Se där ja! Nu har jag ju avancerat i svensk sjukvård. Blev idag kallad för solstråle på vårdcentralen! De ni, från att småputtra, gnälla och bara stå ut har jag slappnat av och lagt en del av alla rädslor på vänt liksom. Å detta märker jag på två månadersdagen av min sjukdomsperiod. Å jag är ju som en solstråle det vet ni ju i vart fall de dagar jag mår bra, trivs med mig själv och tycker livet är fantastiskt. Det är spännande, senast i fredags sa ju min närmaste chef; underbart att prata med dig Lotta, känns som rivjärnet är tillbaka! Kärt barn har många namn som ni vet;-) Ni kan välja vad ni tycker känns bäst när ni tänker på mig, jag uppskattar som ni vet vad ni än väljer att kalla mig, jag tycker om er ändå. Så det så! Jaidag var det alltså dags provtagning å viktkontroll inför ev behandling på torsdag. Upptäckte på morgonen att det såg fint ut ute och bestämde mig för att först gå till hälsocentralen, sen gå runt fjärden, det är en runda runt fjärden mitt i stan, tror det är typ 3 km runt. Tog därför inte med handväskan,räcker ju m mobil å visakort och dextrosol om jag blir trött. Landar i tid på HC,kallas in och då kommer jag på, fan jag glömde ju remisserna hemma, oj oj. Hur blir det nu? Jag vet ju ungefär vilka prover som ska tas men inte alla. Sköterskorna såg lite olyckliga ut men jag sa: ring kvinnokliniken tror jag det löser sig alt får jag trava hem å hämta remisserna inget mer med det! Det funkade alldeles utmärkt att ringa. Så vägdes jag, ökat 400 gr på tre veckor. Ingen ko på isen med andra ord, å nu tänkte jag inte utifrån någon slagsvikthets eller några skönhetsideal, den typen av grubblerier har jag vuxit ifrån för länge sen, ännu mer sen jag fick min diagnos! Utan för att det är till gagn för mig och kroppen om vikten är så stabil som möjligt utifrån cytostatikabehandlingen, har läkarna sagt. Efter vikt kontroll är det dax, nu ska vi se kan de sticka via porten idag? Jag är ju lite spänd på det men annars helt avslappnad! Å vad tror ni? Tre försök, två distriktssköterskor och en praktikant i rummet, icke sa Nicke!!!!!! Inte en droppe, nähä...ta i armen sa jag, jag är ju inte stucken på tre veckor så d är lugnt. Nä det ser ju så tunt ut m kärlen där,jaha Hur gör vi då? Vi går en trappa upp t labbet, där jobbar Solan, hon är proffs. Oki, på m kläderna o iväg. Kommer t labb, Solan kommer, nu ska vi lösa detta. Jo jo, säkert! Två gånger i armvecket och mina kärl rullar så fint iväg, så inget napp nu heller. Ja detta slutar med att för att få fram blod t tre minirör tar vi blodprov i fingret, pressar ut blod och hon har som en liten mini spade och försöker få ihop så det räcker. Jag assisterar genom att vända rören upp å ner några gånger. Så vi fick till det även idag! De gör nog så gott de kan,och det är tur att jag inte är stickrädd och inte gör det ont heller. Nu hoppas jag ju att värdena är tillräckligt bra så jag får djävulsdrogerna på torsdag som planerat.

Ja ja sen tog jag rundan runt fjärden. Blåste kallt men var vackert och kändes bra. Efter rundan gick jag å köpte mig nya solbrillor som passar t min nuvarande frisyr, eller vad jag ska kalla den. Har ju kommit fram till att jag trivs m att vara utan hår och har tro det eller ej, fått en hel del riktigt fina kommentarer, om det nu inte är så att folk säger sånt för att inte såra mig, men då är det ju så. Det viktigaste för mig, förutom att bli frisk, är att jag tycker om mig själv och den jag är och hur jag ser ut. Sen får hela världen tycka å tänka vad de vill. Huvudsaken jag kan bekräfta mig själv, då är jag nöjd! Köpte brillor, keps och ringar t öronen. Kändes fint. Knallade sen å köpte mjölk och glass ifall jag orkar göra våfflor tänkte jag,det är ju våffeldagen idag! Väl hemma blev det sen lunch, lite vila och nu bloggtime. Lär inte hända mycket mer idag för mig. Som ni vet behöver jag ladda depåerna inför torsdag och vila är bra!!/ Kram