Fredagkväll i lyan. Dagen har varit lite lagom. Klockan ringde 07.00 eftersom jag hade förmiddagstid på vårdcentralen. Jag blir som vanligt lika förvånad varje gång över att jag är glad när jag får ställa väckarklockan;-) Ytterligare ett bevis att mina rutiner är förändrade och min situation annorlunda! Jag är ju även en människa som fungerar allra bäst med fasta rutiner, struktur,ordning och reda. Men jag är oxå en människa med stor flexibilitet. Det är ytterligare en av mina styrkor. Och förändringar är inte heller nåt som skrämmer mig, åtminstone inte sådana som leder till utveckling såväl av mig själv som av saker och ting i min omvärld. Jag roar mig ju då och då med att göra omvärldsanalyser. Att kika vad som finns runt hörnet och vad som händer är absolut till gagn för var och en av oss. Jag kan ibland låta mig störas av människors rädsla eller kanske t o m ointresse av att titta utanför sin egen sfär. Men jag respekterar alltid det så länge jag uppfattar att det finns skäl och anledningar till att vi inte alltid orkar öppna våra sinnen. Jag tänker att det är nåt som ingår i det vi kallar livet! Å är det nåt jag uppskattar är det livet med eller utan rutiner;-) Så jag fortsätter skapa delvis nya rutiner utifrån min förändrade situation och samtidigt sträva efter fortsatt hög flexibilitet och ett öppet sinne.

Efter besöket på vårdcentralen har jag varit på några timmars visit hos min kollega och haft ett lång samtal. Vi pratade mest om chefsroll,ledare, och spektrat att jobba under de förutsättningar vi har som första linjens chefer i vår firma. Som några av er följare vet så är detta min hemma arena och i de stunderna trivs jag och sjukdomen får bara vara tyst, så det så. Jag mår gott av att röra mig i de samtalsämnena och känner mig åtminstone för stunden, nästan nästan som vanligt. Skönt och stimulerande. Det trista är ju att jag inte orkar så länge men allt är bra förutom inget alls. Å idag bjöd jag till lite extra. Jag bjöd honom på lunch och han fick välja. Jag hade en aning om nu säger han Sushi(som jag aldrig kommer äta) men innan han sa nåt slängde jag ur mig,Vi tar det där indiska haket, jag offrar mig för din skull alltid finns nåt jag kan äta! Fasiken jag är ju bara bäst;-) Har en svår allvarlig långt gången cancersjukdom men fin som jag är bjuder jag till för en kollega och vän. Och det är ju en sån person jag är liksom. Alltid tänka på andra, inte bara på mig själv. Å det är en av de saker jag uppskattar hos mig själv, att jag, trots allt vill bry mig om andra människor, stötta andra om de vill ha mitt stöd förstås! Nu märker jag att jag framhäver mig själv här. Och det för att jag är värd det, klappat!

Å orken räckte nog t halv tre sen fick jag pallra mig hemåt. Liten vilopaus på divanen och påfyllnad av vätska. Ryggen började ånyo strejka men envis som jag är drog jag fram snabeldraken och städade lite snabbt! Å vila igen. Postmannen har förresten levererat en postpåse idag å! Börjar bli rutin med fina påsar i regelbunden takt. Fint! Idag två små söta böcker med tänkvärda ord och godis att fylla påskägget med, fast när påsken kommer är nog det godiset slut för länge sen. Ja så blev den här fredagen. Nu har jag en lugn helg att se framemot, hoppas på att få vara så smärtfri som möjligt, att ångesten håller sig borta lite och att jag får känna sol och vårvärme. Söndag blir det i vart fall tårtkalas för min älskade pappa! Önskar er en fin och stillsam helg/ Kram