Så där då har jag klarat av Dag ett i denna behandlingsomgång och första strålbehandlingen, bara 29 strålbehandlingar kvar,pust! Ja vaknade imorse sovit skapligt. Drog ner på hotellfrukost och vilken buffé,en av dem bättre jag sett. Har ju bott på många hotell genom åren. Den hinner jag nog inte lessna på iaf;-) Sen fick jag en karta av pojken i receptionen, jag kan ju inte läsa kartor men nu är det ju dax att lära sig. Å jag kan meddela att jag travade iväg och kom helt rätt, å hur stolt är jag inte över det! Det var förvisso en promenad på cirka 15 minuter och i strålande sol å värme. Checkade in på onkologen,sitta i väntrummet. Det är lite sådär. Jag scannar fort av omgivningen och medpatienterna,vilka som har peruk och tupeer. Haha vilket nöje! Sen kom syster Anna och hämtade mig,eget rum och egen tv. Fint! Och jag kan säga att numera är jag helt lugn inför cytostatikabehandlingen, känns bra. Ligger lugnt, lyssnar och drar hela min sjukhistoria som vanligt och inte att förglömma, personnummer å vikt förstås. Ska få en ny sorts cytostatika idag, lindrigare preparat men tre dubbelt så mycket vätska! Får pissa typ hela dagen:-(men det är för att detta preparat sätter sig lite extra på njuren, så bara åka med. Får ju informera om att jag har infusionsporten..det visste dom inte, å inte är jag förvånad. Van patient,styr behandlingen själv! Hahaha;-) Efter ungefär en timmes behandling får jag veta att mitt blodvärde är halvtaskigt så egentligen skulle jag fått blod å inte cytostatika idag. Vad trött jag blir!!!! Å vad innebär det? Jo vi fortsätter dagens behandling ändå. Jaha!?!? Och imorgon ska jag få två påsar blod. Blir nåt nytt igen, men det är ju bara ligga å ta emot typ. Sen rullar det på,katetern spolas och läggs om, blir varje tisdag i samband m cytostatikabehandlingen. Remiss till hörseltest skickad iväg. Det är ju det jag säger, hela kroppen är undersökt snart. Nu är det ju för att denna cytostatika kan ge öronsus. Jaja inget som gör ont! Soppa till lunch, inte god:-(svepte mackan å juice å kaffe. 14.20 är infusionen klar, nya prover tas och nålen får sitta kvar.

Jag får springa t strålbehandlingen 2 minuter t godo. Ja denna logistik. När jag sitter där å väntar ringer de från onkologen,de glömde att ta en blodgruppering, Du måste komma tebaxs!!! Ok när jag är klar här. Puh puh! Tålamod Lotta! Träffar två tjejer på behandlingen och får gå igenom hur det går till, biverkningar mm. Schemat planeras veckovis. Detta verkar ju strukturerad än så länge. Jag kommer att strålas från fyra håll, höfterna,underlivet och bäckenet. Nu jävlar ska djävulen brännas ihjäl det är ju planen. Nya markeringar och fler tatooprickar får jag oxå. Sen Första strålning, kändes ingenting, gick fort och smidigt! Skönt! Sen upp på onkologen igen, blodgrupperas. Jag kunde ju inte låta bli att fråga, jag är ju blodgrupperad sen tidigare? Jo men ni förstår det är i mitt hemmalandsting så det gills inte! Men va faan, är detta? Det är ju helt otroligt hur det fungerar i svensk sjukvård, jag kan inte förstå vem fan har kommit på det......men jag lämnar mitt prov å tackar för mig.


Går ut från sjukhuset! 20 grader varmt och ljumma vindar! Fantastiskt. Strosar lugnt mot city. Tar en kaffepå Waynes och tittar på folk. Känner mig ok och bara njuter. Drar mot hotellet för middag, pepparrotskött. Nja inget för mig. Så jag drar t en pizza! Gött! Pratar lite med dem hemma och allt lugnt med mina sambos;-) Tar oxå en liten promenad och har provianterat dvs Loka och salta pinnar måste vara förberedd ifall biverkningarna anfaller! Ligger nu på sängen, trött, varm och törstig! Ska duscha, kolla tv sen somnar jag nog lite lätt. Hoppas ni oxå känner våren komma och har fina dagar var ni än är/ Kram

God morgon på er! Påsken börjar lida mot sitt slut och min resa mot delmål 2 kan ta sin början. Jag har i dagarna tre försökt vila mig i form. Hade påskmiddag här hemma och tack vare mina nära å kära blev det genomförbart trots smärtor i rygg och höft:-(typiskt va!? Lördagen blev den dag då kroppen protesterade mest och jag underlättade ju inte det. För eftersom jag inte stod ut med att vänta på att nån hjälpsam människa skulle komma släpade jag upp mina balkongmöbler från friggeboden själv! Det gick ju bra inledningsvis men på slutet kändes det högt osäkert om jag skulle ta mig och skitkroppen upp för trapporna MEN möblerna är på plats. Min pappa säger att jag är lika envis som min mamma, det SKA bara gå! Det är vår devis det,klappat och klart. Hur som helst det är gjort och ryggen har sen fått vila. Påskdagen ägnade jag mig åt tvättstugan och lite social samvaro. Har träffat mina syskonbarn och det ger energi. De pratar liksom inte om sjukdomen, utan är precis som vanligt och ibland rätt lika mig;-) Helt enkelt en bra påsk, en del sol men jag får ju inte sitta i den. Försöker iallafall vara ute och täcka kroppen i den mån det går. Jag undrar ändå lite varför jag inte ska exponera mig för sol, tänkte först att det är för att jag ätit kortison men det gör jag ju bara i direkt anslutning till cytostatikabehandlingen, Hm ska ta reda på bättre vilken relation jag ska ha till solen fortsättningsvis. Ytterligare nåt jag inte vet med andra ord!

Idag åker jag alltså till Örebro. Kampen mot djävulen ska ta nästa steg, jag ska fortsätta vandra i denna vårdapparat, gå och gå lixom. Jag tror jag är skapligt förberedd att utsätta mig för fortsatt behandling och jag har läst om strålbehandling, brachyterapi så jag har en ganska bra uppfattning om vad som ska ske. Det som oroar minst just nu är cytostatikabehandlingen, slipper jag bara dess biverkningar så mycket som möjligt så är den behandlingen lindrig. Det är ju så att cancer är en sjukdom som kräver mycket speciellt omhändertagande och många behandlingsinsatser annars är den dödlig och kvick och falsk och dum! Å min övertygelse att jag ska tillfriskna sakta men säkert finns kvar och vinner i längden. Tålamod, fokus och stå ut finns fortfarande inget annat. Det okända finns framför mig, i det liv jag har bakom mig är allt känt. Att bo på hotell sex veckor lockar inte men det är ju samma där, finns inget alternativ! Å det kommer att bli bra och dagarna kommer att gå. Förhoppningsvis med fina varma dagar och lite utflykter och shopping. Som vanligt en sak och en dag i taget så närmar jag mig målet/ Kram

Jajamän, somnade vid halv två inatt och vaknade runt fem av att min gamla katt och följeslagare Felix stod i sängen typ 30 cm ifrån mig och bestämde sig för att kräkas:-( Ni som har eller haft husdjur kan nog ana att det inte luktar viol direkt;-) Ja vad gör man, jo upp i mörkret och riva ur sängkläder. Jag hade dessutom rejält ont i njurtrakten och höften. Fan kom nästan inte upp, fast jag är vrång så det fick så lov att gå. Och så i med nya sängkläder, två glas vatten och sen tog jag en morfie, annars har jag aldrig kunnat somna om. Morfie är ju sån smärtstillande och kramplösande tablett m lite morfin i. Tycker det är lite klatschigt att jag döpt den medicinen lite som selfie ni vet;-) Ha ha, roar mig själv iallafall. Jag somnade iallafall om och sen var det ljust när jag vaknade. Tuff start som fortsatte med irritation i hals och näsa, slemhinnorna far illa av djävulsdrogen cytostatika därav den irritationen. Dessa besvär kommer och går..tjatigt och tråkigt! Hur som helst förmiddagen var trist. Under eftermiddagen har jag mått bättre, tur det!

Varit ut på byn och handlat käk till morgondagens påskbuffe. Lugnt och skönt på affärerna idag. Hann också med ett inköp av nya kuddar och en bordsduk slank oxå med. Kuddar är ju en passion för mig och det finns alltid några som passar till mig:-D. Efter shopping snabb vila. Sen hade jag bestämt att laga en ny Myllimäkirätt. Idag blev det pasta penne med medelhavsrostade ugnsgrönsaker. Alltså en helt vegetarisk rätt. Enkel att göra och gott blev det. Jag åt t o m två portioner! Nöjd och mätt. Nu är det ju kväll så jag har bunkrat upp med en kanna kaffe och chokladägg. Ska läsa en stund och sen räknar jag med att det blir teve och lite chatt. Hoppas ni oxå njuter av stillhet./ Kram

Jaha två dagar funkade jag nästan som vanligt! Full fart framåt å mycket gjort. Nu halvligger jag framför tv och är trött:-( ryggen oxå! Huvudet känns tungt och trögt. Nä fy vad det vänder fort. Jag har ju börjat inse det men kommer inte acceptera det utan kamp! Kroppen är ju typ fem minuter efter hjärnan och så vill ju inte jag ha det, men men jag VET att den här sjukdomen kan yttra sig på det viset eller rättare sagt det är de där djävulsdrogerna som skapar det onda, tröttheten och trögheten. Och samtidigt är ju djävulsdrogerna effektiva just nu. Hm balansgång som vanligt. Jag är ändå glad att jag mått bra och känt mig fräsch ett par dagar. Ingen ångest heller och bara det är guld värt! Apropå guld så fick jag ju veta vid läkarbesöket i tisdags att jag har guldkorn i underlivet...Jag fattade absolut ingenting! Vadå? Har jag typ en guldgrotta nu helt plötsligt!? Oj oj jag är trots allt värd guld;-) Att ha guldkorn innebar att när jag var sövd för två månader sedan och genomgick en cystoskopi passade doktorn på att lägga in guldkorn, deras funktion, om jag förstod rätt, är att följa tumörens aktivitet och framfart! Alltså nåt som kan vara till gagn för mig. Så nu har jag inte bara guld i tänderna utan även i de nedre regionerna! Lär mig nåt nytt varje dag i denna situation.

Å apropå traditioner hade jag bestämt mig för att vare sig påskpynta eller dra igång nåt storslaget påskbord i lyan. Vad händer tror ni? Jo nu har jag tuppar och påskdukar och stearinkycklingar framme och har dessutom bjudit in mina närmaste till en påskbuffe på påskafton! Ja det är inte lätt att göra annorlunda och tänka nytt hela tiden. Ibland är det ju tryggt att bibehålla det man tycker om och inte förändra hela tiden. Det blir nog bra det!

Det som står närmast på agendan imorgon är att fixa med naglarna. Äntligen har jag köpt nagellack och slog till med tre olika färger när jag ändå var på gång. Känns som ett lagomt pyssel på en långfredag och vilsamt på nå vis. Sen blir det att åka å handla till påskbordet. Och jag funderar oxå på mina balkonger, om jag ska göra iordning dem med möbler och blommor innan jag drar till Örebro eller om det får vara. Hm Hm jag tror väder och dagsform får avgöra faktiskt. Nu önskar jag i vart fall er Alla en Glad Påsk med mycket vila och god mat och fina människor omkring er. Kram på er<3

Jajamän vilken bra dag jag haft idag. Plötsligt händer det liksom;-) Jag har hela dagen känt mig superfrisk och pigg. Allt det onda är som bortblåst bara. Tänk vilket lyft det blev för mig dessa positiva besked. Jag har farit fram nästan som i fornstora dagar;-) hunnit med än det ena än det andra. Ryggen har pallat rätt bra, fast nu ikväll mår den inte superbra. Men nu skiter jag i det! Det tar jag imorgon. Varit till sjukhuset å tagit blodprover inför nästa veckas behandlingar, två försök sen lyckades de att få blod ur porten. Hoppas nu bara att provsvaren kommer till rätt ställe. Varit på stan och handlat och faktiskt köpt några starköl, fatta va gött det ska bli! Det är jag så himla värd nu och det finns absolut nåt att fira ju;-) Jag hoppas ingen tror att jag tror att jag är frisk nu, det har jag stenkoll på att jag inte är,än. Men jag är på väg, sakta men säkert och efter elva veckors helvete är jag just nu så glad och sprallig och har energi, kör på det tills vidare. Klappat å klart! Träffade lite bekanta på stan, kul å tjattra lite. Och telefon och mess har gått varma idag. Blir glad för alla som bryr sig! När jag kom hem ringde en medarbetare och ville komma förbi med en leverans, välkommen sa jag! De kom två man starka och lämnade en stor vit Hortensia från mitt arbetslag! Jag blir rörd, stolt och glad<3 Undra på jag längtar efter dom.

Nu har jag sjunkit ner i soffan med grodrock på. Tar en öl och jag kan lova att det är skitgott;-). Varvar ner lite och imorgon ska jag ut på lunch med gamla kollegor och skicka hem en kollega på föräldraledighet. Det blir trevligt och skoj och förhoppningsvis gott. Sen blir det påskhelg, ladda kroppen inför nästa vecka med allt vad det kommer att innebära. Som sagt fortsätter njuta av livet! Stor kram<3

God morgon! Ja som jag bloggade igår blev dagen och beskeden på sjukhuset i Örebro en positiv upplevelse! Såna dagar är ju all ångest innan och under undersökningarna värt det på nåt vis. Dagen startade vid klockan sju. I med frukost och mediciner innan jag gick in i fasteperiod. Jag gillar absolut inte det där med fasta men jag fick ju i vart fall dricka vatten! En liter närmare bestämt;-) Hela morgonen/förmiddagen vankade jag mest av och an i storebrors lägenhet och byggde naturligtvis upp värsta scenariot, ni vet att djävulen fortfarande levde och att slutresultatet av den kommande röntgenundersökningen skulle visa en spridd cancer. Dessa tankar blandades med att jag skulle få ett positivt besked. Vid elvatiden var jag redo att transporteras till sjukhuset. Storebror skjutsade mig för att undvika att jag skulle hamna på fel buss;-) Sagt och gjort, på plats i God tid. Köpte banan, vätska och en chokladbit eftersom jag lärt mig nu att så fort röntgen är klar måste jag ha snabba kolhydrater, annars mår jag inte bra:-( och PET/CT tar ju typ 3 timmar så det var ju dessutom bråttom, eftersom jag hade läkartiden klockan 15.00 Letade mig fram till röntgenmottagningen, vilken känsla, denna gång slapp jag glida in i det där radioaktiva rummet utan sjukhussäng! Fjärilarna i magen fladdrade men inte så mycket. Jag visste ju den här gången Hur det skulle gå till och det var ju resultatet som oroade mig igår. Så i säng, nål skulle sättas, och inte fick de använda infusionsporten så idag har jag ett rejält blåmärke på handen. Hm det står jag ut med numera! Sen en liter vatten till och ligga i knappt två timmar, inte läsa för kroppen ska vara still under tiden de där radioaktiva isotoperna far runt i kroppen. Jag började lite oroa mig att vi inte skulle vara klara t kl 15.00 men personalen lovade att det skulle funka.

Så 14.20 in i röntgenrummet, fem personer där,jaha som vanligt, vad ska alla dessa göra!?! Men det var ju dosplanerarna från strålbehandlingen bland annat. De har numera markerat strålområdet, bådemed tusch och en liten nål, som en tatuering liksom, var ju inte sådär superskönt när de stack i höfterna, men jag fascineras ju av vad jag står ut med, men det är ju för att hjälpa mig och att jag ska bli frisk! Sen in i röntgenmaskinen. In och ut i cirka 20 minuter. Kontrastmedel in, och jag mådde inte illa denna gång! Bara det var ju en lättnad! Ok klar 14.40 Lite bråttom, hann inte ens läsa av personalens ansiktsuttryck, vad hade de sett?? På med kläder och iväg. Pust, hungrig som få och pressade in dextrosol, banan. Letade mig fram till Onkologmottagningen, yes 14.56 checkade jag in där. Fantastiskt kroppen kunde vara lite snabb. Seger!! Satt mig i väntrummet, tyst så tyst. Fick veta att läkaren var försenad, så var det med det. Ångesten kröp på, då dök ju nojjorna upp igen, jo jo nu ska de tolka röntgenbilderna förstås! Å vad hittar de, Hur mår min kropp.....ja ni fattar ju! Jag hann ju dricka kaffe och lyxade med en skorpa!

Läkare Louise dök upp efter dryga halvtimmen, jaha tänkte jag, nu får de lägga på ett kol, jag har ett tåg å passa! Läkaren var trevlig och glad, danska var hon men bra på svenska. Vi småpratade lite, jag kände att säg nu då! Hon tog upp bilderna på skärmen, och då tänkte jag vill jag se eller?? Kikade i ögonvrån. Hon förklarade att hela min kropp är genomlyst och nu ska vi se.....Ja Lise- Lotte detta ser bra ut även om röntgenläkaren inte skrivit nåt utlåtande än! Njuren har hämtat igen sig delvis, finns ingen synlig spridning i övriga organ och tumörhelvete har ankrat! Känslan som kom över mig var glädje, lycka och jag riktigt kände hur ansiktet sprack upp i ett stort leende och jag pustade ut. Fan, allt jag stått ut med så här långt, det har varit värt varende minut!!!!!! Nu klarar jag allt. Haha där fick du din djävul. 1-0 till mig i första ronden!

Så sen gick vi igenom vad som ska hända i rond två. Startar med strålning 22\4 och parallellt med det cytostatikabehandling samt fyra sessioner med Brachyterapi. Oj oj all behandling som finns för min typ av tumör ska jag få. Nu fattar ni va, det kan bara bli bättre. Jag är så glad där i rummet så ingenting känns omöjligt! Hinner med en gynekologisk undersökning, ultraljud och koll av hjärta och lungor oxå. Ser bra ut! Hm ser bra ut? Ett underliv med en dum tumör!?! Ja ja allt är relativt! Sådär klappat och klart. Småskuttar mot tåget! Ringer mina närmaste och meddelar den glada och mycket goda nyheten. Glömmer t o m Hur hungrig jag är.

Hinner med tåget,där jag pustar ut, låter dagens besked sjunka in. Jag är fruktansvärt medveten om att allt kan hända i sjukdomen men just nu tänker jag leva och njuta hela påsk!!!! Frossa i godis och ägg. En eller ett par öl ska slinka ner. Den här djävulen kan gott fortsätta sova och fortsätta krympa. Kanske har hen fattat att så lätt tar den inte död på mig! Fuck you säger jag bara;-)

Nu önskar jag mina följare en riktigt Glad Påsk och skickar ett stort tack och kramar till alla er som stöttar mig på mitt livs viktigaste resa och den match jag ska vinna! Vi hörs å ses/Puss och kram<3

Ett noll till mig i matchen mot djävulen!!!! Nu är jag så jävla glad att Djävulsdrogerna har haft effekt! Jag vet att resan är fortsatt lång men nu tuffar jag hemåt på tåget och ler med hela kroppen;-) Återkommer imorgon med en liten recension av dagens bravader! Just nu är det bara,fantastiskt och härligt att leva. Bamsekramar till alla som hållt tummar å tår för mig idag och en del av er var ju med på sjukhuset rent mentalt!!/ Vi ses

Men hur fan tänkte jag. Sitta på tåget knappt fem timmar med en rygg som sett sina bästa dagar:-( Gäller att sträcka ut och försöka göra nån liten övning i sätet. Mina medpassagerare ser redan lite misstänktsamt på mig,förmodligen för att jag tog upp dosett och min fina Tablettkrossare. Den är ju jag superstolt över! Ja de får fundera då eller fråga om de undrar nåt! Som sagt ryggen pallar inte riktigt men jag står ut som med så mycket annat just nu. Antar ni förstår att jag är rätt ångestfylld och rädd nu. Närmar sig morgondagen med stormsteg. Helst av allt skulle jag vilja vända,kliva av den här resan och låtsas som att resan är över och jag tillbaka i vardagen. Men så ser ju inte verkligheten ut just nu. Alltså försöker jag peppa mig själv,har fått några telsamtal och mess och hälsningar som också lättar upp mig för stunden. Jag tänker inte ge upp oavsett vad som händer imorgon på sjukhuset men fram till dess blir det att slita ont och ta timme för timme. Just nu rullar tåget nånstans mellan Bålsta och Enköping. Drygt en timme kvar t Örebro. Där väntar incheckning hos storebror. Pizza och läsk samt soffmys. Det blir bra slipper jag vara ensam med ångesten och djävulen. Imorgon fasta från kl. 07.00.Sen sjukhuset från lunch till nån gång....Vi höres/ Kram