Med risk för delvis upprepning, idag är det sju veckor sen sjukdomsbeskedet. Sju veckor har jag suttit på djävulståget och det går som en berg-och dalbana såväl fysiskt som psykiskt. Jäkla lång berg-och dalbana dock. Inget säkerhetsbälte finns det heller liksom, far åt alla håll och ska jag tänka airbag vette katten om det finns heller. Jag slungas ju lite hit och dit, pendlar från frisk t sjuk,ibland bara över dygnet. Den här veckan är ändock än så länge ok, men idag förnimmer jag smärta i bäckenet. Det oroar mig starkt och ni som följt mig här vet ju vid det här laget att nojjorna gärna tar över och när jag märker nån smärta är jag nästan övertygad om att djävulen lever, sprider sitt jävelskap å cytostatikan har haft noll effekt så här långt. När dessa tankar kommer är det inte roligt, ångest sveper över mig och när jag tänker på vad vi som behandlas för cancer utstår, inte alla och inte alltid, men de biverkningar som följer av cytostatikabehandling är för jävliga för många. Både fysiskt och psykiskt, jag kan säga ärligt att efter min första var inte steget långt till att göra lidandet kort, fy fasiken vilket helvete och därför fortfarande så tacksam att jag mådde betydligt bättre efter behandling nummer 2. Och ber varje kväll t högre makt att behandling nummer 3 också blir skonsam. Åter t smärtkänningen, jag försöker tänka att jag inte ska oroa mig, fokusera på det friska och ta värktabletter om så krävs. Jag har ju mediciner fulla skåpet, en del oöppnade än. Fast än är det inte aktuellt möjligen när jag ska sova, beror på. Det positiva i sjukdomen är ju att blodtrycket är fortsatt rätt ok och att njurkatetern fungerar fortfarande! Ni ser det finns positiva saker i det här helvetet oxå. Gäller att plocka fram dem när det behövs för min egen skull! Och totalt sett mår jag rätt ok ikväll och ser framemot morgondagen då drar jag med tåget till mitt jobb! Inbokad på lunch med fröken Ullis och Johan. Det blir mysigt och gott;-) Därför dax att samla lite mer kraft så jag kommer i säng i skaplig tid och orkar vakna när väckarklockan ringer imorgon bitti/Kram