Söndag, sol idag med. Sovit ok å när jag knäpper på TV för att kolla Nyhetsmorgon hamnar jag naturligtvis i ett pågående inslag om att leva med cancer. Sedan jag fick min cancerdiagnos har jag av och till undvikit den typen program. Ibland medvetet och ibland omedvetet. Men det är ju liksom oundvikligt att det ramlar över mig, både på tv, tidningar mm. Och till viss del tror jag att jag kan hantera det men somliga stunder blir det för mycket. Tankar fladdrar runt i mitt huvud å de numera uttalade och kända nojjorna tar ny fart. Jag förnimmer åter igen känslan av att döden lurar runt hörnet, dödsängeln smyger på tå runt mig och jag kan bli allt mer övertygad om att behandlingen inte bitit tag i djävulen utan att spridningen är ett faktum. Läkarna har ju sagt ett den typ av cancer jag har inte vanligtvis sprider sig till skelettet, men jag undrar jag...har liksom nåt slags ont i ryggraden som lättar ifall jag rör mig eller ligger på värmedynan. Det har kommit sista dagarna, och ni fattar,spridningen är enligt mig ett faktum. När jag vill trösta mig tänker jag att det kommer av att cytostatikan angriper det mesta å att det är muskler som protesterar för de oxå fått sig en törn! På torsdag träffar jag förmodligen läkaren kan jag höra mig för om de har någon aning om vad det beror på. Känns som att alltid är det nåt som gör ont, lite eller lite mer liksom. Jag vill kämpa, fortsätta kampen mot djävulen, och små saker kan numera störa såsom att det gör ont nån stans! Ursäkta att jag tjatar om detta men det är så det känns här och nu. För att återkoppla t gårdagens promenad som blev lite längre än planerat känns det iallafall bra i benen. Kom ju på att jag varit sjuk nästan åtta veckor å motionen blir sådär, beror otroligt mycket på min dagsform och ork och kraft. Inte undra på att kroppen skrumpnar och rörelseapparaten inte riktigt vill det jag vill. Ska ta en promenad idag med,dock lite kortare tror jag! Fram på eftermiddagen bär det av till mor å far för söndagsmiddag och säkerligen God å smarrig efterrätt. Det ser jag framemot;-) Skönt å komma hemifrån, få sitta vid dukat bord omgiven av de jag tycker så mycket om. Blir bra det! Jag vill oxå säga att trots lite ont, grubblerier så mår jag ok. Kan faktiskt fortfarande känna mig mer frisk än sjuk och det lurar förmodligen både mig själv och omgivningen, men håller mig oxå upprätt och stärker kampviljan! Jag ska ju vinna matchen har jag tänkt!!/ Kram