Morning! Sovit ok om än ryckigt. Vaknade tidigt förstås. Fyllt på med kaffe och lite värktabletter å fil. Nu fasta till eftermiddagen. Är väl första gången jag är glad att jag iaf får dricka vatten. Magen i lite olag ska höra om jag kan få lite hjälp med det idag oxå. Inte så lätt att be om hjälp men jag måste träna på det. Är trots allt i rätta händer och möter proffs nu. Behöver lita på dem och att de vill mitt bästa! En timme i taget och en sak i sänder även idag. Tar bussen till USÖ och Matti ser till att jag hamnar rätt slipper jag se halva Örebro idag igen;-)

Ja då har jag vilat under filten. Sorterat lite intryck och lyft på huvudet. Börjar bli trött å ska strax sova, hoppas jag. Hopplöshet och maktlöshet får symbolisera denna tuffa dag. Men jag tror och vill komma igen men tar oxå fasta på kuratorns ord, tillåt dig att må dåligt. Känslorna behöver komma ut när helst du behöver. Katastroftankarna behöver oxå få plats! Så länge de inte tar över helt. Imorgon blir det sån isotop historia, jag får radioaktiv farmaka ut i blodet sen röntgen som de påstår ser precis allt skit som djävulen har kastat eller snarare vräkt på mig! Kan undra om de kan bli än värre.....fast allt de hittar nu torde vara bra så kommande behandling blir så rätt som det är möjligt.  Å jag ber ju varje dag till en högre makt men vi verkar inte helt överens just nu. Å glädjande nog i all skit funkar nikotinplåstret över förväntan i alla fall idag. Å va glad jag är att storebror Lars bor här. Känns friskare att inte ligga på sjukhus så länge jag inte behöver! Även om det är där experterna finns! Ja tack för mig och på återseende/ Kram

Nu har jag samlat mig lite. Fått mat i magen, lite smärtstillande i rumpan å nikotinplåster på. Ja som sagt djävulen tog ett fastare grepp om hela mig idag å nu är jag som utpumpad. Tillåter mig att vara lessen, offerkoftan är definitivt på å just nu är det så. Resan gick bra o att hitta var inga problem. Väl på plats gick allt fort som vanligt.Avd 85 sal 10, två bäddsrum. Dam i 50 års åldern som är på slutet av sin behandling, lyllo dig tänkte jag. Å så brister hon ut; fasiken vad jag känner mig frisk fast jag har cancer! Jag visste inte vad jag skulle säga, mumlade nåt osammanhängade t svar. Sen dax att träffa doktor Nils och syster Alexandra. På ett litet rum. De beskriver vad de vet å vad de sett, börjar lugnt. I ögonvrån ser jag dock en bild, ett A4 ark med njurar och bihang på. Och så: idag skrivs du in, blodprover tas mm, imorgon PET CT och onsdag sätter vi slangen i njuren och torsdag undersökning m narkos. Va???? Stopp, slang, va då? Jo du har nedsatt funktion på en njure och den behöver avlastas inför och under behandlingstiden. Piss påse alltså??? Kraschm, bom, den djävulen har ju redan tagit mig. Det var ju det jag visste! Adjö livet nu går jag och vi ses på andra sidan. Inga löften, Inga tomma ord, fakta och verklighet. Där i rummet tror jag stt jag äntligen förstod.....å det är så hemskt. River i min kropp, jag vill ut, vill inte ha nån behandling som bara är förlöngt lidande till absolut ingen nytta! Inte för mig. Svarta hålet slukar mig med all kraft och så jävla ensam i rummet, i hjärtat och i huvudet. Absolut ingen kan förstå detta helvete.  Å sen tebaxs på rummet vänta på lunch. Å vem vill äta?? Jo då det bjuds viltfärsbullar å pärer. Än sen? Pallrar mig ut t matsalen, och möts av många sjuka, unga som gamla, med å utan hår. Kastar i mig maten, rycker åt mig kaffe å in i sängen. Pust! Sen ska de ta blodprover å får inte fram nån ven, men herregud ska jag göra allt själv? Till slut, vetekudde på armen och proverna tas i näven. Och nu? Vänta på provsvar, får inte gå ut än. Hm somnade jag då;-) efter en timme är de tillbaks, nytt blodtryck, något lägre. Ok nu får du nikotinplåster då...just ja de med. Sen bestämmer jag mig, åka t bror, grina, skrika, vila, äta, bli ompysslad. Inte ligga här stirra i taket, no no. Sagt å gjort rafsar ner det jag nyss packat upp. Säger Hej till rumsgrannen.  Ut ut ut!!!!! Äntligen luft. Ringer mamma,storebröderna och berättar. Mer gråt. Å nu ska jag ta bussen t stan, kollar upp med en ung man, ta nr 8. Jo jo 45 min åt fel håll, herregud hjälp mig. Till slut kommer jag rätt och Matti möter mig. Hem t dem, kastar i mig mediciner, ner i soffan filten på. Tyst tyst. Vilar, vilar. Kaos, ångest å rädsla! Nu så ville jag blogga lite och också tacka igen för allt stöd. Ikväll sover jag hos bror, fasta imorgon fm. Undersökning 11.15 och träffa kuratorn efter lunch. Sen är resten av dagen ett oskrivet blad. Det jag vet är att jag är sjuk även imorgon och ska utsättas för ännu något nytt och otäckt. / Vi ses och hörs/ Lotta

Tänker bara skriva kort just nu. En lång och tuff dag har jag haft. Lessen, rädd och trött. Åker t min bror och blir ompysslad. Ska försöka berätta om dagen men inte nu. Återkommer när hjärnan gått ner i varv och jag samlat ny kraft. Puss/ Lotta

God morgon! Då är det dax. Vaknade 04.45 och fick snooza lite lite. Nu klar för att gå till tåget, tar två minuter så jag drar ut på det så länge som möjligt. Känner mig förvånansvärt lugn, och har inte ont. Bra början på denna dag. Nu väntar fyra timmars tågresa och sen är jag förhoppningsvis på plats och ännu mer nya saker kommer att hända. Önskar er alla en fin måndag. Vi hörs igen/ Lotta

Söndag kväll och snart sovdags. Idag har jag haft det sådär. Rätt ok på fm, tvättat och pysslat med mina blommor. Försökt tänka på annat än vad som ska hända nästa vecka. Rökningen funkat ungefär som igår. Små steg men det får vara så just nu. På em kom smärtan, jävla skit, då blir det jobbigt:-( jag blir lättstörd, lessen och ambivalent. Är det bra eller dåligt med att det gör ont? Medicin eller plågas? Betyder det onda att djävulen växer med hög hastighet...kanske när jag undersöks på tisdag är det i hela kroppen? Om ni bara visste hur dessa nojjor tär på mig och min psykiska status. Det har jag inte råd med liksom. Jobbar hårt med att förstå och förhålla mig till djävulen, å ibland står jag bara inte ut! Så jag tog smärtstillande, lade mig med värmedynan, smärtan släpper inom en halv timme och inga mystiska syner idag. Puu, det var ok. Mor och far varit med mig, de fixade mat å fika, oron lyser i deras ögon och jag kan inte hjälpa dem. Hoppas på att andra finns för dem nu..De är viktigare för mig än nån annan<3 Å förutom det har jag tagit mig igenom dagen, bokat tåg t imorgon bitti, möts upp av bror el Hans sambo när jag kommer t Örebro och sen direkt t sjukhuset för inskrivning och provtagning. Fundera lite om jag skulle fräsa av bikinilinjen men nä jag är som jag är och skapt som jag ser ut!

Efter inskrivningen vet jag inte vad som sker men det visar sig. Vet att jag ska göra en undersökning på tisdag och en på torsdag, oron å paniken kommer att vara stor innan jag exakt vet vad som ska ske. Å tänk 47 år och aldrig legat på sjukhus och när jag väl hamnar där då är jag allvarligt sjuk och har döden på axeln typ. Å apropå det har jag sett dödsängeln smyga runt min säng. En liten figur med nån slags vingar.....undra om det är en föraning eller om det kanske bara är för att påminna mig om att nu är det extremt viktigt att du tar hand om dig Lotta och väljer rätt, annars tar vi dig. Jag tog upp detta med min samtalskontakt som jag fått, hon heter Barbro förresten. Hon sa typ Lotta det är normalt med både det andra i din situation å det behöver inte vara ett tecken på nåt alls. Hm Hm det undrar jag!  Ja nu är jag packad och klar. Lägger mig och hoppas John Blund kommer å kastar lite sån sömnsand så jag får sova, klockan ringer 05.00 och då är det dags för fortsättningen på resan till tillfrisknandet!!

Än så länge har jag ätit varje dag, även om matlusten inte är den bästa. Om någon är med mig äter jag för fullt. Har bläddrat lite i en skrift från cancerfonden, apropå mat, nyttigt eller onyttigt. Det fantastiska i skriften är ju att den avdramatiserar det här kring mat. Ingen skrämsel propaganda som vi ju stöter på i många tidningar och för att inte tala om sociala medier. Jag kan numera reta upp mig rejält på allt tugg om hur många kalorier folk förbränner och vad man påstår man ska äta och inte! Min filosofi är att vi alla är unika och våra kroppar är unika för var och en av oss. Klappat. Jag har för den sakens skull respekt för de som kämpar med sin övervikt, sin ohälsa och önskar dem ett bra liv. Önskar iallafall att vi har fokus på att må bra och ha en god livskvalité. Och framför allt att var och en av oss bestämmer hur vi vill leva och vara! Och till sist i min lilla skrift ges bland annat rådet:" att vill du äta glass och choklad till middag gör det". ;-)

Morgon igen, på nåt sätt fortsätter dagarna och världen att fortsätta snurra. För de flesta förmodligen som vanligt och med det vanliga som händer i vardagen. Det är på ett sätt så för mig med, finns förstås några skillnader för mig och de mina. Numer känner jag mig tacksam och ödmjuk för varje dag jag kan kliva upp och stå på benen. Mornarna är lite jobbiga! Ensam med katterna som ju är perfekt sällskap. Brukar sitta och tänka en stund i väntan på kaffet som puttrar och sprider väldoft i lyan. Tankarna kan handla om såväl svarta dystra saker som om glada saker! Svänger ju som bekant över dagen. Att starta den här bloggen blev ett sätt att få dela med er, att jag själv kan reflektera över allt. Läser all text varje dag så jag kommer ihåg att det är på riktigt!

Idag har jag ju en hel del att fixa och det underlättar för att skingra tankarna. Först fika, sen tvätta, lite fix med papper, promenad, packa och äta middag med mor och far står på schemat. Och förstås, så lite cigg som det bara är möjligt!! Så önskar er en skön söndag med massa kärlek<3 / Kram L