länge sen ju. Bara knappa tio veckor som känns som en hel evighet! Det som oxå sägs är att underlätta denna trötthet eller lindra den är inte lätt, nä det har jag märkt. Motion är det som möjligen kan underlätta och det är ju den ekvationen jag inte riktigt får ihop. För när jag känner mig som tröttast är ju bara det att knyta på skor och kasta på mig ytterkläder jobbigt. Fast jag gör det även om det just nu inte varit varje dag. Är inte alltid lätt åtminstone inte för mig att mobilisera kraft. Omgivningen tycks inte heller riktigt greppa detta fenomen eller kanske inte orkar se att jag har tappat kraft och energi. Den här tröttheten har liksom krypit sig på och jag har förstått att det är så det funkar, smyger sig på och blir kvar......länge:-( Å jag tänker inte förklara mig i tid och otid,man får acceptera att jag är den jag är,samma människa som innan cancerbeskedet inuti men utåt annorlunda i vissa beteenden, dvs den drivenhet och flinkhet jag vanligtvis visat upp har tagit paus!

Och eftersom jag är trött, behöver jag ha lite energiboost nu! Helgen har så här långt absolut bjudit på stillhet och vila. Jag vill tro att jag gjort rätt val när jag inte farit fram särskilt mycket. Min ryggrad och mitt ryggslut mår i vart fall bättre nu. Den där klådan inuti ryggraden känns bättre, och ben å höfter likaså. Alltså är det ok att jag rört mig sparsamt, men risken blir ju då att magen tappar formen, om ni fattar vad jag menar!? Inte viktuppgång alltså, det orkar jag inte bry mig om just nu! Att mag-tarmkanalen funkar känns för mig betydligt viktigare än att räkna kalorier eller midjemått. Det kommer rätt långt ner på min lista nu faktiskt! Den här ekvationen är ju lite svår att få ihop för mig. Mycket vila men rör dig mycket oxå. Alltså torde det handla om att hitta en balans där emellan!? Och jag tror och hoppas och tänker att den kommande veckan kan jag ägna åt att hitta den balansen. Fylla på lite boost på lite olika sätt och även förbereda Örebrotrippen. Inte bara att sätta sig på tåget. Skall tas nya prover och mätas å vägas inför trippen och kommande undersökningar. Några dokument som ska fyllas i mm. Fast allra först ska jag idag fira min pappa! På återseende/ Kram