Vältrat mig i ångest, biverkningar ett par dygn, funderat på mängden blodkroppar, blodplättar och friska och sjuka celler! Jag är imponerad av mig själv att jag ens funderar på det;-) men nu gör jag det och funderar vilka som slåss å fightas med vem. Det jag vet är att de åker runt i min kropp och att cytostatika förhoppningsvis trycker till de där djävla sjuka cellerna och lämnar de friska som fortfarande finns kvar, att de får vara i fred och inte ska behöva kryckor eller rullator till hjälp för att överleva! Jag ska hjälpa dem så gott jag kan och förmår, var så säker. Att biverkningarna ändå varit lindrigare denna gång är jag djupt tacksam för! Tror det delvis beror på att jag var bättre förberedd fysiskt denna gång! Samt att kortisondoseringen var oerhört skonsam och en helt annan nedtrappning än sist. Vi håller alltså alla tummar å tår 27/3 när nästa behandlingstillfälle är planerat. Om jag inte vore så astrött nu, skulle jag,tror jag må ganska ok! Har i princip varit inne två dygn. Men idag bestämde jag att jag skulle ut lite mer än liten promenad runt närområdet. Startsträckan är dock lång så det hinner bli eftermiddag innan jag o kroppen känner oss redo. Jag ska ju oxå bestämma vilken hår look som gäller för dagen ni vet, skallbasen framme, mössa el peruk el kanske sjal? Möjligheterna är ju oändliga numera och tänk er,,fasiken va snabbt jag fixar håret;-) Blev en liten mössa idag! Strax innan jag skulle gå kom ett blombud, va glad jag blev. En blomma som påminde om våren och mig om vilka fina människor som finns omkring mig. Å inte nog med det, en av mina fina juristvänner hade ju skickat ett fantastiskt kort med min absoluta favorit Leif GW Persson i kombination med grodor å hjärta! Ja ni fattar hjärtat svämmer över och tack vare såna fina gester, tankar hittar jag ny kraft. Förresten alla ni som fortsätter stötta mig på alla olika vis ger mig energi,kraft och ork. Jag har skrivit det förut och säger det gärna igen! Ni är bäst!!! Jag kan storgråta ibland när ni skriver, ringer,skickar sms,mms, brev, kort, hälsar på ja allt och överväldigas av att så många fina människor tänker på mig, orkar å hinner bry sig om mig<3 när jag är tillräckligt frisk hoppas jag på att få chansen att tacka er allihopa personligen! Åter till dagen, tog i vart fall cykeln till vårdcentralen för omläggning å spolning av katetern, Vi säger att det gick ok även om jag styrde ingreppen i vanlig ordning, så jag är säker på att de gör rätt ni vet!? Sen en stund på stan, köpte ett par fladderbyxor, som kanske funkar utan att påsen syns. Ska prova imorgon, när jag orkar! Sen dryftade jag mig till att svepa in på Hemköp, köpte två kassar mat! Så nu slipper nån skjutsa mig å helghandla! Därefter mot lyan. De sista hundra metrarna stod cykeln still, benen likaså. Jag trodde jag aldrig skulle ta mig hem, fast jag är vrång och envis så visst kom jag hem! Blodsmak i mun, darrande ben, sprängande huvud. Just där hatar jag den här sjukdomen som tär på min kropp, min energi men jag ska fortsätta ge den käftsmällar och kick thé ass ut ur min kropp!!!!! Fast just nu sjunker jag ner i soffan, lite Fanta å Polly godis. Tackar mig själv för att jag tillåter mig att må riktigt dåligt både fysiskt och psykiskt. Å imorgon tar vi en ny dag/ Kram