Idag har jag haft en hel ok dag. Sov typ sju timmar å det var riktigt skönt! Min kropp verkar ha så smått ställt in sig på lite större behov av sömn och att inte vakna till liv runt 05.00 Blir ju skitjobbigt när jag återfår möjligheten att jobba igen, hur ska jag komma upp då? Hm torde väl lösa sig hoppas jag. Efter lite morronbestyr fick jag en lunchinbjudan från en kollega, en ännu bättre start alltså;-) Gjorde mig iordning, mössa även idag! Blåser ju halvstorm å jag vill absolut inte bli förkyld. Det finns liksom inte plats för det i min kropp har jag förstått. Ner på min gamla arbetsplats för å hämta chefskollegan å mingla lite. Läget verkade ju lika lugnt som vanligt där. Och det rycker i mig, förstås, att få sätta tänderna i något arbetsrelaterat! Jag tänkte ju ha lite låg profil, vilket ni alla vet, absolut inte är en av mina starkare sidor. Men jag höll mig skapligt om jag får säga det själv;-) Sen drog vi på lunch och min kollega är en generös man så jag väljer lunchställe! Jag är så himla sugen på tacos så det käkar vi. Skvallrar lite oxå under lunchen!! Haha det satt fint. Eftermiddagen tillbringade jag på gamla arbetsplatsen och pratade runt lite, kasta iväg några mail så kollegor i firman inte glömmer vem som egentligen bestämmer! Vid fyra börjar kroppen protestera lite så jag packar ihop å knallar hem. I brevlådan hittar jag i dag en fint kort med fina budskap å hejarop, Siv hon kan hon <3 . Måste vila lite! Pustar ut och funderar över middag, idag är jag ju rätt pigg å då vill jag laga mat, poppa lite musik å njuta! När jag gör det känns det ju nästan som vanligt, ni förstår förmodligen hur jag menar. Jag bestämmer mig för en god pastarätt, Gott bröd å härlig kall svartvinbärsdryck! Det är ju fredag, då får jag dricka annat än vatten å vatten. Maten blir perfekt, jag är mätt och kroppen känns rätt ok. Struntar i de där som känns mindre bra och tänker att det ger sig när jag varvat ner. Resten av denna dag blir det lugnt i lyan. Nåt tv program blir det säkert å lite spel förstås! Å imorgon har vi lördag, vilodag å inget planerat förutom att fortsätta må ok!/ Kram. P.s Jag fick med mig lite hemarbete.........

Vältrat mig i ångest, biverkningar ett par dygn, funderat på mängden blodkroppar, blodplättar och friska och sjuka celler! Jag är imponerad av mig själv att jag ens funderar på det;-) men nu gör jag det och funderar vilka som slåss å fightas med vem. Det jag vet är att de åker runt i min kropp och att cytostatika förhoppningsvis trycker till de där djävla sjuka cellerna och lämnar de friska som fortfarande finns kvar, att de får vara i fred och inte ska behöva kryckor eller rullator till hjälp för att överleva! Jag ska hjälpa dem så gott jag kan och förmår, var så säker. Att biverkningarna ändå varit lindrigare denna gång är jag djupt tacksam för! Tror det delvis beror på att jag var bättre förberedd fysiskt denna gång! Samt att kortisondoseringen var oerhört skonsam och en helt annan nedtrappning än sist. Vi håller alltså alla tummar å tår 27/3 när nästa behandlingstillfälle är planerat. Om jag inte vore så astrött nu, skulle jag,tror jag må ganska ok! Har i princip varit inne två dygn. Men idag bestämde jag att jag skulle ut lite mer än liten promenad runt närområdet. Startsträckan är dock lång så det hinner bli eftermiddag innan jag o kroppen känner oss redo. Jag ska ju oxå bestämma vilken hår look som gäller för dagen ni vet, skallbasen framme, mössa el peruk el kanske sjal? Möjligheterna är ju oändliga numera och tänk er,,fasiken va snabbt jag fixar håret;-) Blev en liten mössa idag! Strax innan jag skulle gå kom ett blombud, va glad jag blev. En blomma som påminde om våren och mig om vilka fina människor som finns omkring mig. Å inte nog med det, en av mina fina juristvänner hade ju skickat ett fantastiskt kort med min absoluta favorit Leif GW Persson i kombination med grodor å hjärta! Ja ni fattar hjärtat svämmer över och tack vare såna fina gester, tankar hittar jag ny kraft. Förresten alla ni som fortsätter stötta mig på alla olika vis ger mig energi,kraft och ork. Jag har skrivit det förut och säger det gärna igen! Ni är bäst!!! Jag kan storgråta ibland när ni skriver, ringer,skickar sms,mms, brev, kort, hälsar på ja allt och överväldigas av att så många fina människor tänker på mig, orkar å hinner bry sig om mig<3 när jag är tillräckligt frisk hoppas jag på att få chansen att tacka er allihopa personligen! Åter till dagen, tog i vart fall cykeln till vårdcentralen för omläggning å spolning av katetern, Vi säger att det gick ok även om jag styrde ingreppen i vanlig ordning, så jag är säker på att de gör rätt ni vet!? Sen en stund på stan, köpte ett par fladderbyxor, som kanske funkar utan att påsen syns. Ska prova imorgon, när jag orkar! Sen dryftade jag mig till att svepa in på Hemköp, köpte två kassar mat! Så nu slipper nån skjutsa mig å helghandla! Därefter mot lyan. De sista hundra metrarna stod cykeln still, benen likaså. Jag trodde jag aldrig skulle ta mig hem, fast jag är vrång och envis så visst kom jag hem! Blodsmak i mun, darrande ben, sprängande huvud. Just där hatar jag den här sjukdomen som tär på min kropp, min energi men jag ska fortsätta ge den käftsmällar och kick thé ass ut ur min kropp!!!!! Fast just nu sjunker jag ner i soffan, lite Fanta å Polly godis. Tackar mig själv för att jag tillåter mig att må riktigt dåligt både fysiskt och psykiskt. Å imorgon tar vi en ny dag/ Kram

Just det, idag är det sex veckor sen djävulsresan gjorde sitt intåg i mitt liv. Precis som tidigare sex veckor av vånda, oro, ångest, glädje,sorg,förtvivlan,smärta, rädslor och tacksamhet mm. Blandad kompott! Tiden har runnit iväg, jag och min kropp fått utstå en massa. För att inte tala om min själ. Jag är rätt nött i själen:-(kroppen känns inte tipp topp nu. Vill inte gnälla men samtidigt, det är ok att gnälla, när jag är sjuk. Värk i benen och stickningar i fötterna, rätt oskönt. I underlivet buller å bång, kanske en intern strid mellan sjukt och friskt. Vill ju fortsätta tro det så länge jag inte vet nåt annat. Tänk det värsta och hoppas på det bästa!! När jag tänker att jag sitter på ett tåg, blir det ju lite som det där tv programmet, På Spåret. De ställer ju ofta frågan: vart är vi på väg?? Ja å det undrar ju jag med, ingen som vet, ingen som vet! Känner att mitt spår är krokigt, backigt och förmodligen långt. Men jag försöker med all kraft jag har hålla mig på spåret och ibland rycker jag i nödbromsen. Det är när jag översvämmas av ångest eller när jag i tanken är i juni, är skapligt frisk å har ett för mig vanligt liv. Inte för bråttom, inte planera för långt blabla bla, ibland hatar jag just det! Trollspö vore nåt just nu, men nä det finns inte. Nu låter jag dyster märker jag men det är lite så nu. Mycket tid att tänka, reflektera och spekulera. Å då får som ni säkert vet saker å ting ganska stora proportioner oavsett hur det är, litet som stort. Rädslan för att dö bär jag med mig, jag har alltid varit rädd för det men inte släppt de tankarna så nära tidigare. Nu är den känslan i högsta grad närvarande dock inte 24 timmar om dygnet å tur är väl det. Å jag vet att vi alla ska dö, nån gång. Fast just det hjälper inte mig här å nu. Jag vet och kan kämpa mer, stå ut mer och viljan att överleva kvarstår. Det får dock vara vingligt tills kroppen hämtar igen sig efter senaste behandlingen. Nu är jag i behov av energi, ljus, sömn och glada kraftfulla tillrop för att få fart på gnistan igen. Tackar på förhand/ Kram

Ännu en dag i tristess. Jag börjar bli lite rastlös igen. Denna väntan på jag vet inte riktigt vad!?!? Eller jo det vet jag visst. Nästa cytostatikabehandling och framför allt resultatet av de tre behandlingarna. Torde få veta svaret under april. Å dit är det ju skitlångt!!! Det som oroar mig just nu är att jag har smärtor av och till. Vill dock tro å hoppas att det betyder att drogen trycker till djävulen men jag vet att det lika väl kan vara åt fel håll:-(försöker tänka positivt men ibland ramlar jag över kanten och det svarta hålet pockar på. Å då är jag lessen och förbannad! Jag vill inte dö nu! Jag vill fortsätta leva och kämpa, måste fram med min fighting spirit ytterligare lite till. Å andra sidan går livet upp å ner, frisk eller sjuk liksom. Så fokus framåt med små steg, böj på nacken å va i nuet! Idag har jag i vart fall haft en ok dag. Ringde FK eftersom det gått sex veckor sen jag blev sjukskriven å ingen hörts av. Jag är därmed lyckligt ovetande om jag får sjukpenning eller ej. Å när jag ringde: Du har plats 214 i telefonkön....men Tjena! Hur kan det vara möjligt???? Men det tog ändå bara 10-12 minuter så inget problem. Mitt ärende var ännu inte beslutat, senast 21/3 kommer ett besked. Tack å bock då! Nu oroar jag mig egentligen inte, men ändå. Det finns defacto flera som ej fått sjukpenning på grund av cancerdiagnos med tillhörande fysiska och psykiska problem. Jag har följt några individer på nätet som tyvärr hamnat där. Obeskrivligt tänker jag. Jag kan säga, utan att skryta, pengar löser sig alltid för mig! Om jag får bli frisk skiter jag fullständigt i om mina pengar tar slut. Ingenting är omöjligt,klappat! Efter lugn förmiddag gick jag ner på stan. Med toppluva, blåste ju lite. Å jag ser ju att även idag tittar vissa på mig..de som förmodligen inte sett mig i varken punkfrilla eller luva nån gång. Skiter jag i faktiskt. Som jag skrivit tidigare, jag är stolt, kämpar för att bli en överlevande!!! Å det kan ingen ingen ta ifrån mig och framförallt jag gör det på mitt sätt och på mina villkor!! Efter stadstrippen tog jag bussen till mor å far. Fick en av mina favoriträtter, tunna pannkakor å hallonsylt och grädde. Underbart! Finns inget godare än min älskade mammas pannkakor! Å idag fick de tulipaner av mig, för de är bara BÄST<3. Nu ligger jag i min egen soffa å slappar. Blir inte mer idag. Imorgon Inga planer men hoppas må ok, orka göra nåt å slippa smärtor. Vi ses/ Kram

Ja det blev en lugn söndag. Sov tio timmar inatt, fattar inte det där riktigt för jag kände mig ju inte särskilt trött. Klev alltså upp vid tio tiden. Fort i med kaffe så jag vaknade till;-) Å sen har jag inte gjort mycket. Uppfattar att det varit lite vårigt ute trots fortsatt blåst. Har dock inte promenerat idag eftersom magen är lite oschysst och kramp i benen som jävlas med mig:-( sen är känslan att djävulen och drogerna har någon intern kamp idag. Räknar med vinst till min fördel! Så jag har plockat lite, löst korsord, lycklig för det att jag äntligen kunde koncentrera mig bättre å kolla om hjärnan är vid liv. Haft fika främmande och semeltiderna är väl förbi för idag levererades wienerbröd. Göttans det med. Till middag blev det rester å det funkar det med. Nu har jag faktiskt bäddat ner mig med varg pläden i divanen. Tagit lite smärtstillande medicin och känner mig trött igen......blir vila, tv och inget mer idag. Imorgon är det måndag och jag kan konstatera så här långt att jag inte har ett enda sjukvårdsbesök inbokat på hela veckan. Det som ska bokas är omläggning av bandage och spolning av njurkatetern som faktiskt fungerar nu! Sen vet jag inte om det blir någon uppföljning avseende blodtrycksproblemen men det visar sig, trycket är i vart fall skapligt nu. Jag tar som vanligt en dag och en sak i taget men måste få säga: faaan va jag vill vara frisk och leva mitt vanliga liv!!!! Hoppas å tror att jag är på rätt väg mot tillfrisknande även om det är en bit kvar!/ Kram

Tjo! Nu blev det lite sent. Har haft fullt upp idag men några rader hinner jag nog;-) Sov inatt ända till kl 06.00 sen ville kroppen upp! Sagt å gjort kaffe, morrontv å lite dataspel. Passar mig perfekt. Lite illamående men annars inte märkt nåt av behandlingen el biverkningar. Fasiken va det känns skönt, fast mina nojjor säger ju att det måste blivit fel på dosen el nåt!?!? Att det kan vara sån skillnad på känsla. Men nu har jag läst lite och det är precis så här det kan vara! Ibland jättemycket eller lite eller inget alls. Mina förhoppningar att det är fortsatt skonsamt lever kvar i allra högsta grad. Så dagen blev helt ok. Känslan av att vara mer frisk än sjuk är här nu med! Har varit på stan, våndades innan om jag skulle gå skallig, peruk el nåt annat. Jag gick skallig kom ju på att det är coolt, power och min styrka sitter absolut inte i håret!! Såg att några sneglade på mig och då tänkte jag: jag är stolt och en krigare! Slåss för att överleva och cancerdjävulen kan fara åt helvete!!! Klappat å klart! Efter stadstrippen en fika i lyan med Å. Sen fixa mat till kvällens sällskap. Blev lasagne med tillbehör. Gott! Å så mello förstås. Ok vinnare. Nu snart dags för medicin, avslappningsövning och bädden. Känner lite muskelkramp å magbuller men vill tro det ger sig om en stund. Imorgon tar vi en härlig vilodag igen;-)Kram

Då gör vi helg! Pustar jag ut lite extra eftersom helgerna innebär mycket vila om allt är som det ska. Vilket det är på ett vis å på ett vis inte. Ni fattar ju vad jag menar. Det positiva nu är att biverkningarna efter gårdagens behandlingstillfälle inte ramlat på mig mycket, inte än. Jag ber till min högre makt att jag springer ifrån dem lite lätt;-) dock sov jag lite inatt. Mellan 01-04 sen vaknade jag domnade lite i benet och stack gjorde det oxå. Illamåendet kom förstås! Upp och tog en tablett o mumsade ett par salta pinnar, det lindrar illamåendet. Stickningarna säger läkarvetenskapen att jag kan få leva med:-( Messade lite med nån som oxå ibland är vaken på knasiga tider....knäppgökar;-) somnade sen och vaknade vid 08.00 Illamåendet tebaxs men fika lite, å sen borta! Lugn start. Tog blodtryck 136/84, hurra!!! Helt ok tryck kan jag säga, nu ska vi se om trenden håller i sig då blir jag GLAD! Sen har jag städat,tvättat och vilat lite lite. Dagarna går ändå fast det är långsamt. Roat mig med att testa lite sjalar på flinten, känns ok. Funderar på att köpa några snygga örringar blir det skitbra! Startat en ny rökavänjningskur idag, nu jävlar ska det gå. Rökstopp totalt 17/3! Håll tummarna ni med. Nu har jag bakat mig en vegetarisk tortilla pizza och tänkte sen festa till det med choklad det är ju fredag;-) Å här å nu känner jag inte nåt av illamående eller stickningar. Hoppas på en lugn natt. Känner ju att nu är jag trött så förmodligen sover jag tidigt i divanen! Önskar er en fin helg i vårens tecken/ Kram

En lång dag börjar lida mot sitt slut. Imorse upp tidigt,sov lite så där ryckigt. Förmodligen inför dagens behandlingsession å hur det skulle bli. Laddade upp m varm dusch, ser hårtestarna som rinner runt mina fötter:-( nä idag ska håret bort! Det får vara nog. Jag kommer att klara det oxå! God frulle å lite vila. Bär iväg mot sjukhuset kl 8.00 Pappa o mamma åker med! Eller rättare sagt jag åker med dem förstås;-) Lite pirr men förvånansvärt lite. På plats tidigt, får vänta att dagvården ska öppna. Mamma är med å hennes rullator å. Min läkare kommer, släpper in oss. Jag slänger lite käft, kvittrar om att det kommit urin tre dagar i rad i katetern. Tänk nu gör den typen av händelser mig glad å lättad. Livet är som sagt föränderligt och fort kan det gå. Katetern blir med andra ord kvar. Installerar oss på salen. Placerar mor med stickningen på synligt avstånd. Jag klär av och går i säng! Japp då är jag sjuk några timmar då. Sen tar det ju typ en timme med förberedelser och kontroller av olika slag. Nål i infusionsporten, funkar direkt. I med koksaltlösning, fem olika preparat för att förebygga allergiska reaktioner och illamående. Blir inte trött denna gång heller av de preparaten. Blodtryckskontroll var 15 min blir det idag fram t lunch. Oväntat? Nä idag är det ju än mer viktigt att hålla koll eftersom när djävulsdrogerna går in kan mycket hända! Så dax för påse ett, idag ska en läkare vara med som extra säkerhetsåtgärd eftersom Lise- Lotte behöver det. Hm va? Fast sen kom jag på det är ju extra tryggt. Sen kör vi! Låg hastighet, jag känner inget obehag. Ligger lugnt å fint pratar med dr Zoltan. Å det är ju ännu en riktig goding;-) bonus alltså. Han uppskattar mina fina naglar, säger sätt på någon läcker färg! Oopps..den nivån idag. Ja sen rullar det på inga komplikationer av prep ett och mamma pratar lite med mig. Vi skrattar å har det bra. Tar ju typ fyra timmar att få prep ett så mamma går ut ett tag. Jag har det ok och blodtrycket är ju sådär:-( Sen mat, nån soppa å nån slags pudding m hallon. Slukar allt! Jag är som vanligt hungrig. Till morronfika fick vi ju kaffe i plastmugg å en torr skorpa! Jag spetsade dock till det med en chokladbit! Mamma kommer åter å vi bara är. Jag lite trött men sover inget. Lite rastlös efter lunch. Sen i med nästa prep, det ska in på en halvtimme! Går bra, läkaren kommer förbi. Funkar klockrent! Runt tre är vi klar för hemgång. Katetern spolad, sår omlagt. Nya medicinordinationer genomgånga å noterade. Tyvärr börjar jag må illa snabbt:-( men åker hem tar ett illamående piller. Dricker massa vatten å lite vila. Blir snabbt bättre, puh! Så sen bestämmer jag mig. Nu ska håret bort! Broder Fluff får göra det ikväll. Å så kommer han, ångesten börjar stiga men men...vi gör det!!!! Nu är det borta. Känns märkligt. Lite lessen fast det är ju coolt oxå! Så känns det nu. Drar ut å käkar med sjal på huvudet. Åker å handlar ifall jag kommer att bli dålig av behandlingen. Då blir jag ju i värsta fall liggande några dagar. Kommer hem putsar frillan. Sen tänker jag så här. Ska jag dela med mig t omvärlden om min nya look?? Ja det ska jag! Omvärlden får tänka,tycka och känna vad det vill. Jag har bestämt att jag är en unik och fantastisk person precis som alla andra. Verkligheten ser ut som så att får man diagnosen cancer å tar emot cytostatikabehandling innebär det i många fall att håret ramlar av! Vill också visa att vi ska vara stolta över om vem vi är och vad vi står för. Bilden ligger alltså ute på sociala medier. Och som en fin man skrev till mig nyss, styrkan sitter inte i håret, som tur är! Anar att jag kommer pendla i känslorna om håret men det tar jag då. En dag och en sak i taget och det viktigaste först. Å det är fortfarande jag! Kram och ha en fortsatt fin vecka där ute Alla fina människor som följer mig på min blogg!

Klappat!